lördag 13 oktober 2018

När det brummar och vibrerar

Blir jag galen. Och sedan tre veckor tillbaka gör det just det, brummar och vibrerar, i min lägenhet.

Min teori är att något gjorts med ventilationssystemet i min trappuppgång. Just nu (i denna stund) hör jag det inte, men jag hör det väldigt väl ibland. Speciellt på nätterna när jag ska sova. Det kommer stötvis, brummar en stund, är tyst några sekunder och sedan brummar det igen. Felanmälde det per omgående när det först dök upp, och några dagar senare satt en lapp på min dörr om att de hade gjort något åt det, och att de hoppades att det skulle vara bättre nu. Det var det inte.

Åkte till Malmö och kunde skita i det några dagar. Upptäckte dock att det brummade hos Skåne också. Samma brummande vibration. Finns uppenbarligen fläkt/ventilation där också, men tänkte att om inte Skåne störs av det så ska jag inte uppmärksamma honom på det, så jag sa inget.

Satt för någon vecka sedan och planerade med en arbetskompis på jobbet och upptäckte plötsligt att det brummade där också. Ventilationssystem är vår tids farsot, skulle jag vilja påstå. Uppmanade min arbetskompis att lyssna, men hon hörde ingenting. Hon är snart sextio och har kanske lite nedsatt hörsel.

Häromdagen gjorde jag en till felanmälan: DET HAR INTE BLIVIT BÄTTRE. Och igår plingade det på dörren, när jag var som minst förberedd. Två personer från hyresvärden klampade in i min lägenhet för att lyssna. Såklart hörde de inget! Folk hör ju dåligt.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Längtar efter att bo ute på landet, där det är tyst. Jag sa till snubbarna som var här att jag nog måste flytta om de inte fixar det, så jobbigt är det för mig. De såg bekymrade ut och sa att de skulle se vad de kunde göra. Jag har ju bott i den här lägenheten i fem år utan att klaga nästan alls, så jag antar att de tar mig på allvar.

Eller inte.

söndag 30 september 2018

onsdag 26 september 2018

Så var det dags

Har bokat in en första körlektion, imorgon. Fyyy fan, säger jag. Fattar inte varför jag gör så här!

För att jag behöver ett körkort.

Verkligen ...?

Ja, verkligen.

Med tanke på allt jag varit med om i livet borde väl det här vara en baggis?

Nej. Världen (eller jag då) är inte logiskt funtad, och nu har jag panik. Symtom: Illamående, glömmer att äta, känsla av syrebrist i hjärnan.

Hum hum ... så vad är det värsta som kan hända?

Att jag inser att det här aldrig kommer gå eftersom jag är helt värdelös på att lära mig köra bil.

Det vore tråkigt.

Ja, det vore jävligt tråkigt. Katastrof!

Katastrof ...?

Nja, kanske inte katastrof direkt. Men hemskt. Att upptäcka att jag är en sån som inte kan lära sig att köra bil. För gammal, för hispig, för opraktisk, för värdelös helt enkelt.

Ja, fy fan, det vore tråkigt ...

söndag 19 augusti 2018

ÄÄÄNTLIGEN

När värmeböljan var som värst läste Skåne och jag ut Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det som vi tvivlade på någonsin skulle hända - att boken skulle ta slut - hände. En fantastisk känsla!

Slutet var ingen höjdpunkt direkt. I en intervju som jag spelade in på stranden i Falsterbo dagen efter säger Skåne så här om läsupplevelsens slutfas:

'För att vara en bok med så mycket handling i, var det ett väldigt abrupt slut ... det gick så fort alltihopa, så ... det får man fundera lite grann på ... Hon (Selma Lagerlöf) hade varit så detaljerad innan och så helt plötsligt så är pågen stor, och man fick liksom ingen riktig klarhet i vad det var som gjorde att han blev stor. Det var ingen som berättade det (här blir Skåne en aning agiterad), det fick man liksom själv klura ut, att rätt vad det var så var han bara stor, och han blev ju själv förvånad över det, att 'oj då, nu är jag så här stor' ... lite märkligt ju.'

