Hemma

'Benny, hjärtat ...'

'Ja?'

'Folkuniversitet har en massa intressanta kurser. Jag kollade och hittade en som heter Personlig utveckling inifrån och ut. Den börjar i höst.'

'Skulle vi gå på den, menar du?'

'Ja, vad tror du om det?'

Det är lördag förmiddag och det har gått åtta dagar sedan Benny kom hem igen. De sitter på uteplatsen i solen och äter frukost så som par äter frukost på lördagar; långsamt och lättjefullt. På bordet trängs körsbärstomater, ärtskott, gurkskivor och jordgubbar. Danskt rågbröd under en kökshandduk. Smöret i byttan har smält och ostens kanter börjar stelna. De tunna skivorna av prosciutto och salami, som borde ha förpassats till kylskåpet för länge sedan, svettas i den vindstilla sommarvärmen. Frukost ska vara en utdragen historia när man är två som äter den, eftersom det är mysigt. Kaffekoppen ska fyllas på minst två gånger och samtalet ska flöda.

Och det går så där, skulle jag vilja påstå. Jag som ser det utifrån. Varför ska det vara så svårt?

'Personlig utveckling inifrån och ut?’

'Mm, den handlar om att våga vidga sina vyer, pröva på nya saker.' Britta skär en skiva ost. 'Jag tror att du skulle må bra av det.'

'Det känner jag inget behov av.'

'Inte?'

'Nej.'

'Då ska du inte göra det.'

Skrammel och motorljud från en flakmoppe hörs uppifrån gatan. De följer moppen med blicken tills den är utom synhåll, från vänster till höger.

Britta sträcker på sig och sluter ögonen mot solen, tuggar och sväljer osten.

’Mmm.’

Flakmoppen dyker upp igen, från höger den här gången. Den måste ha vänt längre ner på gatan. Förarens blonda hår fladdrar i vinden, på flaket ligger en svart sopsäck, eller vad det är.

’Usch, vad fort hon kör.’

’Ja, den där är förmodligen trimmad’, svarar Benny och häller upp en halv kopp ljummet kaffe ur termosen som är vackert grön men bara håller värmen i en halvtimme.

’Det ska bli kul att gå på den där konserten.’ Britta tar en tugga av en jordgubbe.

’Ja, det var en bra idé. Vilken artist var det, sa du?’

’Miss Li.’

’Jaha, jag vet inte riktigt vem av dem det är, men det blir nog kul.’

’Det tror jag.’