Jo

Man skulle kunna låta kvinnan vingla till när hon slänger upp den svarta tygväskan på axeln. Så tung kan den vara. Hon får tillbaka balansen med hjälp av presentinslagningsdisken och klämmer fast väskan hårt under armen. Så hårt att blod börjar droppa från den (skräck). Vår protagonist (som varit med förr) frågar kvinnan om de ska ta en kaffe, samtidigt som han gör SÄPO uppmärksam på situationen med ett kodat sms (agent). Han ler mot kvinnan, för att lugna både henne och sig själv, och noterar att hon har vackra nyckelben som möts i en inbjudande halsgrop (romantik). På vägen till caféet färgas kvinnans kappa allt mer blodig för varje steg, och det är förmodligen inte en saftig blodpudding hon har i väskan (realism), snarare en granne som satt sin sista potatis.

Blev ni rädda? Det är ju ändå tanken med skräckgenren. Meningen var också att ni skulle få feeling i halsgropen. SÄPO-inslaget, däremot, känns lite sökt, så jag kanske tar bort det.