Bloggpauser är överskattade

OKAY,

nu har jag avstått från bloggen en vecka och mitt liv blev inte ett skit bättre. (Känns väldigt bra att ha belägg för det nu.)

Alltså återupptar jag härmed bloggandet.

Faktum är att man i min ålder behöver en hobby som exempelvis en blogg, för att hålla sig sysselsatt.

Annars kan det gå så illa att övergångshormonerna får övertaget och drar ner en i klimakteriedjupet där bitterheten och gallan härskar. Och innan man vet ordet av har man börjat skylla sin låga lön, fetma och migrän på samhället, männen och andra oskyldiga element.

Man får passa sig noga.

Veckans positiva spiralaffirmationsord: Ljuv, samarbetsvillig och anspråkslös.


Well, att avstå från bloggen hjälpte inte.

Denna vecka ska jag testa att avstå från socker.

Googlade sockerberoende och läste om kvinnan som bland annat blev av med humörsvängningar, aggressivitet, huvudvärk, glömska, negativitet, håravfall, uppsvälld mage, synrubbningar och dåligt självförtroende när hon slutade äta socker.

Det låter som något för mig.
Rapporter kommer.

Sommarpaus

Ett annorlunda boktips

En annorlunda liten pärla till bok om man är intresserad av det.

10-åriga Momo, som växer upp hos den före detta horan Madame Rosa på sjätte våningen i ett hus i Paris, är berättaren i boken och språket är därför tioåringens när hans liv, som är allt annat än normalt, gestaltas.

Bara persongalleriet i boken gör den läsvärd; här möter man ett antal "horungar" som Madame Rosa får betalt för att ta hand om, senila Monsieur Hamil som bor i huset, transvestiten Lola från Senegal, den elegante hallicken M'Da och inte minst Madame Rosa själv, en gammal judinna som ibland tar fram ett porträtt av Hitler när hon känner att ordningen behöver återställas.

En i alla delar färgstark, känslosam och också mycket rolig bok som jag kan rekommendera.

Hälsan vs bloggen

Förra våren gick jag ner tio kilo.
Det var välbehövligt då jag under ungefär 20 års tid gått upp sammanlagt tio kilo.
Och det var lätt som en plätt.
Dans, jympa samt frukt och grönt; kilona rasade av mig.
Sen höll jag den nya vikten och det var heller inga problem.
Tills jag började blogga.
Ett halvår har jag nu befunnit mig i bloggosfären och under den tiden har jag gått upp fyra kilo.
Kan bero på att jag sitter på rumpan mer nu. Framför datorn då.
Men, jag har en misstanke om att det är ett fokusproblem.
Jag kan flytta berg när jag vill något; då kan jag vara extremt målinriktad och fokuserad.
Men ingen flyttar två berg samtidigt.
Så, kampen står mellan hälsan och bloggen.

Hälsan, bloggen.

Hälsan, bloggen.

Hälsan, bloggen.



Bloggen vann. (Puh!)

Jag ska prata franska flytande innan jag dör

Ibland överträffar man sig själv.

Det är fallet med det faktum att jag läser romanen Tillsammans är man mindre ensam på franska; Ensemble, c'est tout. (Jag har skrutit om det förr, detta är ju, som alla förstår, ett långvarigt projekt.)

Det är nästan omöjligt med tanke på hur mycket franska jag kan och ändå gör jag det.

Romanens inledande läkarbesök trodde jag var en sexscen ända tills jag såg filmen. Då förstår ni på vilken nivå min franska är.

Men jag tror stenhårt på att jag lär mig massor.

Mig veterligt finns det bara ett sätt som smäller högre när det gäller att lära sig ett språk och det är att flytta till ett land där språket talas.

Och det är ju lite krångligare än att sätta sig på altanen med en roman och ett lexikon.

Så idag blir det altanen.

Tjoho!

Min insändare är i Aftonbladet idag,
bredvid en bild på en tillbakalutad, jäsande GW med armarna i kors.
Passande illustration med andra ord.

Dessutom ser jag botten på min tvättkorg.

Vad mer kan man önska?

Uppryckning, framåt marsch!

Alltså, nu får det vara nog.
(Förstår om det här kommer lite plötsligt, men inte för mig som varit med mig själv hela dagen.)
Klockan är 18:00 och jag har inte gjort en enda nyttig sak idag.
Det håller inte längre att hävda oföretagsamhetens lov på semestern.
Det är bra att vila när man är sommarledig men det finns gränser.
Känner mig som en säck övermogna bananer om det kan bringa något ljus över min situation.

Nu blir det andra bullar (läs: nu jävlar!)!
Innan jag sätter mig framför datorn igen ska jag ha avklarat följande:

* Tvätten ska vara färdigsorterad.
* En middag och en fruktsallad ska vara lagad och äten.

Kommer inte på något mer jag kan tänka mig att göra. Men tvätten kommer ta sin tid.

På återseende.
Nå'n gång.

Filmtips i regnet

Har precis sett filmen Tillsammans är man mindre ensam.

Det var inte första gången.

Inte andra gången heller.

Men tårarna rinner lika mycket varje gång.
Älskar franska filmers lågmäldhet och känsla.
Kan verkligen rekommendera denna.

Här regnar det fortfarande

Om det är någon som undrar.

Tack, nu räcker det med vatten!

Att jag är en charmigt obotlig optimist innebär ibland praktiska problem.

När det regnat oavbrutet hela dagen skulle jag för en timme sedan cykla iväg och handla.

Just eftersom det regnat hela dagen var det ganska uppenbart, tänkte jag, att regnet skulle avta. Det gör det ju alltid förr eller senare.

Så, jag hoppade upp på cykeln utan vare sig regnkläder eller paraply. Kände att jag kanske skulle behövt handskar men, tänkte jag, det blir nog lite varmare när regnet upphör. Alldeles strax.

När jag kom fram till stan och in på Åhléns var jag tvungen att ta av mig jeansen för att vrida ur dem. *suck* Orsakade därmed en mindre översvämning och allmänt kaos.

Men är det mitt fel att det regnar, eller?! *fnys*