Minns ni den där bilden - en akvarellmålning kanske, jag har inte sett den sedan jag var liten, tror jag - där man ser två trädgårdar? I den ena flåsar en man omkring bakom gräsklipparen i en välansad trädgård, och i den andra, igenväxta diton, ligger en gubbe och en gumma i en hängmatta och myser.
Den bilden är väldigt bra. Den påminner om livets väsentligheter.
Och den poppar upp i mitt huvud varje gång jag bestämt mig för att klippa gräset. Vilket i och för sig är ett problem, för man kan ju inte helt sluta klippa gräset. Eller kan man det?
Anledningen till dessa existentiella tankegångar är att jag får finbesök i eftermiddag. Frågan om hembakta bullar eller inte hembakta bullar försöker också tränga sig in, men det är trångt som det är med tanke på gräsmattan. Kanske slänger jag ihop en aladåb istället.
fredag 29 juni 2012
torsdag 28 juni 2012
Jonas Karlsson
Jag läste Jonas Karlssons novellsamling Spelregler där på stranden i Grekland. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag älskar Jonas Karlsson. Eller hans noveller, kanske jag ska säga, för jag känner ju inte denna människa på nära håll. Och inte på något annat håll heller. Men den som skriver sådana noveller måste ha en älskvärd hjärna. Det är så jag tänker.
Det är det absurda inslaget i hans berättelser som jag faller för. Så till den milda grad att jag gav ifrån mig spontana glädjetjut där jag låg på min solsäng vid strandkanten (varpå döttrarna tittade upp från sina böcker, himlade med ögonen, suckade och sa: "Åååååh, mamma ..."). Så bra är hans noveller. Man kanske ska ha en något skruvad läggning för att gilla dem, men ni som har det (och ärligt talat, ni är rätt skruvade de flesta av er): LÄS!
Det är det absurda inslaget i hans berättelser som jag faller för. Så till den milda grad att jag gav ifrån mig spontana glädjetjut där jag låg på min solsäng vid strandkanten (varpå döttrarna tittade upp från sina böcker, himlade med ögonen, suckade och sa: "Åååååh, mamma ..."). Så bra är hans noveller. Man kanske ska ha en något skruvad läggning för att gilla dem, men ni som har det (och ärligt talat, ni är rätt skruvade de flesta av er): LÄS!
Etiketter:
Lycka,
Om att läsa,
Om att vara mamma
onsdag 27 juni 2012
Bästa medicinen: jympa
Har haft ont i höger knä några dagar, så där som man kan få när man varit i Grekland. Eller om det var flygresan som gjorde det, vätskor och kabintryck är som bekant inte att leka med.
Det är när jag dunsar ner på höger ben som det gör ont. Det knakar också, eller kanske snarare sprakar. Speciellt smärtsamt är det när jag suttit still (och skrivit på min aubergine), då känns det som att benet ska gå av på mitten när jag reser mig upp. Som att benpiporna bara flyger, om ni fattar känslan.
Hursomhelst, för ett par timmar sedan pallrade jag mig iväg till jympan, och nu gör det inte ont längre.
Det är när jag dunsar ner på höger ben som det gör ont. Det knakar också, eller kanske snarare sprakar. Speciellt smärtsamt är det när jag suttit still (och skrivit på min aubergine), då känns det som att benet ska gå av på mitten när jag reser mig upp. Som att benpiporna bara flyger, om ni fattar känslan.
Hursomhelst, för ett par timmar sedan pallrade jag mig iväg till jympan, och nu gör det inte ont längre.
Etiketter:
Tillvarons jävlighet,
Tjofaderittan
tisdag 26 juni 2012
Om att komma hem till Sverige
Man har internet överallt. En poäng till Sverige.
Toapappret tar en förvirrad vända i luften efter torkning innan man kommer på att man är hemma och kan spola ner det i toaletten. En poäng till Sverige.
Svetten rinner inte längs med ryggraden (och på alla andra ställen) när man sitter i söderläge. En poäng till Sverige.
Man behöver inte duscha bort saltet från kroppen innan man går ut och äter middag på en taverna med rödrutiga dukar. En poäng till Sverige?
