onsdag 17 april 2019

Sextio är det nya tjugo

Har hängt upp och ner i en bil idag. Så ser halkan ut nuförtiden; mycket mer avancerad än den var för några decennier sedan. Tre artonåringar, som också håller på att ta körkort, tittade på, och det kändes bra att visa dem att kvinnor som närmar sig sextio kan. (Något de kommer ha glädje av senare i livet, även om de inte fattar det nu.) Jag vet inte hur jag såg ut (där jag hängde) för det fanns ingen spegel men jag kände mig spänstig och bekväm med situationen.

Check på halkan!

söndag 14 april 2019

Det gick enligt plan

Vi såg den franska filmen på den kommunala biografen, och vi konverserade på franska på vägen hem, om än bara med små 'oui oui' från Skånes sida.

Intressant film ändå. Dramatisk kurva är inget för fransk film, här tas alla budskap och händelser (som i en svensk film skulle ta hus i helvete) emot med som mest ett höjt ögonbryn. Det var en soppa av otrohetsaffärer och alla inblandade var franskt oberörda från topp till tå. Det blir väl så när en hel nation regelbundet ligger utanför sitt eget revir; det blir en vana. Inget att hetsa upp sig över. Det kan tvärtom bli en fjäder i hatten om man lyckas sköta både äktenskap och diverse otrohetsaffärer med en air av loj likgiltighet.

Nu säger inte jag (och Skåne) att alla fransmän ligger runt, men tveklöst hör det till deras kultur. Det är som med svenskarna och köttbullarna. De som inte äter köttbullar har inte samma kontakt med den svenska folksjälen som köttbullsätarna. Därav följer att den fransman/fransyska som troget stannar i den äktenskapliga bädden inte fullt ut har förstått vad kultur är.

Efter denna filmanalys känner jag att det får dröja ett tag till vi går och ser nästa franska film. Behöver minst två feelgood från Hollywood och en svensk i genren Jultomten är far till alla barnen innan jag åter kan ta del av den franska lättvindigheten.

torsdag 11 april 2019

Jag antar att intresset vid det här laget är begränsat

MEN!

Ikväll kommer Skåne hit.

Så på det hela taget fantastiskt, om jag får säga vad jag tycker.

Det går en fransk film på vår kommunala biograf och jag överväger ivrigt köp av två biljetter. Skåne är intresserad av det franska språket, så det passar så bra, i synnerhet som jag också är det.

Det är också något speciellt med franska filmer och deras loja känsla av förstoppad hetta. Man kan inte annat än svepas med. Ingenting speciellt händer, ändå sitter man där andlös ända till slutet. Ute i friska luften igen känner man sig märkligt vederkvickad, och under promenaden hem, som inledningsvis slingrar sig förbi Örebro slott, faller det sig naturligt att konversera un peu på franska.

Ett upplägg som inte kan gå fel.

tisdag 9 april 2019

Skojade bara

Jag snodde inte karlns Paulin-müsli. Så kan man faktiskt inte göra, det är olagligt.

Skulle det ändå hända, och jag blev åtalad, så vore ju en rättegångsprocedur en bra erfarenhet och lärdom att ha med framöver i livet, visst? Det är så man får tänka. Man kan kalla det konstruktivt tänkande. Till skillnad från det positiva tänkandet är det konstruktiva tänkandet mer konstruktivt, om ni förstår?

Okej ...

Säg att vi har en bäver som stängs in i en flätad korg. Den positivt tänkande bävern börjar genast övertyga sig själv om att den har ett jättefint liv i sin flätade korg. Den kommer hitta diverse fördelar med att leva instängd och skriva upp dem på små lappar som fästs på korgens insida. Där sitter bävern sedan i alla sina dagar och läser på sina lappar.

Den konstruktivt tänkande bävern, däremot, kommer gnaga sig ut och fundera på hur erfarenheten av att vara instängd kan användas, och vad man kan göra med resterna av den flätade korgen.

SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE att vara en konstruktiv bäver.

