Pension nästa

Har meddelat berörda på min arbetsplats, så nu är det definitivt. Hurra! Så underbart.

Det finns de som inte vill sluta jobba för att de inte vet vad de ska fylla sina dagar med. Till dem hör inte jag. Frågan som är min ständiga följeslagare är hur jag ska hinna med allt jag vill göra innan jag dör. Jag behöver minst tjugo år till, med de vitala funktionerna intakta, och det är ju tyvärr inget man kan beställa. Dessutom kanske jag behöver trettio år, tidsåtgång i framtiden är svår att uppskatta. 

Oavsett så ska jag börja leva det ultimata livet till sommaren.

Om jag lever och har hälsan då, är väl bäst att tillägga, med tanke på godtyckligheten i tillvaron. Man kan ju bli allvarligt sjuk närsomhelst. I synnerhet när man är i den här åldern. Dö plötsligt kan man också göra, det är inte helt ovanligt har jag fått erfara.

Alltså gäller det att gå i pension innan det är för sent. Ska ändå vänta till vårterminen är avklarad, plikttrogen som jag är. Lärare går inte i pension mitt i läsåret, så är det bara. Eleverna kan ta illa upp, eller vad orsaken nu är. Och skolledningen får det besvärligt som måste rekrytera ny personal i november eller januari, till exempel. Att jag kanske dör innan jag får gå i min efterlängtade pension får komma i andra hand, helt enkelt.

Vidare räknar jag på sannolikheten att jag fortfarande lever i juni, och den är ganska stor ändå.

Sju månader kvar!