Man måste ta på sig tjock tröja, gummistövlar och regnställ när man går till brevlådan för att hämta tidningen på morgonkvisten. Tio poäng till Grekland.
Grekland vann.
Toapappret tar en förvirrad vända i luften efter torkning innan man kommer på att man är hemma och kan spola ner det i toaletten. En poäng till Sverige.
Svetten rinner inte längs med ryggraden (och på alla andra ställen) när man sitter i söderläge. En poäng till Sverige.
Man behöver inte duscha bort saltet från kroppen innan man går ut och äter middag på en taverna med rödrutiga dukar. En poäng till Sverige?
Man måste ta på sig tjock tröja, gummistövlar och regnställ när man går till brevlådan för att hämta tidningen på morgonkvisten. Tio poäng till Grekland.
Grekland vann.
söndag 24 juni 2012
Nu är det färdigslöat
Fast jag har förstås gjort nytta också. Exempelvis tjuvlyssnat på folk:
- Now you have to explain! (Svensk kvinna som i förmiddags ställde grekisk hotellpersonal till svars för att Fritidsresors buss ännu inte kommit.) - The bus should be here elva och femton and it is not here now! (Slog frenetiskt med pekfingret på sin armbandsklocka.) - It should be here elva och femton, I said, and no bus! (For ut med armen för att visa att vägen var tom på bussar.)
Jag har redan en plan för denna kvinna i min aubergine. Och skrivandet återupptas imorgon.
- Now you have to explain! (Svensk kvinna som i förmiddags ställde grekisk hotellpersonal till svars för att Fritidsresors buss ännu inte kommit.) - The bus should be here elva och femton and it is not here now! (Slog frenetiskt med pekfingret på sin armbandsklocka.) - It should be here elva och femton, I said, and no bus! (For ut med armen för att visa att vägen var tom på bussar.)
Jag har redan en plan för denna kvinna i min aubergine. Och skrivandet återupptas imorgon.
lördag 16 juni 2012
Skrivarkursrespons
För alla minnessvaga (och för de som hade något annat att göra än att läsa min blogg den 8 juni): Jag har påbörjat en nätbaserad skrivarkurs.
Och jag har fått respons av min skrivarkurslärare nu. Hon har läst de tre första sidorna på Börje och auberginen, och tycker att jag skriver 'medvetet, insiktsfullt och med en egen röst'. Det var väl roligt att höra! Om min inledning skriver hon: 'Gillar det abrupta här! En mycket snygg inledning som går från detaljnivå till isbergstippen över havsytan.'
Jag berättar inte det här för att skryta, utan för att ni ska vara beredda när boken med den här vassa inledningen kommer ut. (Okej, det kan dröja. Länge. Jag ska ju skriva den först. Och, ja, jag har en beige att prångla ut. Men sedan.) Hon skriver också att hon redan börjat ta till sig Börje. Min lilla Börje!
På klagomålssidan: Hon tycker jag ska ta bort en parentes på ett ställe och dela upp en mening i två på ett annat ställe. Det var mycket bra klagomål men gladast är jag över isbergstippen.
Nästa gång vill hon att jag ska skicka in tio sidor! Det är mycket. Jag tar det som ett tecken på att hon är väldigt sugen på att läsa vidare.
Och jag har fått respons av min skrivarkurslärare nu. Hon har läst de tre första sidorna på Börje och auberginen, och tycker att jag skriver 'medvetet, insiktsfullt och med en egen röst'. Det var väl roligt att höra! Om min inledning skriver hon: 'Gillar det abrupta här! En mycket snygg inledning som går från detaljnivå till isbergstippen över havsytan.'
Jag berättar inte det här för att skryta, utan för att ni ska vara beredda när boken med den här vassa inledningen kommer ut. (Okej, det kan dröja. Länge. Jag ska ju skriva den först. Och, ja, jag har en beige att prångla ut. Men sedan.) Hon skriver också att hon redan börjat ta till sig Börje. Min lilla Börje!
På klagomålssidan: Hon tycker jag ska ta bort en parentes på ett ställe och dela upp en mening i två på ett annat ställe. Det var mycket bra klagomål men gladast är jag över isbergstippen.
