tisdag 8 december 2009

Om mobiljävlarna

Mobilanvändning är inte min bästa gren.
(Det var mycket bättre innan de fanns!)
Jag hör, till exempel, inte när det ringer i min mobil.
Oftast beror det på att jag stängt av ljudet,
men för det mesta hör jag den inte när ljudet är på heller.
Eftersom jag inte riktigt vant mig vid att ha mobil (har bara haft i ca 5 år) så tror jag alltid att det är någon annans som ringer.
Så kan man förklara det.

Det här leder till att jag, när jag väl fiskar upp mobilen ur väskan, kan ha rätt många obesvarade samtal, och så var det idag.
Fem obesvarade samtal från dolt nummer och som toppen på isberget ett meddelande från mobilsvar.
Jag skyndade mig att ringa mobilsvar *222* för att lyssna på meddelandet och sålunda få reda på vem som var så inihelvete nödig på att få tag i mig, och möttes av en man (eller man och man, 30-årsåldern kanske) som var märkbart upprörd och avslutade med ett bittert: Och du vill ju tydligen inte svara på mina samtal!

Ååååkej.
Känner jag några män i 30-årsåldern som reder ut sina relationsproblem via mobilsvar?
Nej.
I synnerhet ingen som skulle ringa och låta som en bitter martyr för att jag inte svarar.
Alltså har den kraken ringt fel.
Och bara för det kommer det nu ta slut mellan honom och hans älskade.
Det förstår man ju.
Det hjälper inte att den älskade nu sitter invirad i telefonsladden (eller de elektromagnetiska vågorna om vi nu ska hålla oss till 20hundratalet) och är förtvivlad för att han inte ringer, för hon är inte en sån som ringer själv. Hon är en sån som har lärt sig att dödssynden framför alla är att vara för på. Och att man blir mer intressant om man verkar lite cool.
Det kan man ju tänka sig.

Jag försökte förstås ringa upp det dolda numret för att berätta för honom att han ringt fel, så att han skulle kunna ringa rätt, för att de sedan skulle kunna återförenas, bli sams och lyckliga, men det går inte att ringa upp dolt nummer. (Dagens teknik suger!)

Kanske kommer de om några år, när de bildat familj och köpt hus med varsin ny älskling, av slump stöta ihop på en julmarknad, eller någon annan marknad, och känna att känslorna fortfarande finns kvar. Fan va jobbigt det blir då!

Så jag borde väl börja svara i mobilen antar jag.
Njäe...*har ingen lust*

26 kommentarer:

Cicki sa...

Fattar du inte vilket ansvar du har här!





;-)))

linn sa...

Hur kan du ha sånt motstånd mot mobilen! det är INTE genetiskt betingat i alla fall. (tänker på andra familjemedlemmars mer kärleksfulla relation till mobiltelefonen aka. bästa vän i livet) Du måste ha ett mycket tillfredställande liv utanför telefonen. how is this possible?! det är ju som att leva utan facebook. :|

mockapocka sa...

hehe...

Maj Korner sa...

Du kan ju förhindra att det händer igen genom att prata in ett eget mobilsvar. Han lär väl känna igen namn och röst på sin älskade, antar man. Du kan ju alltid säga.

Nilla.... (lång paus, så att de tror att du har svarat)

Nä, jag hörde inte telefonen nu heller men prata in ett meddelande så kanske jag ringer upp en annan dag om jag inte råkar radera det först!

nilla sa...

Maj Korner: *ASG* =D

nilla sa...

Cicki: Nej!

Linn: Facebook? Vad är det? Football har jag hört talas om men facebook...?

Mocka: =)

Madlar sa...

Perfekt uppslag för en novell, den tar jag rakt av ;)

Mika sa...

Oh nej! Du har birollen i den här romanen... GÖR NÅGOT!!! Vad som helst!!! Ring telia!!!

...du kan bli stjärnan i dramat!

Kram
mika

Singelmamman sa...

Röstar för Majs förslag. *vad kan man vinna?*

Yvonne sa...

Min mamma är sån. Hon lyckas aldrig fiska upp mobilen i tid utan några sekunder efter att jag har lagt på, så ringer hon upp. Billigt blir det för mig i alla fall, för det är alltid hon som får betala ju! =D

Nordic sa...

Oj, jag kan riktigt SE det framför mig, hur de möts där på julmarknaden. Tänk på vilken dramatik just du kan ha bjudit på bara genom att vara den du är och bara för att du inte svarat i mobilen..Kram!

