Skriver

Och det för första gången på länge. Kul att se att Börje är kvar och att han är pigg på att utvecklas vidare, så som romankaraktärer helst ska om det ska bli lite krut i berättelsen.

Inte för att jag vet vart han är på väg.

Men.

Jenny Valentine vet inte heller vart hon är på väg när hon skriver, och hon har gett ut fyra, fem, sex eller nåt böcker. Jag lyssnade på henne på bokmässan och blev ... kär kan man nog säga. Ibland blir jag väldigt lätt kär.
'Om jag bestämmer i förväg vad som ska hända kan jag inte skriva', sa hon och såg intressant avslappnad ut. När jag senare såg henne i folkhavet på mässgolvet skyndade jag fram till henne och skrek sa: INTE JAG HELLER! Fast på engelska, eftersom hon inte förstår svenska. Jag berättade för henne om min vånda över att inte kunna skriva med synopsis, och hon sa (igen) att inga synopsis behövs. Att man kan låta karaktärerna leda vägen. Thank you, Jenny Valentine, I love you.

Nu sitter jag här med min auberginefärgade och ser henne framför mig. Och jag bara skriver på. Har ingen aning om vad det kommer bli av det hela, men jag har jävligt roligt, och det får räcka.

Jenny Valentine i mitten. Till vänster om henne sitter Jenny Jägerfeld och till höger en karl.
                                                          Foto: Magica de Hex

Okej

Det kanske var något av ett önsketänkande, det där om att mina elever längtar till vår mattelektion på måndag morgon. Men ändå. Varför skulle de inte.

Så jag tror nog att de gör det.

Ikväll ska jag gå på teater med KNASTERFASTER, fatta vad kul. Inte för att man kan veta innan hur roligt det blir, men oddsen är goda. Först ska vi prata med varandra och sedan ska vi äta samtidigt som vi ser pjäsen. Hög mysfaktor på det. Ostnebulosa ska vi mumsa i oss, en tallrik var. Jag vet vad ost är och jag vet vad en nebulosa är (ett jätte jätte jättestort moln av gas i rymden), men vad en ostnebulosa är vet jag inte. Kanske ost i gasform.

Nu ska jag dammsuga klart.

Jaha

Då var det fredag igen. Och jag undrar i mitt stilla sinne hur mina elever ska klara sig utan mig hela helgen. De kommer hänga på låset på måndag morgon kl.08.15, det är vad jag tror. Då har vi matte tillsammans och det är väldigt roligt att ha det att se fram emot. Tycker de.

Nu ska jag dammsuga.

Läget

Mitt liv är en aning rörigt den här hösten, om ni undrar varför jag bloggar så glest.

Det undrar ni inte?

Nä nä.

I alla fall så känner jag mig som en tårta som luften har gått ur. Och bloggandet blir därefter. Endast tre av mina sju bloggar prunkar för närvarande.

Nej, jag skojar bara, jag har inte sju bloggar. Bara typ en. Som inte prunkar så värst.

På temat: vad är det för fel på dagens ungdom?

Har idag ansträngt mig för att vara rolig på jobbet, men otack är världens lön. Skrev matteuppgifter, eleverna skulle räkna med negativa tal och jag hade printat ut statistik från SMHI. Uppgifterna var av typen 'Beräkna skillnaden mellan högsta respektive lägsta uppmätta temperatur i Vouggatjolme i januari 1988.'  Och så vidare.

Kul, men okej, det låter lite träigt, och det var därför jag fick idén att slänga in ett engelskt ord i en uppgift: Beräkna skillnaden mellan högsta respektive lägsta temperaturen ever i Sverige.

Kände mig inte bara rolig utan lite cool också.

- Vad står det här? frågade den elev som först kom till den här uppgiften. Hon pekade på ever.
- Ever, sa jag.
Efter ett par minuter räckte nästa elev upp handen.
- Öh, vad står det här?
Jag lämnar åt er själva att fantisera ut hur de såg ut när deras poletter trillade ner. De är i total avsaknad av humor, det är allt jag har att säga.

Satans tråkmånsar, får man lust att utbrista. Men kanske är deras humor bara en aning outvecklad, de är ju ganska unga. Annat är det med oss i medelåldern, vi förstår liksom det roliga med att oväntat flika in ett engelskt ord i en svensk text. Dessutom tycker vi att det är jävligt coolt.

Visst?