End of message.

söndag 7 april 2019

Karln som handlar för mycket på COOP

Han ja, kanske ni tänker, för vi har väl alla stått bakom honom i kön. Jag gjorde det igår. En överfylld kundvagn som han i maklig takt tömde, en vara i taget, samtidigt som han var mycket mer engagerad i ett samtal på mobilen. Ibland stannade hans arm till med en matvara i handen, på vägen från vagnen till varubandet, och blev hängande där blixtstill medan hans koncentration helt slukades av samtalet han var i. Mig sket han fullständigt i, trots att jag stod precis bakom och hade bråttom.

Jag tittade uppfordrande på honom, för vad annat kan man göra i det här jävla landet?

'Kan du lägga undan mobilen och sätta lite fart?' hade känts fint att säga. Det gör jag titt som tätt på jobbet, så jag har vanan inne. Men sa jag det till karln på COOP skulle uppmärksamheten antagligen hamna på mitt beteende istället för på hans, och det vill man ju inte riskera. Det är då passivt aggressiva blickar kan komma till pass, men när karleländet inte ens uppfattar dem, vad gör man då?

Jag snodde en Paulins müsli av honom när jag packade ner mina varor.

Hur skulle ni ha gjort?

fredag 5 april 2019

Jag ska få en assistent

Det sa de på nyheterna igår kväll.

'Lärarassistenter ska bli verklighet i hela landet.'

'Lärarassistenterna ska bli ett stöd för lärarna.'

Fantastiskt. Jag vill ha en tystlåten med bra kondition.

Jag förstår att jag bara ska få ha den här assistenten på jobbet, och jag kommer acceptera det, absolut. Men om hen vill följa med mig hem då? Alltså om det är hen som vill och inte jag som tjatat?

söndag 31 mars 2019

Skåne in da house

Skåne och jag på ålderdomshemmet om trettio år:

Jag: Du e söt.
Skåne: Naj, duuu e söt.
Jag: Nej, duuuuu e söt.
Skåne: Naj, duuuuuuu e söt.
Jag: Nej, duuuuuuuuuuuuuu e söt.


Lite vakuum i denna stund, för Skåne har satt sig på tåget söderut. Helgen har som vanligt gått fort, man hinner inte så mycket på ett och tre kvarts dygn. Men som synes ovan har det varit en helg i framtidens tecken, det är ju viktigt att se framåt så att man inte fastnar i det förgångna och börjar älta det faktum att två tredjedelar av våra liv hann förflyta innan våra vägar korsades.

Vi har även planerat kommande påskhelg, vilken ligger tre veckor framåt. Då ska jag övningsköra Närke runt med Skåne som handledare. Vi har bokat en hyrbil, en Volvo V40 med automatväxel.

SÅ JÄVLA ROLIGT!

Tycker jag. Skåne är nervös, men som jag säger till honom: Vad är det värsta som kan hända??? Då blir han lite lugnare. Eller, det blir han inte, om sanningen ska fram, men då säger jag att det är okej att vara nervös. Huvudsaken är ju att inte jag är det, som ska sitta bakom ratten.

Alltså, det ska bli såååå roligt detta! Det är bland det roligaste jag har planerat i hela mitt liv.

onsdag 27 mars 2019

Vissa dagar ...

Efter en natt med endast fem timmars sömn började dagen med ett möte på jobbet kvart över sju. Elev med morgonpigg förälder. Sedan har det gått i ett. Hit och dit och upp och ner i trappor har präglat dagen. Som vanligt har mitt arbete krävt en pigg och problemlösande hjärna. Något jag inte haft.

Dagen avslutades, kan man säga, med att jag gjorde upp en affär sittandes på toa när jag kom hem från jobbet. Så kan det bli när man tar med sig mobilen överallt. Den ringde och jag svarade. Köpte en avloppsanläggning för nittiotvå tusen - på toa. Förlåt, eller vad ska man säga? Personen i fråga visste ju inte att jag satt där jag satt. Jag ansträngde mig att låta normal. Som att jag satt i köket eller liknande. (Gjorde köksljud.)