Skogshuldran Titti sa...

Vilken vansinnigt sorglig historia...
*gråter hejdlöst*
Den skulle kunna bli grunden till 2000-talets nya snyftfilm. För det har väl inte kommit någon efter Love Story?

Ulrika sa...

Men sms;a stackarn!

Säg att du gärna skulle vilja svara på hans samtal men att du gärna vill veta vem han är först. Och vad han är ute efter.
För du är gift.
Lyckligt gift.

Och sen får du vänta på svaret.
Kom bara ihåg att lägga ut det här också!

Cina sa...

Jag röstar för att du går på Majs förslag till mobilsvar! Det bästa evver!!!!! ;) ;)

stina sa...

*ASG*....= viker mig dubbel !!!!
Farligt nära tanjenterna med huvudet....

Har du ofrivilligt blivit telefon teurapeft (skit i stavningen...om den är fel)


Jag är med sån med mobilen, nödvändigt ont. Andvänder den nog till nöd samtal....när jag är i sogen där ingen täckning finns....BRA...va ??!!

Min familj undrar vad jag ska med den till ??? Men hitills har jag ej hunnit svara eller fått såna PRIVATA meddelande =)))

Kommandoran sa...

Har han ringt dig också??! Mig med! Han är bokförläggare och söker påläggskalvar och miljonärer-to-be.

cat sa...

Men jösses vilken dramatik du har i din mobiltelefon. När jag missar ett samtal då och då, så är det bara vanliga tråkiga meddelanden i mitt mobilsvar.

Camilla sa...

Ha,ha!
Vad du kan ha ställt till det för dom ;)
Ha det bra och kram på dig!

Stattinskan sa...

Men gud ... haha ... du är för jäkla rolig . Skönt skrivet! Kramar om!

nilla sa...

Madlar: Ser fram emot att läsa den!

Mika: Jag funderar som bäst på vad jag ska göra... Sätta in annons i tidningen kanske?

Singelmamman: Är det här en tävling??? *förvirrad*

Yvonne: Det där låter som jag när mina döttrar ringer. Jag misstänker starkt att de lägger på så snabbt så att jag inte ska hinna svara...

Nordic: Ja, vad vore livet om jag skulle börja svara i telefonen? Kanske jättetråkigt!

Titti: Du har nåt going där. Ska vi skriva manus tillsammans?

Ulrika! Man kan inte sms:a till ett dolt nummer för det är dolt. *pedagogisk*

Cina: Det var på pricken, kan man säga. =)

Stina: Hm, jag minns en tid när man kunde gå ut i skogen utan mobil och ändå inte vara i livsfara. Men det är andra tider nu. Det går inte att lita på dagens tallar och granar.

Kommandoran: Ah, men kunde han inte ha lämnat numret då???????

Cat: Det är alltid så med mig. När alla andra har jättetråkiga liv är mitt skitspännande.

camilla: Ja, fast man kan ju också se det som att HAN ställde till det som ringde fel nummer. Eller, det kanske är mitt fel? Det är ju nästan alltid mitt fel när det händer jobbiga saker...

Stattinskan: Kramar tillbaka och funderar på vad ditt namn kommer sig av? Är det Stattshotellet?

Spader Madame sa...

Skrattar på mig. Klart att det är ditt fel om det går åt h-vete...

Loppanlej sa...

Jösses vilket drama!!

Ulrika sa...

Listigt där.
Nä, när jag tänker efter så går det faktiskt inte att sms:a ett dolt nummer ;)

Du ser, du är inte ensam i teknikens oförståndiga värld.

annabellan sa...

Hm. Tänk om det var Mr Anka... ;)

GladaKatarina sa...

Hahahahaha, du har förmodligen räddat två människor från att utveckla ett förhållande som var dömt från början. ;-)

Pia sa...

Jag röstar oxå för förslaget om mobilsvarsmeddelandet! Det var klockrent.. Påminn mig att jag aldrig ska ringa dig(varför jag nu skulle göra det, jag känner ju inte dig?! :o) Men skitsamma!)för jag bli galen på svarare vars meddelande börjar precis så där.. Namnet.. lång paus.. och sedan kommer meddelandet!! Jag är snabb, jag hinner ALLTID börja prata innan jag inser att det är ett auto-meddelande.. ;o)