torsdag 16 januari 2020

Det är fortfarande januari

Hur det nu är möjligt. Någon sa på radio idag att det är 'som vår' ute. Var då, undrar jag. Inte i Örebro, i alla fall. Tio grader och blåst gör inte en vår när utomhuset fortfarande är grått, mörkt och deprimerande.

Men såklart finns det saker att göra för att underlätta färden fram emot februari. Man kan exempelvis arbeta. Låter inte så kul, men här handlar det inte om att ha skoj utan om att överleva.

Att arbeta med elever är bra. Ta en måndagsmorgon i januari i ett klassrum på en gymnasieskola någonstans i Sverige. Du är trött, och förstår inte riktigt hur du ska orka igenom hela dagen. 'Varifrån ska jag få energin?' tänker du. 'Hur många år är det kvar tills jag får gå i pension?' tänker du också. Sedan kliver du över tröskeln in till din klass, ser dig omkring och inser att du är PIGG SOM FAN jämfört med eleverna. Ett fullständigt unikum av vakenhet och vitalitet.

Det ger ändå lite energi. Piggast i rummet. Du kan kläcka ur dig: 'MEN vad ni ser trötta ut!' och 'Ni som är så unga och starka, HUR kan ni vara så trötta?' och 'Jag tror banne mig att JAG som är FEMTIOSJU är den som är piggast här!' och 'Hur trötta ska inte NI vara när ni är femtiosju om ni är så HÄR trötta redan NU?' Därefter kan man med fördel ta några danssteg och smälla enmeterslinjalen hårt i en bänk tre gånger. PANG PANG PANG. De elever som fortfarande sover efter det är få, och själv har du fått en energiboost som åtminstone räcker fram till lunch.

Fler bra idéer kommer jag inte kläcka ur mig idag, men try this at home om du inte har ett klassrum. Det som funkar i klassrummet funkar hemma, som jag brukar säga.

3 kommentarer:

Anna Christina sa...

Se där, ett minne ploppade upp hos mig av att läsa detta inlägg. När jag som nyinflyttad från Skåne började i årskurs 9 och fick sätta mig längst fram i ett klassrum. Några elever längst bak pratade, i lärarens tycke tydligen för mycket, varpå han drog linjalen i min bänk. Tre gånger. Den upplevelsen satte sig minsann. Fast vi blev goda vänner, både läraren och jag, och hon som babblade blev sedan min bästis.

Christine sa...

En av lärarlivets fördelar som mer sällan kommer upp i yrkesvalsdiskussioner. Synd ändå. ❤

nillas liv på pinnen sa...

AC: Usch då! När man är lärare förstår man inte vad ens ryck kan få för traumatiska konsekvenser för eleverna. Som tur är. ;)

Christina: Man måste nog uppleva det för att förstå. Kommer som en bonus när man väl är färdigutbildad och kastas ut i verkligheten. :)