söndag 30 januari 2011

Om skavanker, dialoger och sinnesstämningar

Jag har inte kommit på några skavanker som jag skulle ha. En och annan till synes skavank kan jag se men när jag förklarar vad den beror på då förstår jag att det egentligen inte är någon skavank utan bara helt naturliga årstidsvariationer.

I Elizabeth George's Skriv på! står det att man ska skildra sina karaktärers skavanker genom dialogen. Det tycker jag är en jättebra idé men här på bloggen tror jag ändå att jag fortsätter med mina monologer. Dessutom har jag ju, som sagt, inga skavanker att skildra. Inga skavanker och inga dialoger.
Men nu har jag börjat läsa kapitel 2 som handlar om berättelsens inramning, dvs skildringen av miljön. Inramningen ska framkalla olika sinnesstämningar hos läsaren, skriver Elizabeth och jag känner direkt att detta inte är min kopp te. Måste man verkligen försätta sina bloggläsare i en sinnesstämning? Har de inte en själva?
Jag ska läsa kapitlet så får vi se om jag ändrar uppfattning. Det tror jag inte.

12 kommentarer:

stort och smått sa...

Vad bra att du läser den boken och tolkar den här. Jag har köpt den men inte orkat läsa i den. Nu får jag äntligen valuta för pengarna.

Åsa Hellberg sa...

Det där som ska skapa stämning är sånt jag hoppar över när jag läser:)

Knasterfaster sa...

Så svårt det låter. Jag tänker att läsarens erfarenheter försätter den i sin egen sinnesstämning. Vissa kanske trivs och tycker att det är hemvant och mysigt på en mörk kyrkogård mitt i natten och andra känner sig ensammast i världen då de är på en fest tillsammans med halva Sverige. Det är så olika.

Singelmamman sa...

Jag har en alldeles fantastisk sinnestämning just nu. Och den stämningen känner jag att du förstärker med ditt inlägg. Så, jag tycker nog att vi lyckas tillsammans. Skönt att du läser boken och delar med dig, jag tror inte jag hinner läsa den själv.

Maj Korner sa...

Jag tycker miljöbeskrivningen är viktig. Utan den försvinner en dimension för mig. Sen vet jag inte om den framkallar någon sinnesstämning just, men den ger mina inre bilder innehåll och det behövs. Annars måste jag ju hitta på det själv och har jag köpt en bok för dyra pengar så ska jag väl inte behöva göra det alldeles gratis heller!

Ibland brukar jag dock möblera om lite i författarens miljö. Om t.ex karaktären går på toaletten och jag, pga brist på beskrivning, placerat den till vänster och författaren nu påstår att den ligger till höger. Då struntar jag i författaren och låter karaktären kissa till vänster.

Du går i land med allt annat så du kommer säkert gå iland med miljön också.

Är den bra, Skriv på!?

Tant Björn sa...

Johorå! Du sätter vårt liv i gungning :D

Titti sa...

Min sinnesstämning blir i alla fall alltid flera snäpp högre när jag läser din blogg!
Om det beror på att:
1) Du är fenomenal på att roa oss som läsare
eller
2) Det beror på andra odefinierbara faktorer behöver inte närmare utredas eftersom jag vet att det är som alt. 1.
och jag ändrar inte min uppfattning.
Någonsin.
(bara så att du vet)

nillas liv på pinnen sa...

Sos: Jag gör mitt bästa för att sålla ut det viktigaste.

Åsa: Och jag gör det när jag skriver.

Knaster: Eller hur! Mer ansvar på läsaren!

Singel: Som jag sa till SOS: jag sållar ut det viktiga och skiter i resten.

Maj: Du får hjälpa mig med miljön, helt enkelt. De trådslitna hälarna har jag t ex petat in nu. De ger en slags stämning tycker jag allt.
Jag har inte läst så mycket i Skriv på! ännu men den verkar ganska intressant.

Tant Björn: Så pass?

Titti: Tack, det var snällt sagt. Att roa är ju inte det sämsta, även om det blir utan miljöskildring. (Nicka och håll med!)

Anneli sa...

Jag håller med till viss del. Ibland blir det väldigt mycket sinnestämningsskapande i böcker. Det kan bli för mycket av det goda :)

Magica de Hex sa...

Ha ha ha, du är bra rolig iaf!

nillas liv på pinnen sa...

Anneli: Nåt får väl läsaren hjälpa till med...;)

Magica: Nähä...?
Vad menar du med "i alla fall" förresten?

Den där tjockisen sa...

Läste du Stephen Kings On writing? Jag gillar den bättre än Georges. King hävdar att man ska skriva om saker man känner till... Det har jag tagit till mig. Min blogg handlar bara om mig! Och ibland om Joe Laberos frisyr förstås. Men den vet jag vad jag tycker om!