måndag 22 januari 2018

Paj hälkudde

När man har en punkterad hälkudde under ena foten tror man inte, i arla morgonstund, att man ska klara av att ta sig till jobbet.

Men det gör man förstås, det är ju bara att bita ihop. Om man behöver hjälp på traven kan man sätta på sig en flytväst när man kliver ur sängen och hänga tyngder på den. Fyllda petflaskor, till exempel. När man utfört sina morgonsysslor tar man av sig flytvästen och enligt den berömda kontrastteorin kommer man då känna sig lätt, ledig och glad när man ger sig iväg. Så jävla bra.

söndag 21 januari 2018

De fem sista orden på D i min synonymordbok

dös
döv
döva
dövande
dövhet

De fyra sista orden är det inte mycket att säga om, men dös? Sms:ade nyss Skåne och frågade om han vet, men den sockertoppen har inte svarat.

Tur att jag har min älskade synonymordbok.

dös: dolmen; ättehög; stenåldersgrav

Blir förvirrad, för när blev en dolme samma sak som en stenåldersgrav?

Men skitsamma, här kommer exempelmeningar:

Är Ale stenar en dös eller är det en annan slags stensamling?

Vid middagsbordet:

'Kan du vara snäll och skicka dösen?'

'Visst min rosenknopp, här kommer den!'

lördag 20 januari 2018

I torsdags blev det inget blogginlägg

Det är för att jag bestämt mig för att ha en bloggfri dag per år.

Jag tycker om idén med reflektion. Hur har mitt bloggande utvecklats fram till denna dag, och vart är jag på väg? Hur kan mina inlägg bli ännu lite mer genomtänkta?

En bloggfri dag per år - kanske något fler borde överväga!

fredag 19 januari 2018

De tio första orden på C i min synonymordbok

caddie
camp
campa
camouflage
camping
cancer
cape
casanova
cash
caveat

Inget att säga om de nio första orden men caveat känns nytt och fräscht.

caveat: varning; se upp; fingervisning


Caveat för hunden!

En klockren skylt för Skåne och mig när vi skaffar valp.

onsdag 17 januari 2018

Vilken funktion har egentligen januari?

Svar:

Januaris funktion är att verka som kontrast, för tack vare januari låter vi bli att klaga när det är februari.

Sen kommer mars, som ett blekt brev på posten. En väldigt lång, seg och hopplös månad. Stundtals skarpt solljus, men ingen värme och noll grönska. Precis som det ska vara, eftersom mars enda funktion är att fungera som kontrast till april! Tack vare mars tycker vi april är tjolahopp tjolahej. Värme, spirande grönska, fågelkvitter och hela klabbet. Som följs av en deprimerande maj månad vars enda funktion är att vara kontrast till juni. Och så vidare.

Om ni har några frågor om det så kan ni ringa när jag har telefontid.

tisdag 16 januari 2018

Och här kommer ett blogginlägg IGEN

Endast innehållet man kan undra över ...

Och vad det egentligen är för idioter som bloggar varenda sketen dag?

Om man bortser från mig, alltså.

Har de överhuvudtaget något liv?

måndag 15 januari 2018

Varför går det så trögt att läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige?

Vi började ju så glada i hågen i mitten av november, Skåne och jag. Att läsa en svensk klassiker tillsammans kändes som en fantastisk idé; en start på en gemensam vandring i den svenska litteraturskattens obsoleta kammare. Nu, två månader senare, har vi läst femtiofem sidor, vilket väl måste betraktas som en tämligen medioker läshastighet? Vems är felet, undrar man ju spontant. Är det vi eller berättelsen som fallerar?

Något som talar för att det faktiskt är berättelsen det är fel på är att jag i helgen helt sonika somnade när Skåne läste för mig. Det enda jag kommer ihåg är något om Smirre räv och 'Blekinges holmar och uddar'. Plus att Skåne frågade mig om jag sov, och att jag svarade 'nej' på det. Det är i sanning allt jag minns av två hela kapitel, vilket väl skvallrar om en extremt sövande berättelse, inte sant?

Lägg därtill att skånska är en extremt sövande dialekt, speciellt vid högläsning. Jag minns att jag kämpade, men att det fan var helt omöjligt att hålla ögonen öppna när Skåne satte igång med sina diftonger och rullande r.

Slutsatsen man på ett ungefär kan dra är väl egentligen bara att det i alla fall inte är mitt fel att läsningen går trögt.

Och givetvis kommer jag fortsättningsvis göra ALLT för att öka tempot.

ALLT!

söndag 14 januari 2018

Mjölby tågstation i mitt hjärta

Förstår att ni undrar vad det är som gör Mjölby till en lite, lite bättre tågstation än alla andra.

Ska försöka förklara:

1. Redan när tåget rullar in i Mjölby och stationshuset uppenbarar sig blir man glad.

2. Inne i den lilla vänthallen finns ett av Sveriges minsta fik; ett man kan njuta av även om man sitter utanför eftersom det har glasväggar.

3. Sitter (utanför fiket) gör man på träbänkar som är målade i en varm tegelröd färg. Ett genidrag. Andra tågstationer borde dra lärdom.

4. På ena väggen sitter en ankomst- och avgångstavla som är åt helvete för stor för den lilla, lilla vänthallen. Där kan man se när tåget mot Malmö går även om man är halvblind.

5. Slutligen är det här stationen som man placerar en Bajamaja framför så snart toan inomhus går sönder.

fredag 12 januari 2018

torsdag 11 januari 2018

Imorgon sitter jag på tåget till Malmö

En av mina favoritsysselsättningar nuförtiden. Jag tycker om att åka tåg både hit och dit, men just den här sträckan är lite, lite bättre. Jag ska förklara varför, på ett så pedagogiskt sätt jag kan.

1. Tåg i Bergslagen kör första distansen, den mellan Örebro och Mjölby, och konduktörerna på de tågen är verkligen trevliga. Redan på långt håll ser jag att de blir skitglada över att jag kliver på tåget; det är den sortens konduktörer. Den bästa sorten.

2. Att man under resans gång passerar städer som Kumla, Hallsberg och Motala innan solen går ner, gör inte saken sämre.

3. Tågbytet i Mjölby är trivsamt som fan. En halvtimme mellan tågen, vilket är extremt lagom, och sedan avgår tåget till Malmö alltid från spår ett. Ping på den planeringen! Jag har nästan börjat älska perrongen vid spår ett, så hemma känner jag mig där nu.

4. Vet ni hur vackra de småländska skogarna är? Det vet jag. Och även så här års, när det är kolsvart utanför tågfönstret, ser jag dessa skogar för min inre syn, och det är en sällsam upplevelse utöver det vanliga.

Imorgon åker jag som sagt igen, en resa jag verkligen kan rekommendera!