Det får sammanfatta denna läsupplevelse.

torsdag 2 augusti 2018

Skrapade halvt ihjäl mig i förmiddags

Nu vet jag en till anledning till att ingen målare har nappat. De har semester! Fick idag ett mail av veteranmålarna (pensionärerna) som skrev att det tyvärr inte finns någon 'målarresurs' ledig just nu, men om 'ärendet' fortfarande är aktuellt lite längre fram i höst så hjälper de mig 'mer än gärna'. Och: 'Hör gärna av dig om hur du vill gå till väga eller om du har några andra funderingar! Ha en fortsatt fin vecka och helg!'

Jag älskar pensionärer, de är klart trevligare än andra människor. Deras bemötandekod är vida överlägsen. Så givetvis kommer jag vänta till hösten och låta pensionärerna göra jobbet.

Så jävla nöjd med det beslutet. Hurra för pensionärerna!

onsdag 1 augusti 2018

Som alla ser har jag tid att blogga nästan varje dag nuförtiden

Och då har jag ändå påbörjat ett målningsprojekt idag. Ska måla en veranda och lite andra brädor i taket över verandan vita. Låter helt normalt när jag nämner det här, för sånt gör ju folk på somrarna, men för mig är det så långt ifrån normalt som man kan komma.

Inte desto mindre måste det göras. Av mig. Har försökt få tag i en målare, men det är ingen som vill ha mig. Inte ens 'veteranmålarna', som är pensionärer.

Min teori är att det är ett för litet jobb, jag tycker det verkar troligt. De vill ju tjäna en hacka de gamarna.

Vilka andra anledningar kan det finnas?

måndag 30 juli 2018

Idag var dagen med stort D

Dagen då jag skulle kväva semesterångesten genom att ta itu med diverse arbetsuppgifter. Och vad händer? Ingen ångest såklart! Enligt lagen om alltings jävlighet.

På sitt sätt bra förstås, hela syftet var ju att må bättre och nu har jag ju gjort det idag. Problemet är bara att jag inte vet varför. Mycket irriterande för en känslig och matematisk själ som jag. Det är som att det sitter en liten jävel på min axel och bara njuter av spektaklet, så känns det.

söndag 29 juli 2018

Men ...

Jag skulle ju kunna göra en arbetsuppgift varje gång jag drabbas av existentiell ångest orsakad av semester. Tvång på det, alltså.

Måste bara komma ur mitt destruktiva 'jag vill inte' varje gång det är dags. Jag vet inte om det finns fler i min ålder som brottas med 'jag vill inte' så fort något behöver göras? Antar att de flesta lämnar dylika barnsligheter bakom sig innan trettio typ?

Mina 'jag vill inte' har snarare utvecklats än avvecklats genom åren. De kommer i en rad olika varianter där J A G  V I L L  I N T E nog är den mest förekommande. Javillintee är lite lamt, men användbart när man vill ha medömkan, och det vill man ju ha mellan varven.

Dra åt helvete, kan man också säga, i en rad situationer är det synonymt med 'jag vill inte'. Man får avgöra när det passar och när det inte gör det. Jag får se jag ska fundera på det är användbart på jobbet. Ett sätt att köpa sig tid för att komma på en riktigt smashing och orginell ursäkt. Sen har vi förstås onda ögat. Den är många fler än jag skitbra på, det vet jag. Svår att använda på sig själv dock.

Som synes är mina svårigheter i det närmaste oöverkomliga. Ska göra ett försök, absolut, men som ni förstår kommer det förmodligen misslyckas.

lördag 28 juli 2018

Att ha semester

Det är inte så jävla roligt som man skulle kunna tro.

Men det ger en tid att fundera på meningen med livet, och är inte den att arbeta? Att mellan bestämda tider slita och knoga, och sedan under begränsad tid (kvällstimmarna) vara ledig?

Lyckan med att själv få bestämma över sin tid är en myt, har jag kommit på. Vi människor är inte skapta för lösa boliner, vi klarar inte av det ens i normala temperaturer. I extrem värme blir det fullständig katastrof.

Man skulle kunna tro att det är mig själv och mitt liv jag avhandlar här, men faktum är att min slutsats gäller alla människor. Vi mår inte bra av att vara lediga och själva behöva ta en massa jävla ansvar för hur vi ska spendera dagarna.

VI KLARAR INTE AV DET!

Ville bara säga det.