lördag 23 september 2017

Nä, så där var det förstås inte

Kursen i motiverande samtal hade jag inte gått då, den går jag nu. En mycket intressant kurs, speciellt om man hade varit en maskin att programmera, för man får lära sig precis vad man ska säga och svara i olika situationer, och hur man ska göra det. Så himla fint att ha ett sådant facit i livet. Det enda som ställer till det är att man är en vanlig jävla människa, men det kanske går att fila bort.

I alla fall så lyckades jag ragga upp min skåning utan motiverande-samtal-kursen i bagaget, och det är jag väldigt glad för. Han och jag är en utmärkt kombo, för vi är båda defekta och tilltrasslade och kan haka i och ur varandras palissader på ett fruktbart och uppiggande sätt.

Och så pratar han skånska också, den lilla guldklimpen.

fredag 22 september 2017

Lite kärlek är väl inte så mycket begärt

Kanske var jag påflugen den där gången, men jag önskade bara lite kärlek. Ett djupt allmänmänskligt behov som är helt normalt. I krig och kärlek är allt tillåtet, och jag tog tillfället i akt och körde järnet. 

'Men jag trivs ganska bra med att vara singel', pep han och jag hummade förstående. Vi satt mittemot varandra, han hade mörkblå fluga och våra knän snuddade.
'Man kan ju tro att man trivs med något, för att man inte vet bättre', förklarade jag, och skänkte en tacksam tanke till kursen i motiverande samtal jag fått gå på jobbet. 'Säg mig, vad är viktigt för dig i livet, nu när du trätt in i den sista tredjedelen?'


Hur gör ni när ni raggar?

torsdag 21 september 2017

Hon slog ned ögonen och dröjde litet med svaret

Jag tog tag i en bok i bokhyllan, öppnade den, satte ner fingret och läste meningen Hon slog ned ögonen och dröjde litet med svaret.

En hänryckt mening, eller hur?

Som opåkallat för mina tankar till Skåne.

Dock var det i vårt fall han som slog ned ögonen och dröjde med svaret. Tåligt satt jag där och väntade. Såg på honom med stadig blick och förundrades över att han såg rädd snarare än lättad ut. En man som blir uppraggad av mig borde väl se lättad ut? Tänker att han borde känna sig ... förlöst? Eller åtminstone lite förnöjd?

Men, nej då.

tisdag 19 september 2017

Obegripligt

Obegripligt är ett fint ord.

Vidare är det lätt att applicera det på mitt liv nuförtiden. Avståndet mellan Skåne och Örebro, till exempel. Hur kunde det bli så långt och utdraget? Smålands skogar tar liksom aldrig slut, hur kunde de bli så vitt utgrenade? Man kan också undra varför tåget nödvändigtvis alltid ska stanna i Nässjö. Där bor det väl inte så många människor ändå?

måndag 18 september 2017

Svår

Alla fina knep var som bortblåsta i morse när jag vaknade, och nu är jag för trött för lyssna på Daily Mix eller titta ut genom vardagsrumsfönstret. Titta ut genom vardagsrumsfönstret känns för övrigt som ett väldigt dåligt sätt att komma på något att skriva om. Ett tips som kom till i ren desperation, om jag får säga det själv.

Tur då att jag fick en påminnelse om Skrivpuff. En klangfull sida som droppar ett eller några ord varje dag, för var och en att väva ihop en tilldragande text kring. Dagens ord är svår, och det passar mig bra för jag är ju en tämligen svår människa. Ibland undrar jag varför just jag blev så svår, men jag har ännu inte funnit något svar.

söndag 17 september 2017

Hur kläcker man ur sig fler blogginlägg?


Jag är i behov av tips, så jag hittar på några:

1. På morgonen ställer jag alarmet på en viss tidpunkt under dagen (vilken som helst), och skriver ner en rad utan att tänka när mobilen sätter igång (t ex kvart över två). På kvällen skriver jag ett inlägg som utgår från den inspirerande raden jag skrev ner i all hast, när jag var mitt uppe något annat.

2. Varje morgon när jag kliver ur sängen (min sämsta tidpunkt på dygnet) går jag raka vägen ut ur sovrummet, genom hallen och in i vardagsrummet där jag plockar fram och öppnar SAOL, blundar och pekar på ett ord, öppnar ögonen och kollar vilket ord det är. På kvällen skriver jag ett inlägg med ordet som rubrik.

