Benny och pappa Nils

Hemma i Nils tvåa strax utanför stan sover Benny på soffan dessa dagar, för vart ska han annars ta vägen när livet utan förvarning kastar ut honom på lösan sand? För Nils är det välkommen omväxling, men oron för hur det ska gå för sonen tynger. Det spelar ingen roll att Benny fyllt sextio, Nils är ändå osäker på om han kommer reda sig i den här förfärliga röran. 

'Jag ska ringa honom.’ Benny knyter näven.

'Hm ... är det en bra idé?' Nils vaggar från sida till sida, som om han väger fördelar mot nackdelar, men det är balansen han tränar. Det är tack vare denna övning som Nils ännu inte, trots sina nittiotvå år, brutit lårbenshalsen. Åtminstone är det vad han brukar hävda.

'Jag måste.'

'Om man måste så måste man.' Nils blir stående med hela tyngden på vänster fot. 'Vad är han för typ? Är han storväxt?'

'Han är ett benrangel, det är vad jag minns. Lång, men mager som en sticka.’

'Jaha?' Tyngden förflyttas till höger fot. 'Det är nog bra att han får höra ett sanningens ord. Man tar inte andras kvinnor ostraffat.'

'Jag behöver bara få tag i hans telefonnummer. Jag tror han heter Olsson i efternamn.' 

'Hans Olsson, det kan bli svårt.' Nils tränger sig fram till sitt skrivbord som står inklämt bakom köksbordet, vänder på en av köksstolarna och sätter sig tillrätta. 'Men inte omöjligt', tillägger han och trycker igång datorn. 

'Jag vet inte ens hur han stavar Olsson, om det nu är det han heter, det kanske var Olofsson.'

I lamputtagets krok ovanför köksbordet fladdrar röda, fransiga sidenband i draget från ventilen; i åratal har de hängt där, sedan tiden då en apelsin dinglade över bordet varje jul. Det skräp man inte längre ser stör inte, men Benny ser, och irritationen över tillvarons oordning stiger i honom.

'Det finns trettiosju Olsson här i stan, vet du var han bor?'

'Nej, hur ska jag veta det?'

'Vi ska nog hitta honom, vet du var han jobbar?'

'Nej.' Benny söker efter en sax i lådan där minst en sax borde ligga, för nu ska sidenbanden bort. 'Vi lägger ner det!'

’Men Britta lär ju ha hans nummer?’ 

'Jag kan inte ringa Britta och be om idiotens telefonnummer, förstår du väl!'

'Nä, det kanske inte var någon bra idé ...' 

'Jag kan inte ringa Britta av någon annan anledning heller, hon gör inget annat än väntar att jag ska ringa och det tänker jag fan inte göra.'

'Nej, nej', säger Nils och skjuter ut stolen han sitter på så att det skrapar oroväckande i golvet. Han reser sig och ställer tillbaka stolen på sin plats vid köksbordet. 'Det är dags att laga lite mat.'

Med saxen i högsta hugg tar Benny ett kliv upp på en av köksstolarna och ytterligare ett upp på det, för den här aktiviteten, ostadiga köksbordet och klipper bort sidenbanden. Han släpper saxen i bordet så att den studsar och knyter upp den sista stumpen som inte lät sig klippas bort. 'Skönt, nu blev du av med det där skräpet!'

'Tack, det var snällt', säger Nils och vaggar från ena foten till den andra.