Vilken soppa Britta och Benny har försatt sig i! Klantskallar, kan man onekligen tänka.
Om vi ska bena upp oredan så kan vi konstatera följande:
Benny gör för närvarande inte någonting för att ta sig ur den. Det får man dock ha visst överseende med, med tanke på att det är Britta som varit otrogen. Benny behöver ges utrymme att i lugn och ro genomleva de känslostormar som Brittas svekfulla beteende har aktiverat. Att bli bedragen gör ont. Om man kan undvika att bli påmind om smärtan genom att hålla avstånd så gör man kanske det; håller avstånd. Det är begripligt.
Britta, å andra sidan, kanske i detta nu står och kikar in genom Nils köksfönster, vilket i sammanhanget får betraktas som en konstruktiv handling även om den av motparten kan upplevas si och så. Dock kan man tycka att den som hoppat över skaklarna och därmed orsakat skadan får finna sig i att vara tålmodig. Vilket är enkelt att säga men svårare att leva upp till när känslor av skuld, skam och panik river runt i kroppen. Även om Britta har sig själv att skylla, är det inte kul att vara övergiven och inte kunna påverka detta tillstånd. Det borde hon ha tänkt på när hon kastade sig ut på stormigt hav, enbart driven av lust och längtan, men nu gjorde hon inte det. Hennes längtan efter något odefinierbart hon saknade i livet var för stark. Kanske ville hon till exempel bara bli sedd för en jävla gångs skull?
Det är komplicerat att vara människa. Än mer komplicerat kommer det förmodligen bli när de ska ta sig ur den här soppan. Jag bävar.
2 kommentarer:
Det är i sådana lägen det så småningom kan behövas en deus ex machina. En oväntad utomäktenskaplig unge på Bennys håll. En okänd stormrik släkting som vill att båda (BÅDA) ska flytta in i ett litet chateau som de ärver, alternativt kan de sälja det och bygga något efter egen smak. En postkodlotterivinst som de glömt att de köpt. Etc, osv...
Ja, tänk om fenomenet deus ex machina var en mer frekvent företeelse i våra liv! Vad bra det vore. I alla fall i mitt liv. Man skulle kunna ha en knapp i något skåp att trycka på och swish landade en deus ex machina. Det vore nog i så fall bra om antalet möjliga tryckningar var begränsat, annars skulle man kanske helt förlora sin egen problemlösningsförmåga. Men säg två tryck i månaden? Det vore rimligt, tycker jag, med tanke på vår stressade, krångliga och svåra samtid.
Skicka en kommentar