Nästa gång vill hon att jag ska skicka in tio sidor! Det är mycket. Jag tar det som ett tecken på att hon är väldigt sugen på att läsa vidare.
fredag 15 juni 2012
Fotbollsgnäll
Liksom en stor del av övriga Sverige satte jag mig i soffan när matchen (the game) kickade igång. Efter en minut och fyra sekunder stod jag inte ut längre, jag klarar helt enkelt inte spänning. Och förstår heller inte vitsen med den. Stresshormoner har jag tillräckligt av som det är. Jag behöver ingen nationell kris som ytterligare krydda. Och det gäller förmodligen även Zlatan (även om han aldrig skulle erkänna det). Han såg extremt spänd ut innan avspark, och inte är det bättre nu när England gjort mål. Se bara på hans hår; vartenda hårstrå ligger som en limmad fartrand. Det kan aldrig vara bra. Hår behöver luft för att må bra. Och med luften kommer volymen som väl alla strävar efter, eller hur?
Nu kom jag från ämnet men ni fattar vad jag menar.
Nu kom jag från ämnet men ni fattar vad jag menar.
torsdag 14 juni 2012
Tankar innan läggdags
Ibland tänker jag att jag ska bli en mer värdig bloggare. Vill man bli författare bör man ha en blogg med en seriös kärna, tänker jag. Ett värdigt anslag.
Men sedan tänker jag på något annat.
Men sedan tänker jag på något annat.
måndag 11 juni 2012
Otack är världens lön
Smög igårkväll in en snygg träpanel som bakgrund på min blogg (ja, den här bloggen; kolla till vänster och höger) och har sedan dess ivrigt väntat på era reaktioner. Resultat: Tystnaden från hell! Förutom från en raring som i en kommentar så poetiskt uttrycker sina känslor: Oh lala, vad skådar mitt norra öga?? TRÄ. Fi fan.
Okej, jag förstår vad det är ni försöker säga här. Vad tror ni om krusidullrosor, då?
Okej, jag förstår vad det är ni försöker säga här. Vad tror ni om krusidullrosor, då?
Vinnarna
Tävlingen mellan mina nattduksbordsböckers inledningsmeningar är avgjord.
Tredje pris går till Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar:
"Pappa är död", säger Wendy lite sådär i förbifarten, som om det har hänt förr, som om det händer varje dag.
Jag tänker: Här kan man som läsare ana både det ena och det andra om den här familjens inre liv. Interesting, interesting.
Andra pris går till Inger Edelfeldts Samtal med Djävulen:
De här tågsätena som är riktade mot varandra - tänker Paul - dem borde man be att få slippa sitta på.
Jag tänker: Ja, SJ, hur tänker ni här? Tror ni att folk vill prata med främlingar när de åker tåg nuförtiden? Och vet ni hur mycket energi som går åt till att undvika att möta folks blickar när man sitter mittemot dem på en meters håll?
Första pris går till August Strindbergs Hemsöborna:
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
Jag tänker: Ett höganäskrus i en svångrem om halsen! Vad säger inte det om karaktären i fråga? Jag antar att kruset inte är lika stort (och tungt) som det höganäskrus jag har stående på min köksbänk (25 cm på höjden och några modiga kilo tungt), men ändå. Och som om inte den beskrivningen är nog liknar Strindberg också karaktären vid 'ett yrväder en aprilafton'. Man börjar nästan gråta av lycka.
Tredje pris går till Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar:
"Pappa är död", säger Wendy lite sådär i förbifarten, som om det har hänt förr, som om det händer varje dag.
Jag tänker: Här kan man som läsare ana både det ena och det andra om den här familjens inre liv. Interesting, interesting.
Andra pris går till Inger Edelfeldts Samtal med Djävulen:
De här tågsätena som är riktade mot varandra - tänker Paul - dem borde man be att få slippa sitta på.
Jag tänker: Ja, SJ, hur tänker ni här? Tror ni att folk vill prata med främlingar när de åker tåg nuförtiden? Och vet ni hur mycket energi som går åt till att undvika att möta folks blickar när man sitter mittemot dem på en meters håll?
