Gaaaaaaah!

Min dotter fryser!!!
Vad gör man när man är på fel sida jordklotet och ens barn fryser?!?

Okej, jag ska försöka lugna ner mig.
*försöker försöker försöker*


PS
Okej, nu har jag läst inlägget en gång till och sett att det finns positiva saker där också. Snälla klasskompisar som bjuder på mate (varm dryck) hela tiden t ex.
*lugn och fin*

Eftertankens bleka krankhet

Eller är det eftertankens kranka blekhet?
(Krankhetens blanka eftertanke? Bleka krakens efterheta tanke? Dags att gå och sova.)
Hursom.
Det kanske inte var så himla märkvärdigt att slänga ihop lite lappskojs.
Steka fläsk och lök klarar väl vem som helst. Likaså göra potatismos.
Men ändå.

Lappskojs á la Nilla

Jag är bra på många sätt och helt fantastisk på en del.
Som idag t ex.
Efter en lång arbetsdag åkte jag till affären för att handla middagsmat och kom då på att jag skulle laga lappskojs.
Sist jag åt lappskojs var när min farmor, som f ö kom från Lappland, lagade det i början av sjuttiotalet, så det var ju ett tag sen.
Det var gott, det minns jag.
Så, lappskojs blev det.
Hemmagjord potatismos som blandades med stekfläsk i små tärningar.
I skyn till stekfläsket kokade jag sönder en stor gul lök, detta rördes sedan ner i skojset.
I potatismoset hade jag dessutom lite palsternacka så det blev min egna lilla lappskojsvariant detta.
Till serverade jag ärtor och gurka.
Ja, det blev gott.
Lika gott som när farmor gjorde det.
Och dottern gillade det också.
Känner mig som en extremt redig husmor.
Det är bara den blå städrocken som saknas.
Det vill säga, den som farmor alltid hade på sig, förutom när hon gick till kyrkan.
För då hade hon den bruna klänningen.
Hon behövde ingen IKEA garderob kan jag säga.
Men lappskojs kunde hon laga.
Lika god som min.

Skolstart

Helt fel är det inte att vara tillbaka på jobbet iallafall.
När eleverna, som entrat skolan idag, vinkar hejvilt och ropar HEJ NILLA! tvärs över hela skolgården känns det onekligen lite kul.
De ser så glada ut att se mig! Jag blir lika överraskad varje skolstart.
Alltså, de ser verkligen glada ut att se mig!Jag som är så virrig, ostrukturerad och o...någonting när jag jobbar (och annars också). Därtill en (till synes he he) tråkgrå tant i en ålder som tonåringar bara uppfattar som redigt gammal. Ofta t o m äldre än deras egna föräldrar, och då har man passerat allt vad bäst-före-datum heter.

Gaaah, jag får hålla i mig så att jag inte överfaller dem med kramar, börja tvinna deras hår och nypa dem i kinderna.
Så söta är de.

I love Mondays

Måndag är egentligen den bästa dagen.
Det är dagen då man vet att det bara kan bli bättre.
Och det är ju hoppfullt.
Jämför med söndag, då man vet att det blir dramatiskt sämre så snart dagen är slut.

På måndagar kan man dessutom, för att ytterligare förgylla dagen, tänka på godiset man ska äta så snart det blir fredag.

Mina favoriter är häxvrål (den grå avlånga i mitten),
den svarta ferrarin till höger,
chokladdoppade hasselnötter (två kan ses tämligen långt upp i bild),
och den platta tvåfärgade skumaktiga kolalakritsgodisen som ligger nedtill på bilden till höger om den röda ferrarin.



Vilka är era favoriter?

Mañanatempo

Är det någon mer än jag som märkt att Blogspot är extremt sega på att uppdatera nya inlägg i länklistorna?
Vissa kommer upp bortåt ett dygn för sent.
Man kan ju för sjutton missa ett inlägg på det här viset!
Eller det kan man förvisso inte för man sitter ju här och glor ett dygn senare också.
Men ändå.

Utvärdering av kursstarten

Det var effektivt på vissa att ryta i märker jag.
På de mer lydnadsbenägna och samarbetsvilliga får jag förmoda.
Dock inte på andra.
Noterar att mina döttrar inte hör till skaran.
De har säker läst inlägget och tänkt:
- Aldrig i livet att jag skriver kommentar när hon har den där tonen!
Så det är tur att jag har bloggvänner.

Min kurs

METTE gav i en kommentar till föregående inlägg ett förslag på kursupplägg som faller mig i smaken:

Kursinnehåll: att med hjälp av egna studier på distans blogga så inutavbarahelvete för att hålla alla ångesttankar borta, samt läxa upp alla bloggläsare så snart de inte kommer med miljoner upplyftande, tröstande, medlidande kommentarer.

Jag gillar speciellt inutavbarahelvete för det känns så JAG.
And, for your information, så är det värsta jag vet när jag loggar in på min blogg och möts av 0 kommentarer, så det där med uppläxandet känns också så himla bra. Lite förbjudet (man är ju tyvärr rätt väluppfostrad) men oh, så lockande!

SÅ KOMMENTERA NU FÖR I HELVETE!

Avslappningskurs kanske?

Jaha.
Då har jag bara ett barn kvar hemma.
Jag skulle behöva gå en kurs i hur man hanterar detta utan att bli sitt yngsta barns stalker.

Vart ska du? Vilka ska du vara med? Var bor han/hon? Hur tar du dig dit? Vad ska ni göra? Vad ska ni göra sen då? Och efter det? Ska du inte ha jacka på dig? Du har väl telefon på nu (så att jag kan ringa om en kvart och höra hur du mår)?
Förresten, du får inte gå ut ikväll för det är Idol (och jag vill inte titta ensam.)

Yoga eller knyppelkurs?

Flygfärdig

Idag har jag vinkat av min 18-åriga dotter som inte kommer hem igen förrän nästa sommar.
Tårarna har torkat och huvudet är tomt.