fredag 16 juni 2017

En skånsk signal på väg mot mitt huvud?

Att det blir långt mellan inläggen på den här bloggen får man skylla på Skåne. Hade det funnits fler skånska infallsvinklar på livet hade jag så klart bloggat oftare, men nu blir det som det blir.

I brist på skånska infallsvinklar kan man publicera en bild på sig själv på väg mot yttersta havsbandet utanför Örebro. Notera det vita lodräta strecket på himlen som pekar på moi. Det kan vara ett skånskt tecken.

2 kommentarer:

Småländskan sa...

Nilla! Fy fan alltså vad härligt att "se" dig här igen! Som jag saknat dig! Och du, så glad jag blir när jag ser att du blivit med skånepåg! Önskar dig lycka till både med pågen och med språket. Språket klarar jag ganska bra, är ju inte så långt mellan Skåne och Småland. Sen har jag vistats ganska mycket där nere, ända sen jag var barn, när min mormor (som inte var skånska) bodde där. Ett sommarlov, när jag var 11 år eller så, besökte jag mormor några veckor. Hon hade väninnor som snackade RIKTIG skånska, sån som jag då inte begrep. Jag nickade, var artig, låtsades. Tror att jag ibland svarade "god dag yxskaft".
Jag älskar Skåne och hoppas att du också kommer att göra det!

reneesfotoblogg sa...

Har du broms på cykeln? Det tycks som om vägen slutar i tomma intet eller i varje fall i vatten.