Väntrum - jag älskar dom

I morse vaknade jag med jordens migrän. Inte att undra på, det var ju första dagen på min julledighet, och mina blodkärl i huvudet, som snällt hållit sig på plats in i det sista, var riktigt pissed off. 'DIN JÄVLA IDIOT, VARFÖR KÖR DU PÅ HELA TERMINEN SOM OM DU VORE ODÖDLIG, DU ÄR FÖR FAN FEMTIOTRE OCH INGEN JÄVLA TJUGOÅRING!'

Ungefär så, i fri översättning.

Jag kravlade mig ur sängen med bultande huvud, gjorde i ordning frukost, började må illa och kallsvettas, la mig i sängen igen (för kallsvett och illamående är faktiskt inte min grej), klev upp, för inget blev bättre av horisontellt läge, gick på toa (ni slipper detaljer), tänkte att jag kanske håller på att dö, klädde på mig, cyklade till jour-vårdcentralen, tog hissen upp till rätt våning, satte mig i väntrummet, knäppte upp jackan, tittade på utsikten genom det stora fönstret, andades in den högklassiga väntrumsluften, kände mig bättre och åkte hem igen.