Ja, men jag har ju åkt tåg, till exempel. I tisdags, vill jag minnas. Och när jag åker tåg kan jag inte blogga. Hade den här gången två säten för mig själv ända tills en satans karl kom och slog sig ner bredvid. Förrädiskt trevlig när han frågade om det var ledigt men han hann inte mer än sätta sig innan han påbörjade arbetet med att tränga bort min arm från armstödet mellan våra säten. Det är inte första gången det här händer mig, ska ni veta, och jag kan meddela att man (jag) kan bli galen för mindre.
Givetvis tog jag inte bort min arm, helvete heller. Vilket resulterade i en tyst men hård kamp mellan två oomkullrunkeligt envisa femtiotaggare. Och kramp i min axel, men det var det värt. Många bäckar små kommer till slut undergräva patriarkatet, det är min teori. Som ett korthus kommer det schloffs falla ihop med ett brak bara vi alla bidrar med det motstånd vi har att erbjuda.
Egentligen är jag en väldigt ödmjuk och prestigelös varelse, det vet ju ni. Bara inte när jag möter karlar som har en föreställning om att alla kvinnor är biologiskt betingade att maka på sig slash krympa lite när de kommer så att de kan breda ut sig som de småpåvar de tror att de är. Som grädden på moset tog jag plötsligt bort armen när det var tjugo minuter kvar av min resa. Pang, bara. Där blev han allt förvånad. Och gissa om jag bredde ut mig och mina väskor maximalt när jag vid min sorti klämde mig förbi honom? Det gjorde jag. Synd att jag inte passade på att släppa en brakare också, kan jag känna så här i efterhand. Men det lär komma fler tillfällen, inte sant.
Hur brukar ni göra när ni åker tåg?
16 kommentarer:
Räknas tunnelbana? I så fall var det i rusningstrafiken i London. Där var det svårt att breda ut sig mer klämmas in med skohorn. Min taktik var mer att försöka svettas så mycket att folk flyttade sig. :p
Gafflan // oinloggad
Din beundransvärda kamp mot patriakatet för osökt tankarna till en liknande kamp som min mamma brukade föra. På badhuset, i simbassängen. Hon gillade nämligen att simma, längd efter längd efter längd. Men hon gillade inte när någon mansperson tog för stor plats i sin längd så att hon blev rammad vid mötena. Det retade upp henne rejält faktiskt. En gång när en mansperson just vad man skulle kunna tro råkat sparka till henne vid ett möte så bestämde hon sig för att hämnas. Vid nästa möte nöp hon honom i låret, det värsta hon hade, och det vill jag lova var inte så lite, för hon rätt stark i nyporna. Om karlkraken drunknade av smärta eller förvåning framgår dock inte av berättelsen.
En annan gång, också det på badhuset, uppfostrade hon män som inte hade vett att gå till rätt duschrum. Hon gick efter simningen i duschrummet, ställde sig i duschen naken, tvålade in sig, och blev ursinnig när hon såg att en naken karl rätt var det var kom i duschrummet. Hon blängde så ilsket på denne så han backade ut i rena förskräckelsen. Konstigt nog kom det strax därefter fyra till nakna karlar in i duschrummet och stirrade förvånat på henne...
Mammor kan vara roliga, åtminstone på avstånd...
Bra kämpat! Verkligen synd att dum inte la en rökare. Jag åker tåg alldeles för sällan. Kan inte minnas om jag någonsin suttit bredvid en karl. När jag åker tåg sitter jag på min plats och när jag är framme stiger jag av.
Du inte dum.
Känner igen det där. Jag drabbas främst på bussen, men precis som du så hävdar jag min rätt
Du är bäst, Nilla. :)
Klart jag hävdar min rätt! En gång var det en kvinna som betedde sig sådär galet otrevligt mot mig och detta var på ett flygplan. Hon tog inte bara halva armstödet, hon hade sin arm in på mitt säte och klämde in den bakom min rygg. Vi blev riktiga ovänner och flygvärdinnan fick lägga sig i och försökte tala den andra tanten tillrätta, men när det inte gick fick jag flytta till första klass och fick en massa godsaker som plåster på såren. Flygvärdinnorna var så upprörda över tantens beteende och att hon på detta sätt skulle få två säten för sig själv, så de turades om att kämma sig ner bredvid henne resten av resan. Det var över Atlanten så detta fortgick under flera timmar. Älskade flygvärdinnorna lite efter det. :)
Nästa gång tycker jag att du lägger en brakare förresten!
Jag tar armstödet. Punkt. Frågar inte. Jag känner mig lite egoistisk när jag gör så.
Men du har väl förresten inte åkt tåg i två veckor?
Måste faktiskt protestera mot din tystnad i bloggvärlden.
Ruskigt bra jobbat, Nilla!
"Ursäkta men jag har både tennisarm och mustumme så det vore bra om jag kunde få lägga upp armen på stödet annars värker det så oliiiiiidligt!"
(Blond som jag är!)
För övrigt så undrar jag vad du håller på med eftersom du skiter i din blogg så till den milda grad?
Bra jobbat. Stå på dig.
Sist jag åkte tåg fick jag min drömplats. En ensamstol (finns kanske bara i 1:a klass) i ena änden av vagnen, baklänges. Så skönt.
Jag tittade på två filmer på min medhavda dator och hade det mycket skönt.
Den enda strapats jag hade var när jag skulle ta mig till och från kioskvagnen och köpa en smörgås.
Tåget höll nästan tiden också, vi var tio minuter sena.
Jag älskar att åka tåg. :-)
Gafflan: Effektivare vore kanske att använda det där skohornet? Att daska runt med aldrig så lite.
Eva H: Att jag inte tänkte på att nypas!En mycket bra strategi, för om det blir rabalder kan man ju bara neka till att man gjort det.
Att ställa mig naken i herrarnas omklädningsrum tror jag dock att jag skippar. Men tack för tipset.
Knaster: Det kan jag verkligen tänka mig att du gör. The Knasterfaster way of trainriding, liksom.
Shamrock: Och vi skola segra till slut! Hoppas jag.
Anna: Jo, man gör så gott man kan för att underminera de jävlarna.
Hanna: Hm, kanske är det hela mer av en klassfråga än en könsfråga. Det kanske är de snåla rikingarna vi tvingas tampas med? De som åker andra klass för att de inte kan förmå sig att betala för förstaklassbiljetten?
Singel: Jag hade armstödet, punkt. Det var bara det att han inte kunde acceptera det, punkt. Den jäveln...
Förmodligen har jag gjort andra saker förutom tågåkandet, men inte vad jag kan minnas.
Åsa: Tillsammans skola vi segra. Som sagt.
Renée: Alltså, det där låter väl vädjande om du frågar mig. För att inte säga mjäkigt. Visa gubbsen vem det är som ställer skåpet där det ska stå, för satan.
Kalle: Självklart.
Katarina: Jodå, att åka tåg är fint. Om man slipper herrarna flytta-på-dig-för-här-kommer-jag.
Det kan du ha rätt i Nilla! Jag kommer ihåg att tantjävlen hade Bulgarismycken på sig. Och karlar har ju ofta bättre ekonomi än oss kvinnor, så att det är mest karlar som beter sig på det där viset kanske inte har med könet att göra. Förutom när de skrevar något sådär förfärligt med benen, det tror jag har att göra med att de inte vill klämma paketet.
Åker inte så mycket tåg, men spårvagn då och då. Låter mig inte förminskas av ngn drulle till karl!
Skicka en kommentar