Åkte hem igår, men den resan var inte lika kul som ditresan för en ljushårig kvinna i fyrtiofemårsåldern med örhängen kom och satte sig bredvid mig. Inte för att jag har något emot ljushåriga kvinnor i fyrtiofemårsåldern med örhängen, men man vill helst inte sitta bredvid dem när man åker tåg. Jag klämde in mig mot fönstret så mycket det gick, men det är bevisligen ganska obekvämt att sitta på det sättet.
Och nu är det måndag morgon, vilket inte är så mycket bättre. Nästan sämre, till och med. VEM FAN KOM PÅ MÅNDAGSMORNARNA, får jag lust att skrika, men jag inser att det är ganska omoget så jag håller tyst.
13 kommentarer:
Haha, vad?! Vad är det med 45-åriga kvinnor med örhängen..?
Och ljushåriga. Man fattar. Så kallad blond.
Just idag gillar jag måndagar. Jag har ledig förmiddag. Todillidoo! ;)
Den här måndagen, just den här, är himla bra för jag är leeeeedig! *trallar*
Sus: Det undrar jag med! Var får de all luft ifrån?
Spader: Du fattar ovanligt bra för att vara blond. Så bra att hela teorin om den omvända proportionaliteten mellan blondhet och intelligens liksom raseras.
Anna och Agneta: Tyst! För böveln.
Alltså, om ett år och nio månader kommer jag att vara 45. Säkert fortfarande ljushårig för det har jag varit i 43 år och tre månader. Och jag har örhängen ganska ofta eftersom min duktiga granne gör så galet snygga sådana. Menar du att du inte skulle vilja sitta bredvid MIG på tåget då???
Känner mig lite träffad av beskrivningen faktiskt. Har dock väldigt små örhängen, men ljushårig eller näst intill är jag och jag närmar mig 45-årsåldern med stormsteg.
Du diskrimenerar väl inte hoppas jag.
Ha! På ett tåg nära dig kommer det en vacker dag att sitta en kort mörkhårig kvinna garanterat utan örhängen (och well beyond 45), men med en Macbook Air. Jag reser vähäldigt mycket tåg, nämligen. Be prepared!
Jag är 45 år och 8 månader. Jag har bara örhängen när jag vill vara fin och det vill jag sällan och jag är absolut inte blond. De där blonda 45-åringarna med örhängen får mig ofta att känna mig obekväm med situationen.
Ljushårig fattar allt, och hatar inte måndagar mer än tisdagar. Älskar att retas också, men tar iof mycket liten plats på tåg. Hunden tar mer...
Jag vill bara påpeka att jag inte har någonting som helst med måndagsmornarnas tillblivelse att göra. Så, är vi vänner igen nu?
Mette: Kan du ta av dig örhängena?
Cat: Det är ju inte det har jag har något mot sådana som du, men... man vet ju hur ni är, liksom.
Karin: Jag ska hålla utkik! Vi (örhängesfria och mörkhåriga) tågofiler behöver hålla ihop!
Knaster: det är inte dig det är fel på, det är dom...
Peace: Men du är ljushårig ... hm.
Tjockisen: Nja, lite mer får du allt fjäska.
Skulle vilja påstå att det även är lika illa att sitta bredvid tanter på väg till eller ifrån sina barnbarn. Nä jag går så långt att jag säger att det är värre.
Skicka en kommentar