Första pris går till August Strindbergs Hemsöborna:
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
Jag tänker: Ett höganäskrus i en svångrem om halsen! Vad säger inte det om karaktären i fråga? Jag antar att kruset inte är lika stort (och tungt) som det höganäskrus jag har stående på min köksbänk (25 cm på höjden och några modiga kilo tungt), men ändå. Och som om inte den beskrivningen är nog liknar Strindberg också karaktären vid 'ett yrväder en aprilafton'. Man börjar nästan gråta av lycka.
söndag 10 juni 2012
Min bokhandel
Igår köpte jag fyra pocket i min bokhandel. (Den bokhandel som, utan att veta om det, är med i min beiga roman, puss på den.) Det finns ingen rim och reson i att jag går och shoppar böcker för jag har redan ett tjugotal i min väntande läsehög på mitt nattduksbord. Men när jag står där framför pockethyllan i bokhandeln (hur jag nu kom dit), och Gun-Britt kommer fram och frågar om hon kan hjälpa till, tänker jag ungefär så här: Jag tycker så himla mycket om att handla böcker i min bokhandel, och ska jag neka mig den glädjen? Nej, brukar jag svara.
Här ser ni mina fyra nya böcker. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar är snyggast. Jonas Karlsson och Bodil Malmsten hör till mina favoritförfattare, och Linda Ohlssons bok handlar om en kvinna som flyr till en enslig stuga för att skriva - något jag själv ibland drömmer om att göra.
Nu ska jag lägga mig och läsa färdigt Jenny Diskis Den motvillige resenären som ska vara utläst till min bokcirkel på tisdag. Sedan ska jag ge mig i kast med mina tjugo-trettio andra böcker. Jag börjar med att sortera dem efter inledningsmeningar. Den inledningsmening jag tycker bäst om först och sedan den jag tycker näst bäst om, och sedan tredje bästa och fjärde bästa, ända till den jag kanske förvisso tycker om, men inte lika mycket som alla andra i just den här högen.
Här ser ni mina fyra nya böcker. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar är snyggast. Jonas Karlsson och Bodil Malmsten hör till mina favoritförfattare, och Linda Ohlssons bok handlar om en kvinna som flyr till en enslig stuga för att skriva - något jag själv ibland drömmer om att göra.
Nu ska jag lägga mig och läsa färdigt Jenny Diskis Den motvillige resenären som ska vara utläst till min bokcirkel på tisdag. Sedan ska jag ge mig i kast med mina tjugo-trettio andra böcker. Jag börjar med att sortera dem efter inledningsmeningar. Den inledningsmening jag tycker bäst om först och sedan den jag tycker näst bäst om, och sedan tredje bästa och fjärde bästa, ända till den jag kanske förvisso tycker om, men inte lika mycket som alla andra i just den här högen.
lördag 9 juni 2012
På det eviga temat: Man borde kanske pimpa sin blogg? Eller: Varför ser min blogg så jävla tråkig ut?
Nu ska ni få höra: Det finns någonting som heter HEADER. HEAD-ER. Något man kan skaffa om man är snofsig rent webtekniskt. Och man klarar sig inte utan en HEADER, om man inte traktar efter en blogg som ser ut som en RYSK LADUGÅRDSVÄGG (jag tror det var Bildt som sa det). På en HEADERlös blogg är svart text på vit botten det enda man ser så långt ögat når (med något enstaka undantag för en närbild på kullersten). Vilket kan leda till missförstånd av typen: 'Denna bloggägare är i total avsaknad av estetiskt sinne.'
Ja, ja, då får man väl tro det.
Signatur: Man har väl viktigare saker att göra
Ja, ja, då får man väl tro det.
Signatur: Man har väl viktigare saker att göra
fredag 8 juni 2012
Det är så härligt att gå i solen, solen, solen, det är så härligt att gå i solen, den värmer så!
