Det är så vackert ute. I vägrenen på andra sidan gatan trängs hundkex med smörblommor, lättsamt vajande i vinden. Vid brevlådan är pionen på väg att slå ut och liljorna intill står näst på tur med sina sprickfärdiga knoppar.
Det hjälper dock inte ett smack.
Britta kan inte njuta av årets vackraste tid för hon har fortfarande inte fått svar från Benny på sms:et hon skickade. Hon är, med andra ord, berövad på både sin kärlek, som hon aldrig trodde skulle agera så här irrationellt, och på årets försommar. När alla normala människor är ute tillsammans och njuter av blomdoft och sommarvind mot huden, är hon inomhus och förbannar det skarpa ljuset som tränger in eftersom det påminner henne om det ljus Benny tagit ifrån henne.
Ungefär så.
För Benny har helt enkelt bara skitit i att svara. Utan minsta förklaring.
Britta blir arg när hon tänker på det, men spenderar mer tid i känslor av vanmakt och frustration. Hon går omkring i pyjamas dygnet runt, äter direkt ur kylskåpet och lämnar kladdiga kaffekoppar och glas överallt. Usch, får man god lust att utbrista. Två och ett halvt dygn har gått och man undrar så smått hur länge hon ska befinna sig i den här fasen? Benny kanske inte hör av sig på veckor, ska hon då vara instängd hela sommaren? Har hon inte ett jobb att sköta? Vänskapsrelationer att underhålla?
Inte för att hon brukar lyssna på mig, men:
Skärp dig, Britta! Fokusera på det du har och inte på det du inte har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar