Jag har vunnit en rockslagsknapp med texten: Allt jag säger är sant
Ödets ironi, eller vad vi ska kalla det, vi som vet att jag glatt ljuger när andan faller på. Man kan säga att knappen (som jag givetvis ska bära) blir pricken över ljugar-i:et. Jag får väl ta av mig den när jag faktiskt talar sanning, för att inte skapa total förvirring bland mina medmänniskor.
Jag säger som en kompis till min ena dotter när jag hjälpte till med att reda ut en konflikt när de var åtta-nio så där. Tjejen blev hårt anklagad av några i gänget för att ljuga och jag gick in och sa: Ja ja, men det gör vi väl alla någon gång då och då, varpå den anklagade (lycklig över det oväntade stödet från mig) utbrast: Ja, och jag ljuger ju inte hela tiden!
Alltså, det gör ju inte jag heller, om någon oroligt undrar.
Ihop med knappen vann jag också Lisa Bjärbos ungdomsroman Allt jag säger är sant. Den handlar om en tjej som hoppar av gymnasiet för att hon har viktigare saker att göra. Eventuellt tänker jag ta den här vinsten som ett tecken på att jag också kommer hoppa av gymnasiet för att jag har, om inte viktigare, så i alla fall andra saker att göra. Lära mig prata flytande franska, par example.
17 kommentarer:
Ska du inte klara av ryskan först?
Säger som Åsa. Och var du inte och hälsade på en dotter långt-bort-i-stan där du också började lära dig språket?
Men hoppa gymnasiet kan du göra tycker jag.
Den boken har jag beställt från magicas palats (som kanske inte är ett palats längre, men ändå). Tänk om jag också får en knapp. Vet faktiskt inte hur jag ska göra/använda den i så fall.
När min Största var kring 4 år så sa han vid ett tillfälle "jag är inte oskyldig". Ärligt och bra tycker jag. Barn brukar vara duktiga på att ljuga. De ljuger så att man förstår att de ljuger. Vuxna är oftast mer försiktiga och då vet man inte om det de säger är sant eller inte. Det är inte lika roligt. Ska du inte lära dig japanska också? jag tror att en riktigt bra författare måste vara extremt duktig på att ljuga för hur ska det annars kunna bli en hel bok?
Konstigt, jag blir liksom inte förvånad över att du säger att du ljuger titt som tätt. Jag tror liksom inte heller att den beiga är speciellt beige. Det tror jag nämligen också att du ljuger om ;)
Jag tycker faktiskt att det där med ryska och franska låter väldigt viktigt! Vem vet, kanske kinesiska kan vara något också - eller "Singlish" med research på plats???
Skulle precis skriva som Åsa. Men eftersom Åsa ska göra som jag gör och ta flyget till NY så gör jag som hon. What happened whith the Russki?
Men varför inte hoppa av gymnasiet? Det gjorde jag, om än i vuxen ålder. Du får väl leka skribent om jag leker kontor!
Vad skulle väl livet vara utan den där lilla vita lögnen då och då? Jo olidligt!
Nu sällar jag mig till skaran som erkänner; jag ljuger då och då.
Ja alla har vi vår egen sanning.
Skönt! =)))
Det viktiga är ju inte att det man säger är sant utan att det är sannolikt.
Fast i böcker är det förstås roligt när det osannolika händer.
Det konstiga är bara att i verkligheten händer det saker som man inte skulle tycka var sannolika om man läste det i en bok.
Och nu vet jag inte längre vad det var jag tänkte komma fram till.
Sannolikt var det inget viktigt ändå.
Men du finns det någon som alltid håller sig till hela sanningen för jämnan. Av min terapeut fick jag höra att det var tillåtet med nödlögner ibland. Jag har ingen knapp för jag använder sådana ibland.
Ha det bra
Om sanning och lögn: De flesta sanningar är så nakna att man tycker synd om dem och försöker klä på dem lite.
Människor ljuger aldrig så mycket som efter en jakt, under ett krig eller före ett val – och så när de skriver romaner förstås. Om det inte är sant, så är det åtminstone välfunnet. Och vad är egentligen en lögn? Bara sanningen på maskerad.
Så länge man inte lurar sig själv och sårar andra så går det väl an att svänga till med sanningen lite grann. ;)
Klart att du måste hoppa av gymnasiet om det någon gång ska bli ordning på den där (nämner inga namn) samt nästa, den grålila med ryskt tema. Den nämner jag bara för den händelse att du glömt den. Det var ju i måndags som du senast skrev om den och du börjar ju bli lite till åren...
Åsa: Ryskan? Vilken ryskan?
Singel: Det var spanska. Ska jag också lära mig.
Mocka: Inte för att göra dig ledsen men jag tror att det bara var vi som VANN som fick en knapp.
Knaster: Annars skulle det definitivt inte bli en hel bok!
Japanska vet jag inte om jag hinner med. Jag har ju kanske bara trettio-fyrtio år kvar att leva.
Zelda: Jo, den är beige! Det är faktiskt sant. Ganska genomtråkig.
Marina: Singlish med research på plats låter som något jag behöver klämma in. Det är ju där man hänger när man hoppat av skolan, har jag förstått. :)
Spader: Synd bara att skribent inte ger samma inkomster som kontor...
Cat: Bra! Det kallas självinsikt.
Men vaddå, har du vunnit PÅ RIKTIGT?
Libra: Ja, det är väl för väl!
Katarina: Du skriver så bra saker! Det där med att det inte ska vara sant bara sannolikt skulle jag vilja ha på en rockslagsknapp.
Och det där med att verkligheten överträffar dikten, herregud vad det stämmer. Vissa saker jag varit méd om på riktigt kunde jag inte ta med i den beiga för det hade sänkt trovärdigheten till minusgrader.
Lisbeth: Men det roliga med en sån knapp är ju att man ljuger i och med att man bär den! :D
Magica: He he.
Karin: Mycket välfunnet! Speciellt det där med att människor som diktar ihop romaner är genier.
Anna: Lite grann? Naa.
Titti: Oh, min coach var har du varit? Förstår du inte att jag behöver dig hela tiden? Utan dig förfaller den här bloggen till ett mischmasch av lögner, trams och förvirrade dödsryck.
(Lite shakespeare över det där, don't you thinkest?)
Mocka: DET ÄR KLART JAG HAR VUNNIT PÅ RIKTIGT! Tror du jag sitter här och ljuger, eller?
Skicka en kommentar