3. Varje morgon när jag kliver ur sängen (fortfarande min sämsta tidpunkt på dygnet) går jag raka vägen ut ur sovrummet, genom hallen och in i vardagsrummet där jag plockar fram och öppnar SAOL, blundar och pekar på ett ord, öppnar ögonen och kollar vilket ord det är. På kvällen skriver jag ett inlägg med ordet som slutkläm.

4. Varje kväll när jag kommer hem loggar jag in på Spotify och sätter på min Daily Mix. Skriver ett inlägg som hämtar sin flegma och näring ur den första låten som spelas. (Kan bli många inlägg om kärlek, men hey det är ju ett intressant ämne!)

5. Varje kväll när jag kommer hem går jag direkt fram till mitt vardagsrumsfönster, tittar ut och skriver ett inlägg om den första detalj som min blick faller på. (Kan bli många inlägg om tvättstugor, men det är ju ett ganska outforskat ämne om man bortser från aspekten den griniga tanten som går bananas över kvarlämnat ludd i torktumlaren.)

Sen kan man ju också göra något galet och bara rakt upp och ner återge hur det gick, det funkar alltid.


Huvudsaken att man skriver!!! Inte sant?

måndag 4 september 2017

Tack och lov för SVT Play

När relationerna på jobbet gnisslar som en gammal godsvagn är det fint att komma hem och se det senaste avsnittet av norska Gift vid första ögonkastet, eller hur.

Så.

Jag vet inte vad folk i allmänhet anser, men jag känner att hon med långkoftan och hennes man är det mest givna paret. Surprise, liksom, men kärlek kan ju ploppa upp på de mest oväntade ställen, som Skåne brukar säga. Nu drar långkoftan till Polen i fyra dagar (cliffhanger), men min känsla är att deras äktenskap kommer hålla för den prövningen.

Är lite mer tveksam till han med krulligt hår och hans tvåbenta mindfullnessfru. Tvåveckorskrisen har slagit till, och de travade därför i detta avsnitt iväg till prästen för att få hjälp att 'hitta glädjen i förhållandet och vardagen'. Jag har aldrig förr hört talas om något par som sökt hjälp för att hitta glädjen i förhållandet två veckor efter att de träffats, och min bedömning är att deras framtidsutsikter är mycket begränsade.

Det tredje paret är ändå det mest dödsdömda. Det enda som svänger där är fruns hästsvans. Jag lider faktiskt med dem, och Skåne känner samma sak. Hur orkar de ens ta sig igenom dessa veckor med TV-kameror upptryckta i ansiktet? De borde fan få något pris.

söndag 3 september 2017

Dear Blog

Fick en så rar kommentar från DDT som typ uttryckte en önskan om att jag ska blogga oftare. Såg den igår kväll och nu bloggar jag för fullt som synes. Jag är  svag för uppmuntran. Jag antar att det är en defekt, men det kan också vara en skavank eller perturbation av något slag.

Läget:

SKÅNE. Jag är så jävla kär. Hur ska jag förklara ... Det känns som att jag kan gå rakt in i honom och bara vara där och vila. Fattar ni? Jag kan säga att det hade inte jag gjort för ett år sedan.

JOBBET. Befinner mig i en utvecklande konflikt på jobbet där jag av överordnade utsetts till en jävla gnällspik. Man får vara glad för de utmärkelser man får, vissa får inga alls.

Lite underligt ändå, med tanke på att jag alltid är kvittrande glad och aldrig får psykbryt på dåliga ogenomtänkta organisationsförändringar. Eller var det just det jag fick i veckan? Mitt minne är lite ... oorganiserat. Tovigt och svullet.

Men om man säger så här: Om inte mina överordnade hade en sådan förkärlek för FORTOCHFEL, så kanske jag inte skulle behöva knapra så mycket valium?

lördag 19 augusti 2017

Googla dina problem om du vill bli av med dem

Jag kan meddela att min relationsångest har varit som bortblåst sedan jag googlade den. Jättekonstigt, men verkligen trevligt att slippa diverse ångestattacker och andra debacle. Att känna sig normal, som en vanlig ostörd människa, är ju en fantastiskt skön känsla.

För nyansernas skull ska väl sägas att jag har en del andra problem (än relationsångesten) som inte varit möjliga att googla bort, trots idoga försök. Men jag tänker så här: Kan man komma till rätta med en av sina perturbationer genom ett litet googeli googilej får man vara nöjd.


perturbation  störning

kollabera  sjunka samman, kollapsa

kastratsångare  manlig sångare som genom kastrering före målbrottet bibehållit sin ljusa sångröst


(Ni har ingen aning om alla ord som finns i min SAOL ...! Jag blir nästan rädd på riktigt.)

måndag 17 juli 2017

Jag har googlat

Och kommit på att jag lider av relationsångest. Därav mina tvära kast.

