Hemma

'Benny, hjärtat ...'

'Ja?'

'Folkuniversitet har en massa intressanta kurser. Jag kollade och hittade en som heter Personlig utveckling inifrån och ut. Den börjar i höst.'

'Skulle vi gå på den, menar du?'

'Ja, vad tror du om det?'

Det är lördag förmiddag och det har gått åtta dagar sedan Benny kom hem igen. De sitter på uteplatsen i solen och äter frukost så som par äter frukost på lördagar; långsamt och lättjefullt. På bordet trängs körsbärstomater, ärtskott, gurkskivor och jordgubbar. Danskt rågbröd under en kökshandduk. Smöret i byttan har smält och ostens kanter börjar stelna. De tunna skivorna av prosciutto och salami, som borde ha förpassats till kylskåpet för länge sedan, svettas i den vindstilla sommarvärmen. Frukost ska vara en utdragen historia när man är två som äter den, eftersom det är mysigt. Kaffekoppen ska fyllas på minst två gånger och samtalet ska flöda.

Och det går så där, skulle jag vilja påstå. Jag som ser det utifrån. Varför ska det vara så svårt?

'Personlig utveckling inifrån och ut?’

'Mm, den handlar om att våga vidga sina vyer, pröva på nya saker.' Britta skär en skiva ost. 'Jag tror att du skulle må bra av det.'

'Det känner jag inget behov av.'

'Inte?'

'Nej.'

'Då ska du inte göra det.'

Skrammel och motorljud från en flakmoppe hörs uppifrån gatan. De följer moppen med blicken tills den är utom synhåll, från vänster till höger.

Britta sträcker på sig och sluter ögonen mot solen, tuggar och sväljer osten.

’Mmm.’

Flakmoppen dyker upp igen, från höger den här gången. Den måste ha vänt längre ner på gatan. Förarens blonda hår fladdrar i vinden, på flaket ligger en svart sopsäck, eller vad det är.

’Usch, vad fort hon kör.’

’Ja, den där är förmodligen trimmad’, svarar Benny och häller upp en halv kopp ljummet kaffe ur termosen som är vackert grön men bara håller värmen i en halvtimme.

’Det ska bli kul att gå på den där konserten.’ Britta tar en tugga av en jordgubbe.

’Ja, det var en bra idé. Vilken artist var det, sa du?’

’Miss Li.’

’Jaha, jag vet inte riktigt vem av dem det är, men det blir nog kul.’

’Det tror jag.’

Om huvudvärk som smyger sig på

Och det går som det ofta gör efter ett abrupt uppbrott på grund av otrohet; parterna börjar så sakteliga minnas det som var bra i relationen. Känslor poppar upp och längtan tillbaka till soffan framför TV:n drabbar med full kraft. Det som innan krisen upplevdes tråkigt och hjärndödande är nu det enda man vill ha. Den förutsägbara tryggheten. Lugnet. Inga upprivna känslor, ingen ovisshet om vad som väntar härnäst.

Inte för att jag vet, men jag kan tänka mig.

Benny åkte hem till Rönnbärsgatan (jo, det är där de bor) och blev kvar. De pratade ut och Britta tassade leende på tå runt Benny något dygn, sen föll de tillbaka i sina vanliga gamla hjulspår. Inte så bra, kanske, men vad kan man egentligen kräva av en kärleksrelation som är inne på tjugonde året? Jo, även Benny och Britta har hört talas om par som varit tillsammans länge och nästan aldrig är irriterade på varandra, men finns de på riktigt? Britta är skeptisk. Det är dock inte Benny. Om Britta bara lugnar ner sig kommer de själva ha en fin, konfliktfri relation. Och just nu verkar det som att Britta har gått igenom en metamorfos. Hon säger att hon inte fram till dags dato har förstått att uppskatta Benny på det sätt han förtjänar, med tanke på den stabila, trygga och kärleksfulla man han är. Så Benny är full av hopp.

Det är något med Britta som ger mig huvudvärk, men jag ska inte måla fan på väggen. Kris betyder utveckling, och rent hypotetiskt kan det leda till att de tu framöver blir mer samspelta och harmoniska. Några påminnelselappar på kylskåpet om vikten av tacksamhet och acceptans, för att Britta inte ska glömma. Sen så.