Eftersom väntan är min favoritsport (och eftersom jag eventuellt har något kvar att lära i romanskrivandets ädla konst) har jag köpt en romankurs. I den ingår bland annat respons på text man skriver. Man skickar in några (Börje-)sidor och sedan väntar man. Man kollar mailen trettio gånger per dag (i genomsnitt) och sedan kollar man sin andra mail trettio andra gånger. För er som vill räkna ut hur mycket tid jag lägger ner på koll-av-mail är det bara att ta fram miniräknaren. Jobbmailen kollar jag en gång varannan dag - så där, nu har ni fått alla parametrar.
torsdag 7 juni 2012
Man kanske skulle bli lärare, det verkar kul
Idag har jag jobbat hela dagen (eller halva i alla fall) och det var roligt. Dessutom känns det roligt att jag ska jobba heltid i höst!
Jag är den mest oförutsägbara person jag känner. Här har jag gått omkring och våndats inför att gå upp till heltid och bara velat skriva skriva skriva. Nu tycker jag plötsligt att det ska bli roligt att jobba massor massor massor. Jag har ingen förklaring, hoppas bara att rolighetskänslan ska hålla i sig till höstterminsstarten. Och gärna ännu längre än så.
Man kan anta att det är ganska prövande att ha att göra med personer av min nyckfulla kaliber. Min chef fick en radda olika besked fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka innan jag till slut bestämde mig för hur jag skulle ha det. Men värst lär det vara för de som måste leva tillsammans med sådana som (söta lilla oskyldiga rosenknopps-) jag. Jag ska fråga maken. Eller kanske inte, förresten, för det skulle kunna rubba ordningen är hemma. Den ordning som jag kämpat i trettio år för att upprätta och som går ut på att jag är lite, lite bättre än vad han är. I genomsnitt.
I alla fall: Det känns roligt att tänka på jobbet till hösten. Om det finns något substantiellt i den känslan eller om jag bara är tillfälligt sinnesförvirrad; det har jag ingen aning om.
P.S Börje har ännu inte fått l-a. Var tvungen att först skriva klart det han höll på med innan han skulle l-a, och där råddar jag fortfarande runt. Folk runt Börje har ballat ur, och jag känner någonstans att det är mitt ansvar att styra upp det hela. Sen ska han få l-a.
Jag är den mest oförutsägbara person jag känner. Här har jag gått omkring och våndats inför att gå upp till heltid och bara velat skriva skriva skriva. Nu tycker jag plötsligt att det ska bli roligt att jobba massor massor massor. Jag har ingen förklaring, hoppas bara att rolighetskänslan ska hålla i sig till höstterminsstarten. Och gärna ännu längre än så.
Man kan anta att det är ganska prövande att ha att göra med personer av min nyckfulla kaliber. Min chef fick en radda olika besked fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka innan jag till slut bestämde mig för hur jag skulle ha det. Men värst lär det vara för de som måste leva tillsammans med sådana som (söta lilla oskyldiga rosenknopps-) jag. Jag ska fråga maken. Eller kanske inte, förresten, för det skulle kunna rubba ordningen är hemma. Den ordning som jag kämpat i trettio år för att upprätta och som går ut på att jag är lite, lite bättre än vad han är. I genomsnitt.
I alla fall: Det känns roligt att tänka på jobbet till hösten. Om det finns något substantiellt i den känslan eller om jag bara är tillfälligt sinnesförvirrad; det har jag ingen aning om.
P.S Börje har ännu inte fått l-a. Var tvungen att först skriva klart det han höll på med innan han skulle l-a, och där råddar jag fortfarande runt. Folk runt Börje har ballat ur, och jag känner någonstans att det är mitt ansvar att styra upp det hela. Sen ska han få l-a.
tisdag 5 juni 2012
Nä? Jo!
Åkte till jobbet idag trots att jag inte jobbar tisdagar, det kallar jag passion. Mina kollegor blev utom sig av glädje och förvåning. Måste börja vänja mig (och dem) vid att vara på jobbet varje dag eftersom jag ska jobba heltid till hösten.
Vad som då händer med Börje vet jag inte. Heltidsarbetande lärare ger bort sin Börje gratis, kommer det inte bli tal om. Han är bara min, min, min. Idag hade han en ganska avmätt attityd, han accepterar inte vad som helst, nämligen. Det gör inte jag heller, där är vi lika han och jag. Imorgon ska han få göra något han tycker är roligt, något som börjar på l och slutar på a.