Jag antar att de försvinner nu när jag vet det?

söndag 9 juli 2017

Är just nu på väg från Malmö till Örebro

Åker första klass för första gången i mitt liv och känner att jag lätt skulle kunna vänja mig vid det. I synnerhet som det är den billigaste resan jag gjort på den här sträckan (Malmö - Örebro). SJ's prissättning är inget för nervösa människor, är man känslig för godtycklighet så ska man nog ta bilen.

Men jag älskar SJ. Man kan dra paralleller till människor jag älskar, ingen av dem är felfria, inte SJ heller. Och brukar man inte säga att det är de där sprickorna i fasaden som får kärleken att svämma över? Man kan säga så här; av 'ting' som förgyller mitt liv hör SJ till mina absoluta älsklingar. Trots den godtyckliga prissättningen. Bara en sådan sak som att tågen nästan alltid är i tid. Trots alla hinder på vägen. Och när man blir försenad får man tillbaka en del av de pengar man betalade för biljetten!

Dagen före midsommarafton blev jag försenad fem timmar när jag skulle till Malmö. Fastnade i Mjölby tillsammans med arton andra Skåneresenärer. Den gången fick jag hjälpa SJ att styra upp situationen eftersom alla tåg söder om Stockholm stod still och SJ alltså hade lite att stå i. Fixade (tillsammans med en SJ-anställd jag hade i mobilen) en skolbuss för tretton (barn) och lyckades klämma in sjutton av oss i den (alla vuxna). Ibland har man nytta av att ha jobbat som lärare i tjugo år, och det känns fint. Den artonde, en kostymklädd medelålders man med portfölj och godmodig min, ringde 'min' SJ-anställda upp efter att jag talat om för henne att det skulle ske. Så det ordnade sig nog för honom också.

Skolbussen hade varken bagageutrymme eller hyllor så det var inte så många luftfickor i bussen efter att alla och allt packats in, och det kändes som att underredet skrapade i vägen när det kom gupp, men stämningen var på topp kan jag säga. En kvinna utropade lyckligt att hon var glad att tåget hade blivit inställt för annars hade hon ju inte lärt känna alla dessa trevliga människor. Och jag blev fett tårögd av alla tack jag fick för att jag så redigt tagit tag i den till synes hopplösa situationen och löst den på ett så fint sätt. När vi tre på natten rullade in i Malmö hade det börjat dagas. Efter att chauffören sagt 'hej då mina kära vänner!' klev jag ur skolbussen och möttes av min skåning som avlastade mig från all packning och sedan körde iväg med mig i midsommarnatten.

Som grädde på moset fick jag häromdagen ett mail från SJ där de meddelade att jag får tillbaka hela biljettpriset. Min resa från Örebro till Malmö dagen före midsommarafton denna sommar 2017 blev alltså GRATIS. Man kan inte annat än älska SJ efter en sådan upplevelse.

fredag 7 juli 2017

Jag skojade bara

Det är fortfarande Skåne som gäller!

Förslag på andra landskap har haglat in, och vad gäller dessa (Ångermanland och Värmland) så är de redan avklarade för min del. Ångermanland testade jag i trettiotre år och jag kan ärligt säga att jag aldrig i hela mitt liv varit mer färdig med ett landskap.

I Värmland har jag bara tagit några snabba stickprov, men de gav inte någon vidare mersmak, måste jag tyvärr säga. Inte för att det är något fel på värmlänningar, de kan ju inte hjälpa att de är som de är, och jag är inte den dömande typen och heller inte den som har svårt att acceptera det jag inte kan förändra och lämna ett landskap åt sitt eget öde när det behövs. Men detta folkslag väcker en del funderingar av skilda slag, inte sant?

Hursomhelst, nu känns det som att vi borde prata om mina tvära kast.

Men jag tror vi skiter i det.

torsdag 6 juli 2017

Det var Skåne det

Vad finns det mer för trevliga landskap i det här landet?

fredag 16 juni 2017

En skånsk signal på väg mot mitt huvud?

Att det blir långt mellan inläggen på den här bloggen får man skylla på Skåne. Hade det funnits fler skånska infallsvinklar på livet hade jag så klart bloggat oftare, men nu blir det som det blir.

