Kvar idag, av alla mina sjukdomssymptom igår, är bara migränen så jag får väl vara tacksam antar jag.
Men för att inte livet skulle bli alltför lättlevt har vi idag varit ute och åkt till en stad 11 mil härifrån, dvs 22 mil fram och tillbaka mycket krokig väg. När jag åkte denna väg när jag var liten, vilket hände varje midsommar, kräktes jag ungefär tio gånger vardera vägen. Ibland hann pappa stanna bilen, ibland inte.
Idag kräktes jag inte en enda gång eftersom jag nuförtiden sitter fram och fokuserar stenhårt på vägen. Allt annat får tänkas bort, ungefär som när man föder barn. (Förvisso är det lättare att föda barn men man kan ändå dra vissa paralleller.)
Lider nu av posttraumatisk stress men det kanske ger sig framemot kvällen.
Lite mat såsmåningom, turkisk peppar, cider och körslag kanske kan liva upp...? *optimistisk*
Hoppet är det sista som överger människan.
14 kommentarer:
Eller mycket mat, mycket turkisk peppar, mycket cider!? Det tror jag livar upp! Och sjöng med i Körslaget, allt vad du orkar!
Det kommer bli en kanonkväll tror jag :)
Ha så trevligt, kram
Skönt att du känner lite mindre bäjkon!
Önskar dej en fin kväll!
Åksjuka, fy fasen. Botar lätt med överdriven konsumtion av turkisk peppar och cider har jag hört ;-)
Men vad gjorde du DÄR?
OLA VANN!!!!!!!!!!! VÅRAN (TAMAMS) OMSÄTTNING HAR NU ÖKAT MED 1600 PROCENT!!! JIPPIE. :) (och han vann dessutom med en procent, så det får det ju att kännas som att våran insats faktiskt betydde nåt)
Jobbigt att åka bil då man är åksjuk.
Hoppas huvudvärken går över så du får en underbar kväll.
Kram på dig!
Köp Calma åksjuke-tuggummi när du ska åka bil! Dom är jätte-effektiva! =)
Kramen!
Om inte annat lär du bli illamående av kombinationen mat med turkisk peppar nedsköljt med cider ;)
Har själv haft en svår sjukdom länge men kan nu äntligen vara på väg mot en lösning. Vill skriva om sjukdomen så lite som möjligt, helst inte alls. Har valt att ha en POSITIV blogg som förmedlar hopp och livsglädje./Har själv, främst när jag var yngre, haft en tendens till att bli åksjuk.
Ser att det står Anonym för mig, men det är jag väl inte...
Tintin: Jag respekterar, förstås, att du inte vill skriva och kanske heller inte läsa om sjukdom.
Jag har också drabbats via närståendes sjukdom och död men för mig är död och sjukdom inte tabubelagda ämnen. Kanske är det min egen rädsla som kommer till uttryck när jag skämtar om det. Mycket möjligt, och så får det vara.
Om POSITIV blir ett måste är det bara andra sidan av tvångsmässig negativitet.Därmed är det uteslutet för mig att kräva av mig själv att jag ska vara positiv.
Tur att du mår bättre. Skulle tro att du har minst 47 år till att hänga i den här världen! ;o)
Skicka en kommentar