Det är ett jävla tjat om den beiga romanen på den här bloggen så jag ska inte prata mer om den. Vill bara säga att fyra personer nu har läst den och att det känns som att det räcker. Har fått tillräckligt med respons. Nu går jag vidare till nästa roman. (Den med ryskt tema, färg grålila?) Till den lär jag också behöva fyra pigga läsare, men inte förrän om ett par år. Först ska jag lära mig ryska och åka transibiriska järnvägen. Med den järnvägen är det ungefär som med bokhandeln för mig; jag hade en nära relation i min ungdom, och nu behöver den friskas upp. Hur är det att åka transibiriska idag? Nu när jag kan ryska. (Snart.) Jag har hört att de har två varianter nuförtiden; ett turisttransibiriskt tåg och ett tåg för vanligt folk. Det hade de inte på min tid, då räknades alla till vanligt folk.
Godnatt.
16 kommentarer:
Lysande!
Jag är övertygad om att jag bott i S:t Petersburg i ett tidigare liv. När jag var där, fast då hette det Leninggrad, hittade jag överallt. Och kände mig väldigt hemma.
Kan ha berott på den ryska champagnen också, men jag vill nog mer tro på min teori om tidigare liv.
Transibiriska järnvägen ska jag också åka någon gång.
Får jag åka med som din bokhållare på den transibiriska? Jag vet inte riktigt vad en bokhållare är för något men det låter tjusigt. Jag tror det är något som jag kan lära mig att bli. Grått och lila är väldigt snyggt tillsammans. Jag åker helst på det där tåget för vanligt folk för jag vill inte att de ska tro att jag är turist.
Låter spännande! Men den andra, den du inte vill prata om? Ska den bara falla i glömska så där? Du kan väl inte begära att vi bara ska glömma bort den? :´( Jag vill ju läsa den!
Finns ens vanligt folk?
Det låter som en härlig researchresa du har framför dig. Hur länge ska du vara borta :) Det onämnbara kanske återkommer en dag, om vi har tur :)
OK, jag slutar tjata - fast då vill jag med på researchresan!
Jamen, lycka till då.
Är den beigea ivägskickad? Finns massor av förlag där ute, stora och små, som borde vara intresserade.
Och om man är turist så måste man åka turisttranisbiriskt? Eller får man åka det "vanliga" också? Låter på något sätt mer intressant med det där vanliga. Inte för att jag vill följa med (verkligen inte, den tar ju hur lång tid som helst den där resan) men jag tänker på research, vanliga människor kontra turister. Fast nu när jag tänker efter är det väldigt spännande med turister också. En salig blandning liksom. Sådant är ju kul. Tur man är turist. Inte för att jag vill åka med som sagt. Men ändå.
Tänkte på dig idag när jag av en slump såg boken "lär dig ryska på en timme". Kanske vore något som research?
Min enda tågresa bakom järnridån gick från Sofia till någon liten ort i Bulgarien som jag glömt namnet på. Jag råkade sätta mig i fel kupé och fick världens utskällning för att jag satt i fel klass. "Jag trodde detta var ett klasslöst samhälle", försökte jag skämta och då blev jag nästan avslängd. För övrigt heter revelj Побудка på ryska och trombon heter тромбон. Sen är det bara resten kvar!
Låter som en toppenidé för en bok! Om man då också måste göra en researchresa på Transibiriska järnvägen låter det ju som en väldigt roligt bonus! : )
Jag säger ryska. Mest för jag gillar tåg. Och för att det som inte dödar härdar.
Förstår du.
Knappt jag.
Singel: Ja, mig veterligt förbättrar väl inte champagne lokalsinnet? Skulle vara rysk champagne då.
Knaster: En bokhållare är väl helt enkelt någon som håller böcker och jag kommer ta med mig en hel trave så du är välkommen att följa med! Ska du ha betalt? Det får du inte.
Kati: Den mår nog bäst av att falla i glömska en tid framöver. När/om den refuserats av alla förlag (om ett år, eller så?) kanske jag slänger ut den här.
Spader: Skulle vara du och jag då. Alla andra är mer eller mindre galenpannor, tycker jag.
Anneli: Jag hoppas att den onämnbara blir nämnbar vad det lider...
Marina: Du kan få vara min andre bokhållare (se Knaster kommentar). Jag vill ju inte att mina bokhållare ska dö mjölsyredöden.
Och! Det var mitt eget tjat om den beiga jag syftade på. Ditt tjat är bara gulligt.
Åsa: Fan, vad sur du låter då!
Madlar: Du tror det?! Jag gillar dig.<3
Mocka: Jag tänkte givetvis att jag skulle vara folklig och ta tåget för vanligt folk men när du lägger fram det så där undrar jag om inte turister ändå är roligare att studera?
Duktiga tjejen: Ryska på en timme, ja, något sånt hade jag tänkt mig. Att lägga ner mer tid än så känns ovärt.
Karin: Tack! Nu har jag den ryska titeln till min roman. Jag reste en del bakom den där järnridån och aldrig att jag hade vågat skämta om klassamhället, det kan jag säga. Jag log och gjorde som de sa i alla lägen.
MalinC: Har man inget att skriva om (vilket jag iofs har) så får man skaffa sig.
MUD: Förstår inte men jag gillar rebusar. Nu har jag att göra ikväll.
Distans till det man skrivit är alltid bra. När du tar fram den nästa gång, om x månader, kommer du förmodligen att se den med helt andra ögon.
Jag vet hur det känns att vara vilse i Leningrad mitt i natten, och inte minnas namnet på hotellet. Jobbig känsla det var...
Skicka en kommentar