Läste någonstans att man ska skriva varje dag om man vill bli författare. Och gärna i en blogg, för att det är ett bra sätt att värma upp. Så nu skriver jag i min blogg. Och hoppas på att jag blir författare.
Plumsade ner mig i sjön igår ('plumsa ner sig' som i att sitta på bryggan med benen i vattnet och gnissa sig allt närmare kanten tills man plums glider i), och det var första doppet i år. Trevligt. Om än kyligt. I morse när jag vaknade kände jag mig lycklig typ, vet dock inte om det hade med simturen att göra. Sovrumsfönstret stod på vid gavel ut mot skogen, endast ett myggnät mellan mig och skogens alla galet kvittrande fåglar, det kan ha haft med det att göra. Eller så var anledningen en helt annan, det är inte lätt att fånga in lyckan och analysera och etikettera den, det ska gudarna veta. Innan man hunnit tänka färdigt tanken för hur man ska gå till väga har lyckoslyngeln dragit sin kos. Och där ligger man och försmäktar. "Lyckan, var tog du vägen?" ropar man, men inte en djävul svarar.
Och hur var er morgon?
12 kommentarer:
Som omväxling vaknade jag utan att bli väckt av bullrande maskiner idag. Jag vaknade helt utav mig självt och det var härligt! Simturer i kalla vatten brukar ge bra effekt. I alla fall på mig. Du ÄR redan författare. Du har för fasen skrivit en bok! Har du glömt bort det? Det är inte ditt fel att ingen jävel har gett ut den ännu.
20 grader i vattnet på landet! Visserligen vid brygkanten och i ytvattnet, men ändå!
Fågelinspirerande morgnar verkar vara ett gemensamt drag! Jag är ingen fågelskådare, väl en ofrivillig fågelhörare. I alla fall vid pass 04.40. Varje morgon bestämmer jag mig för att såga ned det stora trädet och varje kväll står det kvar likväl. Suck. Lycka är verkligen flyktigt. Man får passa på helt enkelt. Och njuta när den springer förbi!
Som din ungefär, minus myggnät i fönstret. Och lugn och ro. Min morgon var nog, när jag tänker efter, helt tvärt emot din morgon. Lite småjäktig. Och lyckan var inte här och vände ens. Inte på det sättet. Mer på det där "okejiga" sättet. Och det är bra det med.
Min morgon? Varm? ja, mycket! Fågelkvitter? Knappast...snarare husbyggemaskiner och andra käcka ljud som hör stadsbilden till här sådär mitt i smeten...nu ska det faktiskt bli lite skönt att återvända till fågelkvitter och skogsdoft. Till och med kallt och friskt osaltat vatten lockar.
Bra tack. Jag har inte plumsat. Skulle inte falla mig i(n). Ge mig 25 grader så kan vi börja prata om det.
Ge fan i att analysera och etikettera!
Bada? Gör mig bara lycklig när det är minst 30 i vattnet. Grader alltså. Annars har jag haft en litet mulen morgon. Bättre här at the office!
Kanske kom lyckan ifrån att du konstaterat att det finns hopp i livet. Sluta dricka kaffe och ta Treo och en tillvaro hemmavid blir möglig. Eller kan det var så enkelt att du omvärderat ordet lycka. Lycka kan var pytteliten som en myra den behöver inte var en elefant
Ha det så fint
Knaster: Haha! Love ya!
Hanna: Ack, ja! Mycket underbarare blir det inte. Skulle vara 23 grader då.
Cina: Tur att jag tycker om fågelkvitter på morgonkvisten annars hade jag en hel skog att såga ner. (När jag är i stugan, alltså.)
Singel: Okej är inte att förakta.
Marina: Simturer i sjö är fina grejer! //Tanten
Åsa: I juli brukar temperaturen nå uppåt 25 i vår sjö. Då kan du komma och plumsa.
Renée: Ja ja. Men ändå. Du vet, svårt att sluta använda hjärnan på helgerna när den går på högvarv i veckorna. Eller så är det kanske bara en störning?
Spader: 30 grader? Då kan du ju aldrig bada! Förutom i badkaret, förstås.
Lisbeth: Jag vill ha elefantlycka! Annars får det fan vara.
Min söndagsmorron var underbar. Jag vaknade till syrrans banankakemixade i köket. Att jag hade ont i nacken efter att legat i en nästintill barnsäng med en nästintill obefintlig kudde, ska vi tala tyst om. Annars var det en helt underbar helg.
Kolla mejlen!
Kram
Smål: Ska kolla!
Skicka en kommentar