måndag 12 oktober 2009

Professorer är också tankspridda

Står i köket och har glömt bort vad det var jag skulle göra där. Går till vardagsrummet där min dotter är eftersom jag har en vag känsla av att det var där jag kom på vad jag skulle göra, vilket i sin tur ledde mig till köket.

Jag: -Du, vad sa jag till dig för en stund sen?

Mitt kära barn: -Va?

Jag: -Ja, men jag sa något till dig för en stund sen, eller hur?

Mkb: -Öh...nej...

Jag: -Men var det du som sa något till mig då?

Mkb: -Öh...nej...

Jag (gissar vilt): -Men sa jag inte att jag skulle laga mat?

Mkb: -Öh...nej...men du kom in för en stund sen och sa:
"Du måste vara hungrig", och sen gick du.


Jaha.
Det är tur man har så god utredningsförmåga när man är så tankspridd som jag är.

16 kommentarer:

Mamma J sa...

Också?!

nilla sa...

Mamma J: Ja...både jag och professorerna alltså... Vi hör ihop på något vis liksom. När det gäller tankspriddheten alltså...=)
(Och intelligensen förstås!)

Singelmamman sa...

Absolut!

stort och smått sa...

Hahahaha!!! Underbart!

MissC sa...

Tur det fanns någon i närheten å fråga ;)

Catten sa...

Förvirringen verkar gå i arv ;-), jag hoppas på att slutledningsförmågan också gör det!

Maj Korner sa...

Haha, jag skulle tro att hon skakade på huvudet när du hade gått den andra gången!

Anonym sa...

Men hallå... Är du flugan på väggen??? Precis de vi brukar säga o sen har jag o Emma kommit fram att vi har svartbälte i att gråta!!

Jag på http://ahvarforinte.blogg.se

Gafflan sa...

Hahaha... Skrattar igenkännande. Ena stunden vet man vad man ska göra och så vänder man sig om och då är det borta.

Malde sa...

Fortsätter på Gafflan (hoppas att det är ok):
Då är det bara att vända tillbaka till platsen där man visste vad man skulle göra, så kommer man förhoppningsvis på det!

:-D

Må så gott!

Magica de Hex sa...

Aha (!) det är här du håller till! Verkar vara ett mysigt krypin så jag kommer absolut tillbaka!

stina sa...

Äsch !!....det där verkar vara en värdslig sak =D

Sa jag att det händer mig själv lite nu och då ?! ;)

Cina sa...

Det där känns minsann igen! Och så brukar barnet som man frågat och blottat sin förvirring inför göra lustiga grimaser. Bakom ryggen. Och tro att man inte ser.
Skönt att det löste sig!

cat sa...

Hi hi. Sådant händer ju jämt och ständigt. Man reser sig ur soffan och går iväg och upptäcker att man inte har någon som helst aning om varför man plötsligt befinner sig där man är.
Men om det är detsamma som att man har intelligensen gemensamt med professorerna, så gillar jag det :)
(Jag litar på att din uppgifter om detta stämmer) ;)

♥ Carina ♥ sa...

Det är konstigt det där att man kan komma på vad det var om man går tillbaka dit man var.
Oj det där lät konstigt! hihi

Bittan sa...

guuud så skönt att läsa att det inte bara är här i huset förvirring är total mellan varven..även om jag i bland glimmar till och visar mig i all min glans...men väldigt sällan dock!