En del av min roman utspelar sig i en nutida bokhandel. Själv jobbade jag i bokhandel en sommar för ungefär tjugo år sedan (ev trettio) och då kan man ju tänka att jag är ganska bra på att veta hur det är även nuförtiden. Och vet jag inte det så har jag turen att ha en fantasi utan motstycke i modern tid (tror jag). Det jag inte kommer ihåg av bokhandelslivet kan jag slänga ihop genom att låta hjärnan spinna på högt varvtal, det är så jag fungerar i det mesta. Det blir inte alltid rätt, men det är det sällan någon som märker.
Fast kanske bör man inte göra så när man skriver en roman, om man ska tro förståsigpåarna. De säger att man måste göra noggrann research. Om romanen par example utspelar sig i en bokhandel, och huvudkaraktären par example jobbar där, så behöver man veta hur det är att jobba i en bokhandel. Hur det är idag, om handlingen råkar vara förlagd till nutid, och inte hur det var en sommar för tjugo (trettio) år sedan.
Så satans jobbigt och onödigt, har jag känt varje gång jag tänkt på det. Ända tills tidigare idag då jag (helt oplanerat) mailade två av stans bokhandlar och frågade om jag kunde få intervjua någon. Och nu känns det helt plötsligt inte ett dugg jobbigt och onödigt utan bara spännande och kul och nödvändigt. Jag skrev att jag bjuder på fika på något café om någon förbarmar sig över lilla mig och min beiga darling. Fast jag uttryckte mig inte riktigt så, jag var nämligen alltigenom seriös i tonen. Business, liksom. Vill ju inte att de ska tro att jag är en galning.
Visst är det spännande?
22 kommentarer:
Ja, otroligt spännande!!!
Superspännande!
Hoppas du får snabbt svar så du slipper gå och vänta och undra om det är någon som vill låta sig intervjuas.
Och det bästa är att eftersom du nu kommer ge så seriöst intryck eftersom du faktiskt gör resarch så kan du slänga in hur konstiga frågor som helst.
Bara för ditt egna höga nöjes skull. Och så kan du sitta sen efteråt och småfnissa över hur de jobbat sig blåa för att ge vettiga svar.
Åh. Undrar om jag skulle ta och muta en jurist med fika?! Skulle också behöva göra lite research. Eller mycket...
Superduperspännande! Om du vill ha med en fotograf/filmare så erbjuder jag mig härmed frivilligt!
Ps. Jag var "pressfotograf" vid ett tillfälle för 32 år sedan. Jag fotograferade drottning Silvia när hon besökte skolan som jag gick på. Bilderna publicerades i skoltidningen.
Way to go! Det finns inget härligare än att få några riktigt realistiska verklighetsbaserade godbitar att sätta tänderna i, när man hittar på. Och om dagen bokhandlar visar sig vara med som snabbköp får du väl förtydliga att just "din" bokhandel stått sig bra med sin gammaldags stil tack vare... tja, over to you!
mer som snabbköp, skare ju stå
Vad kul! Jag ska nog också försöka få tid att researcha lite så jag får fika och träffa roliga människor (förhoppningsvis). :)
Helt klart spännande!
Superspännande! Där skulle man vilja vara en fluga, fast de blir väl bortjagade på moderna caféer.
jag tycker fortfarande det känns lite skämmigt att kontakta någon för en intervju, drar mig för det in i det sista.
Jag skulle tippa på att de räknar kassan, larmar på och går hem. Men om jag skulle skriva om något sånt skulle det vara mycket roligare än så ;) Tänk allt kul som kan hända i en bokhandel efter stängning!!! The possibilities!
Möten är alltid kul!! Och jag hoppas att du får tag på någon som kan prata och är intressant också, så det inte bara blir spännande utan just kul!
Par example?? Nu får du ge dig.
Otroligt spännande du kommer liksom närmare dit din bok ska så småningom. Ett klokt beslut man vinner inget på att inte lyssna på andra. Lycka till
Jättespännande! Jag funderar på att skriva en bok bara för att få gå runt och prata med folk och researcha.
Superspännande! Hoppas att det går bra :)
undrar varför jag har en känsla av att det händer mer spännande saker i din beiga bokhandel än det gör i den verkliga...men det är väl det du ska få reda på - happy date!
Nya möten är alltid spännande även om just miljön i en bokhandel kanske inte känns så speciellt rafflande. Men man vet ju aldrig....
De gör nog samma sak som man gör på banken efter tre
Åsa: =)
Zelda: Jag har inte fått svar ännu... Jag väntar tålmodigt. Kanske skulle jag ta och skriva de där frågorna så jag är förberedd.
Agneta: Ja, det är bara att köra! Men du kanske känner någon jurist?
Knaster: Thank you dear, men kanske att intervjuobjektet skulle känna sig lite besvärad av att få en filmkamera uppkörd i nyllet? Däremot måste jag nog banda.
Karin: Ja, man kan väl hävda det mesta, tänker jag. Det finns ju många små bokhandlar och alla kan väl inte skötas på samma sätt?
Nina: Ja, man har ju värsta chansen att träffa nya människor på det här sättet! =)
Gafflan: =)
Spader: Du får sitta vid bordet bredvid som den männscha du är och lyssna! Jag kan inte tänka mig att männschor i snygga skor blir bortjagade på moderna caféer.
Kati: The possibilities!!! Ha ha.
Anledningen till att jag inte gjort det här tidigare är av exakt samma anledning som den du nämner. Pinsamt, liksom. Men nu tycker jag inte det längre. Behövde bara skicka iväg det där mailet.
Lippe: Jaaa, det hoppas jag också! Fast i och för sig räcker det med att jag får den info jag behöver.
Magica: Va?! Ska jag inte få svänga mig med franska nu heller???
Lisbeth: Tack! =)
Maj: Ja, men visst låter det kul! Kör, vetja!
Anneli: Det hoppas jag med! =)
Marina: Ops, du tror min beiga är typ spännande, eller nåt? Ja, kanske. Fast inte spännande som i den vanligen förekommande definitionen av spännande. Oh, no.
Madlar: Den kan vara ganska rafflande, vet du vad. På ett beige sätt.
Shamrock: Vad gör de då på banken efter tre? Kan man undra.
Börjar bli väldigt nyfiken på din beiga darling.
Min favvobokhandel ser ut som bokhandlar gjorde för: hyllor från golv till tak, personal bakom disk och massor med böcker. Det finns några sådana kvar, här och där i landet, så det funkar hur bra som helst med ett sådant upplägg.
Skicka en kommentar