Frågan är om man av anständighetsskäl borde lämna mobilen utanför toan? Eller om det nuförtiden är helt naturligt att sitta på toa och prata i telefon?

Mmmmm ...? Jag gissar på alternativ nummer två.

lördag 23 mars 2019

Nillas lilla oberäkneliga

Vad jag är nöjd med det bloggnamnet! Inte bara för att det passar på min mischmasch-blogg utan också för att jag därmed kan skriva om vad skit som helst.

Som om jag inte brukar det, kan vän av ordning invända, MEN ÄNDÅ! Tjoho, liksom.

Sitter vid mitt köksfönster och kollar ut på min lilla gata där en bil står parkerad med halvljuset på. Har undrat ett tag nu om den inte ska köra iväg någon gång. Den behöver backa någon meter, sen blinka till vänster och svänga ut. Det är så jag hade gjort. Så småningom kommer även min bil stå parkerad där ute.

Hade körlektion i fredags. Jag körde inne i stan och på leder. Tränade på att byta filer, och det gick superbra, men det är en sak att fräsa omkring när man har en körlärare vid sin sida. När jag så småningom är själv i bilen blir det kanske inte lika lätt.

NÅVÄL. Om man vill byta till vänsterfil och blinkar, saktar bakomvarande bil in något så att man smidigt kan glida in framför den. Man kommunicerar med sin blinkers, och jag älskar kommunikation så det här är verkligen något för mig. Om bilen ifråga inte saktar in ska man inte göra filbytet, då fortsätter man rakt fram även om det innebär att man inte kommer dit man ska. För det är som i livet i allmänhet, all kommunikation fungerar inte, och man åker hellre fel än tar fajten med de som inte vill kommunicera med en.

Att ta körlektioner är bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Det blir lite tråkigt när de tar slut. Men ett körkort kan ju funka som plåster på såren, absolut.

måndag 18 mars 2019

Jag är bra på mycket

Men inte på att hålla en röd tråd.

'En pedagogisk blogg med skånskt perspektiv', när kläckte jag den idén? Kan ha varit när jag var nykär. I alla fall vad gäller 'skånskt perspektiv'. Varifrån 'pedagogisk blogg' kom kan man fråga sig.

Sedan har vi namnet 'Nillas medelålderskrisfrågespalt'. När någonsin var denna blogg en frågespalt? När någonsin var jag medelålders? Och vad är en medelålderskris? Kan inte påminna mig att jag har utrett de penséerna.

Nej, den här bloggen har växlat tema lika ofta som jag bytt intresseområde under de tio år som gått. Det som för tillfället befunnit sig överst i mitt huvud har stöpts om till inläggs-format och hamnat här som en oberäknelig pladuska.

Och det är ju okej.

För vad är det för folk som har en stadig röd tråd genom livet? Ja, inte är de helt normala, i alla fall. Räls-människorna kan man kalla dem, eftersom deras liv verkar gå som på räls. Man ser dem lite här och där. Gör man inte det kan man kolla efter en air av planhushållning. Har de blogg så bloggar de outtröttligt med samma tema år efter år.

Man får helt enkelt vara glad över att man inte är en av dem. För nu vill jag inte ha en pedagogisk medelålderskrisfrågespalt med skånskt perspektiv längre, och då måste jag ju få ändra. Det jag vill ha är en körblogg, för mitt huvudintresse just nu är att ta körkort.

Sedan vill jag ha en novellskrivarblogg, för att skriva noveller är också mitt huvudintresse dessa dagar. Tänker heller inte skippa Skåne, för den lilla puddingen är i sanning också ett av mina huvudintressen, trots att han kan vara lite besvärlig ibland.

Jag får ta en nypa frigörelse (körkortet), en nypa livets sötma (Skåne) och en nypa andra allvarliga grejer (mitt skrivande) och mixa ihop dem till en trevlig bloggrubrik. Kan inte gå fel.