Vad som då händer med Börje vet jag inte. Heltidsarbetande lärare ger bort sin Börje gratis, kommer det inte bli tal om. Han är bara min, min, min. Idag hade han en ganska avmätt attityd, han accepterar inte vad som helst, nämligen. Det gör inte jag heller, där är vi lika han och jag. Imorgon ska han få göra något han tycker är roligt, något som börjar på l och slutar på a.
måndag 4 juni 2012
Om att vara mamma till två romaner
När det gick trögt att skriva om Börje idag plockade jag fram den beiga, och skrev lite på den. Ser man på, ser man på, den var visst inte riktigt färdig! Min lilla fina raring. Det spelar ingen roll om den är bra eller dålig, jag älskar den oavsett. Jag tror den har känt sig övergiven på sistone när jag slukats av Börje och auberginen så nu har jag bestämt att jag ska titta till den då och då. Och den ska få bli bok, jag lovade den det. Hur det ska gå till vet jag ännu inte, men det ska bli av, sanna mina ord. Jag kan se omslaget framför mig: ett beige med krusidullrosor och/eller laxpudding på.
Hur hanterar ni era romaner så att det blir rättvist mellan dem?
Hur hanterar ni era romaner så att det blir rättvist mellan dem?
Etiketter:
Auberginen,
Min beiga,
Om att skriva
söndag 3 juni 2012
Mig lurar ni inte
Om man slänger en blick på antalet kommentarer på den här bloggen de senaste dagarna, så inser man att intresset för matteproblem är stort bland mina läsare. Och det är ju kul. Absolut. Ni får gärna komma och hälsa på mig på jobbet, där räknar jag mer än jag jag gör hemma på min fritid.
Men eftersom ni tjatar kan ni få hjälpa mig med ett problem här också. Alla kanske inte skulle definiera det som ett matteproblem, men jag vill ändå påstå att det tangerar matematiksfären:
Har tänkt att jag ska skriva ett par timmar per dag i sommar, men eftersom planering för mig är första steget mot kollaps (av det jag planerat) så kan jag inte planera in det. Ändå behöver jag verkligen skriva två timmar per dag, min aubergine kräver det. Kan ni hjälpa mig? Ja? Slå nu era kloka huvuden i datorerna och lös problemet.
Men eftersom ni tjatar kan ni få hjälpa mig med ett problem här också. Alla kanske inte skulle definiera det som ett matteproblem, men jag vill ändå påstå att det tangerar matematiksfären:
Har tänkt att jag ska skriva ett par timmar per dag i sommar, men eftersom planering för mig är första steget mot kollaps (av det jag planerat) så kan jag inte planera in det. Ändå behöver jag verkligen skriva två timmar per dag, min aubergine kräver det. Kan ni hjälpa mig? Ja? Slå nu era kloka huvuden i datorerna och lös problemet.
lördag 2 juni 2012
Börje, Börje
Alltså, den här Börje... Han är oroväckande lik mig. Har han inget eget liv? undrar jag alltsomoftast.
Men karlar kan ju vara väldigt osjälvständiga. Jag säger inte att alla är det, men sådana som Börje - definitivt. De hänger i ens hasor och tycker och tänker precis som man själv gör, skaffar sig samma intressen, klädstil och älsklingsfärger. Ja, ni vet vad jag pratar om. Alla kvinnor har några stycken, inte sant. Gå och lek på egen hand, säger man, men vanligtvis förgäves.
Mina heter Börje, Roland och enarmade Dieter, vad heter era?
Men karlar kan ju vara väldigt osjälvständiga. Jag säger inte att alla är det, men sådana som Börje - definitivt. De hänger i ens hasor och tycker och tänker precis som man själv gör, skaffar sig samma intressen, klädstil och älsklingsfärger. Ja, ni vet vad jag pratar om. Alla kvinnor har några stycken, inte sant. Gå och lek på egen hand, säger man, men vanligtvis förgäves.
Mina heter Börje, Roland och enarmade Dieter, vad heter era?
Etiketter:
Auberginen,
Hitte på,
Om att skriva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)