Länge sedan sist, jag vet. Mycket på jobbet och barnbarnen har förökat sig. Tog därför hjälp av AI för att skriva fortsättningen på berättelsen om Benny, Britta, Vera och Hans. Så jäkla smart, tänkte jag tills jag såg resultatet. I AI:s förslag står mina kära låtsaskompisar på en random kaj och spanar ut över havet och har en obegriplig konversation som inte alls stämmer med deras personligheter. BÄÄÄD, som mitt fyraåriga barnbarn skulle säga.
Början:
Benny drog jackan tätare om sig när vinden svepte över den lilla hamnen. Britta stod bredvid och stirrade ut mot horisonten, där molnen samlades som mörka väggar. Vera satt på en trälåda och ritade något i sitt anteckningsblock, medan Hans gick fram och tillbaka med mobilen tryckt mot örat.
”Det är nu eller aldrig,” sa Britta plötsligt, med blicken fortfarande fäst vid havet.
Benny suckade. ”Vi vet inte ens om båten kommer i tid.”
Hans avslutade samtalet och vände sig mot dem. ”Den kommer. Jag har pratat med kaptenen. Men vi måste bestämma oss – följer vi planen, eller gör vi det på vårt sätt?”
Vera lade ner pennan och log svagt. ”Planen är trygg. Vårt sätt är farligt. Men farligt är ibland det enda som fungerar.”
Vilken båt? Vilken plan? Vad håller de på med? Varför samarbetar de helt plötsligt?
Nej, här gick AI bet.
Bad om en dikt om Benny och Britta istället, med orden kärlek, frustration och tomhet inkluderade, eftersom de orden kom upp när jag tänkte på deras relation.
Denna dikt ramlade fram:
Benny och Britta – Skuggornas vals
I nattens djup föddes en kärlek så skör,
men mörkret tog över, och ljuset förgör.
De famlade blinda i stormarnas dån,
två själar som brann, men förtärdes av hån.
Frustrationens klor rev i hjärtats vävnad,
orden blev vapen, och tystnad blev nävnad.
De ropade ut, men ekot var grått,
ett liv utan mening, en tomhet så rått.
Och när gryningen kom, var allt redan slut,
två skuggor som dansar där solen gått ut.
Gillar titeln; Benny och Britta - Skuggornas vals Visst sjunger det om den? Första versraden faller mig också på läppen, deras kärlek var säkert skör i början, och jag kan även relatera De famlade blinda i stormarnas dån till Benny och Britta, om man förpassar sig några år in i deras relation.
Ordet frustration kommer dock inte in bra. Det förstör totalt den lilla rytm som finns i början. Och vävnad och nävnad? Här kan vi snacka nödrim! Vad är ens nävnad? Ordet existerar inte, enligt SAOL.
Vidare: ett liv utan mening, en tomhet så rått. Uruselt.
Slutligen: Solen går inte ut, den går ner. Låter som om Google translate varit i farten.
Summa summarum: AI håller inte måttet. I andra sammanhang kanske, men inte när det gäller Benny, Britta, Vera och Hans.