I brist på skånska infallsvinklar kan man publicera en bild på sig själv på väg mot yttersta havsbandet utanför Örebro. Notera det vita lodräta strecket på himlen som pekar på moi. Det kan vara ett skånskt tecken.

fredag 9 juni 2017

Milde himmel

Så vitt jag vet finns ingen närkingsk/skånsk ordbok? Jävligt konstigt, men jag tar genast på mig att fixa en. Jag börjar med svordomar eftersom de ligger mig varmt om hjärtat.

Närkingska först, i fet stil, och skånska sen, enligt ordbokskonstens alla regler.

helvete!  milde himmel!

jävla skit!  milde himmel!

fa-an!  milde himmel!

Man kan i sitt stilla sinne undra om skåningar kan svära överhuvudtaget?

Det verkar inte så om man utgår från mitt undersökningsmaterial. Ett material som i och för sig bara består av en skåning, men då denne umgås med andra skåningar, och människan ju är ett flockdjur, kan man dra slutsatsen att mitt resultat har giltighet för hela den skånska populationen.

tisdag 6 juni 2017

Snabbtåg gör mig illamående

Sitter på ett tåg mellan Skåne och Örebro och knappar på min mobil, så om den här texten blir svängig vet ni anledningen. De här snabbtågen är inte att leka med, de ligger och slirar i kurvorna i flera hundra kilometer i timmen och gör att man själv (inkl magsäck och tarmar) stundtals befinner sig i fyrtiofem graders vinkel mot jordytan. Vilket osökt får mig att tänka på skåningen jag skaffat och alla intressanta samtal vi haft i helgen. Milda himlar.

Kommer inte just nu så här på stående arm på något av dem så jag får be att återkomma till dessa. Här och nu (i detta sälla ögonblick plus att snabbtåg gör mig illamående) säger jag bara: Det står alla fritt att skaffa en egen skåning för att få veta mer om hur de är.  Tips: Var bestämd och förklara att det är bra för dem att lära känna dig!

söndag 28 maj 2017

Alla kan skaffa sig en egen skåning

Ett tips bara.

Om man gör det kan man diskutera diverse ämnen och jämföra det skånska perspektivet med sitt eget för att utveckla sin tolerans gentemot andra kulturer.

Igår diskuterade jag ämnet ordning med den skåning jag själv har skaffat. (Jo, jag har skaffat en, tyckte det var lika bra.) Jag förklarade för honom att man kan applicera en tiogradig skala på detta ämne, ordning, där ett är kaos och tio är fascistoida fasoner. Då förstår man att det är bra att exempelvis ha en icke-fungerande brandvarnare och trassliga sladdar lite här och där; att det verkligen inte är något att oroa sig över utan snarare ett sundhetstecken.

Det kan vara så att skåningen inte på momangen säger ja amen till den teori man lägger fram, vilken den än månde vara, men just det kan ju leda till intressanta och tvärkulturella samtal. Hur man skalar ägg är också ett ämne med stor potential om man nu har en skåning att tillgå. Och har man inte det tycker jag att man skaffar en, ni anar inte hur stort utbyte man kan ha av dem.

onsdag 24 maj 2017

PS

Det är inte för att min nära omgivning är less på att höra om min nya skånska hobby som jag börjat blogga igen, det ska ni inte tro.

Men det är klart att det är en befrielse för mig att få breda ut mig om Skåne nånstans.

tisdag 23 maj 2017

Om inte Nilla kan komma till Skåne får Skåne komma till Nilla

Visst låter det helt underbart! En fulländad fusion av de två vackraste landskapen i Sverige. En skånsk liten krydda skola breda ut sig på Närkeslätten, sätta alla gullvivor i gungning och ekkronor på svaj. Svartån, det trögflytande åbäket, kommer glittra som aldrig förr och syrenerna blomma som voro de galna.

Håller som bäst på att förbereda mig. Dammsuger och torkar golvet, vattnar krukväxterna för att ge dem en frodig lyster. Lägger alla grejer på rätt plats, tvättar och far runt med min elektrostatiska dammvippa. Bäddar rent och byter gardiner.

Det är kolossalt trevligt att Skåne visar intresse för Närke, tycker jag. Under många år var ju Danmark mycket intressantare. Eller om det var Danmark som var intresserat av Skåne ...?

Nå, det hör till historien, och den skiter jag fullständigt i just nu.

måndag 22 maj 2017

Har fått förslaget att skriva om Göteborg istället, för att ragga läsare

Naj!

För det första vore det att svika Skåne. Dessutom finns det inget att skriva om Göteborg. Min syster bor där, men så mycket mer av intresse har inte den stan att bjuda på, tyvärr.

Annat är det med Skåne, som ju dignar av fantastiska saker. Man blir verkligen hänförd när man kommer dit. Man känner att livet plötsligt har ytterligare en dimension att bjuda på; en som är späckad med skånska attiraljer.
Kan avslöja att jag enbart för den här bloggens skull nuförtiden åker till Skåne med ganska stor regelbundenhet. Började redan i vintras för att lägga grunden till den rad skånska inlägg som ni här kan glädjas åt. Jag anser nämligen att om man ska blogga så ska man göra det ordentligt.

torsdag 18 maj 2017

Det är fan inte lätt att ha skånskt tema på sin blogg

Vad ska man skriva om liksom ... ?

Att skriva om medelålderskrisen var mycket enklare. Inte för att Skåne är ointressant, men så himla intressant är det inte heller, om man gör en rättvis analys.

En sak jag dock tycker är lite kittlande är att flabba betyder prata i Skåne. I Örebro (och i svenska akademins ordlista) betyder flabba skratta. Jag undrar hur det kan ha undgått skåningarna? Tittar de aldrig på svensk TV? Har de inga kompisar utanför Skånes gränser? Åker de aldrig hemifrån? Sitter de fullständigt fast i den skånska myllan?
Man kan undra, men så länge de verkar nöjda och glada har jag inget behov av att rätta dem. Mitt lärarkall till trots. Jag undrar bara hur fan det gick till.

Jao ... vad kan man mer skriva om Skåne ..................? .....................?

Det känns som att det finns risk för att den här bloggen självdör just på grund av Skåne. Synd på en så sprudlande och livaktig blogg, men i allt elände känns det i alla fall bra att felet är Skånes och inte blogginnehavarens. Känner mig oerhört lättad över det.

onsdag 10 maj 2017

Hur orkar skåningarna snacka skånska hela dagarna?

Det är dagens fundering på denna min skånska blogg.

Ta ordet snudan, till exempel. För oss vanliga människor blir uttalet av ordet som det stavas, från vänster till höger  s - n - u - d - a - n. Logiskt och konsekvent. En skåning har det inte lika lätt. Först måste hen ersätta det raka u-ljudet med diftongen öu, öööuuu, som trycks fram i gommen med ett lagom dallrande vibrato. Därefter kommer ett d som inte alls är ett d utan ljudet som skapas när en slapp och otyglad tunga (nästan) nuddar främre tandraden. Och n:et på slutet ska vi inte tala om, för det låter inte som ett n utan snarare som en upptryckt padda i gommen.

Nåja, alla kan inte prata närkingska, det förstår jag också. Och skåningarna själva verkar ju inte lida, så jag tänker inte ta upp problemet med dem om jag råkar åka till Skåne. Vad man i och för sig kan göra för att bidra till en förändring är att se ut som ett frågetecken närhelst en skåning öppnar munnen. Kanske kommer de då inse att det vore en välsignelse både för dem och oss vanliga svenskar att de styrde upp sina tungor något.

måndag 8 maj 2017

Dags att byta bloggtema

Jag har ändrat temat på den här bloggen - från medelålderskris till Skåne. Ett helt logiskt litet changemang om man betänker att jag har haft förstnämnda temat i åtta år. Under åtta år hinner man fullständigt tömma ut ett ämnesområde, även om man gör en och annan paus, så jag har inget annat val än att byta nu.

Inte för att jag vet så speciellt mycket om Skåne, men det är väl en utmärkt anledning till att ha det som tema. Väldigt pepp är jag i alla fall på att skapa en skånsk feeling här. Eller på att anlägga ett skånskt perspektiv på de existentiella frågor som förmodligen även fortsättningsvis kommer behandlas.

Vi börjar lite lätt med dagens väder i delar av Skåne: Mulet och runt tio grader. Imorgon väntas det bli halvklart med en temperatur på elva grader medan vi här i Örebro får mulet och åtta grader. Jääävligt orättvist, men jag är ändå glad för skåningarnas skull. :)

söndag 7 maj 2017

Hej folket

Att leva mitt liv tar både tid och kraft, därav en och annan paus i mitt bloggande.

Att återge vad som hänt mig sedan sist är av olika skäl ett omöjligt företag, så jag fortsätter med mina vanliga nonsensinlägg som slumpvist springer likt fyrverkeripjäser ur min hjärna när jag som minst anar det.

Nya intressen jag dragit på mig senaste året:

Ridning
Krukväxter
Skånska

Man kan bara konstatera att livet är ganska oförutsägbart, och det är ju kul.