Hur man överlever måndagar

Kör ny måndagsmorgonsstrategi.
Det handlar om att ta tjuren vid hornen.
Jo, så jag sitter på jobbet nu fast klockan bara är 07.10.
Stan och skolan ligger fortfarande i mörker, men här i mitt lilla hörn av arbetsrummet lyser lampan och snart även fliten.
Kaffet doftar och Rix fm väcker mig så sakteliga till liv.
Jag kommer överleva även denna måndag.
Tror jag. Helt säker kan man ju aldrig vara.

Idag har jag

* Klivit upp
* Lagat frukost och ätit den
* Sorterat tvätt
* Promenerat en och en halv timme
* Suttit på jobbet två timmar och rättat reading journals
* Gympat en timme
* Lagat mat och ätit den
* Skrivit detta fantastiska blogginlägg

Alltså, bannabullor, jag övertrumfar mitt inre väsen tusenfaltos!
(en smula lingvistiskt besjälad av Montecore)

Fru Misslyckad del 2

Nej, det blir inget gjort den här lördagen heller.
Varken av nytta eller nöje.

Så kan det gå.
Varenda fucking lördag.

Om jag tar ledigt ett år kanske det endast blir ett år av utdraget latande i morgonrock. Och ett högst närvarande berg av saker som aldrig blir gjorda. Samt ett tomt lönekonto.

Det måste jag pröva.

Fantasin vs verkligheten

Jag älskar lördagmornar.
Det är något med känslan av att ha en oändligt lång ledig dag framför mig.
Och föreställningarna om allt jag ska åstadkomma innan dagen är slut.
Den perfekta blandningen av nytta och nöje.

Och när ska jag växa upp?

Om tillväxt och helvetet

Jag har redan fått ihop sju böcker, som jag vill läsa, till min läslista.
När listan är trettio böcker lång ska jag lämna in min ledighetsansökan.
Trettio böcker blir en lång lista, inser jag.
(Redan sju böcker tar sin plats som ni ser.)
Under läslistan hänger mitt arkiv och slänger.
Först därefter min länklista som också växer sakta men säkert.
Jag kommer få den längsta högermarginalen på blogspot.
Någonstans nere i internätets undre regioner kommer mina länkkompisar dingla omkring.
Vi får hoppas att det är en myt det där med att helvetet finns därnere.

Fru Misslyckad

Jag ljög förut när jag skrev att jag bara hade en delikat punkt på min arbetslista idag. Ville verka lite avslappnad.

Givetvis hade jag bak i huvudet en hel radda med föreställningar om vad jag skulle hinna med denna lediga torsdag; städa, tvätta sängkläder,sortera tvätt...that sort of thing.

Och de hushållsgöromålen har jag förstås inte gjort (fast dagen är inte slut ännu), men vad värre är: Jag har bara läst till sidan 44 i Montecore. Trots att jag försökt läsa fort. Eller kanske just därför. Irriterat mig som fan har jag gjort på det "fantastiska" språket som inte går att läsa fort. Det blir som att försöka cykla i racerfart över kullersten, vilket jag för övrigt gör varenda morgon när jag är sen till jobbet eftersom jag genar genom en slottspark med flera hundra år gamla kullerstensgator.
Okej, nu är jag off topic.

Alltså, jag lyckades inte ens med den enda punkten på min arbetslista.
Det var det jag skulle säga.

Dagens arbetslista

* Läsa till sidan 76 i Montecore

Funderar på att starta ett enfrågeparti

Nu har jag börjat komponera ihop min läslista.
(Se till vänster under hejarklacken!)

Sålunda är det bara att slänga in ledighetsansökan då.

Om man ska vara tjänstledig ett år måste man ha ett bra skäl har jag förstått.
Utlandstjänstgöring funkar vet jag.
Studier.
Läsning av fritt valda böcker?
Ja, det måste ju funka. Självklart.
Det borde till och med vara en rättighet för alla att någonstans mitt i livet få ett år ledigt för att läsa böcker.
Snacka om insats för folkhälsan!

Farväl Dårens dotter

Det tog sin tid men nu är den utläst.

Jag kommer sakna läsningen av två sidor per kväll i denna hjärtskärande, drastiska berättelse om Connie som växer upp utan mamma och med en galen pappa.

Nu är det iallafall dags att kliva vidare i livet (för mig alltså),

och Montecore av Jonas Hassen Khemiri blir nästa bok som jag ska somna in till på kvällarna.

Faktum är att jag skulle behöva ta ledigt från jobbet ett år för att ha tid att läsa alla böcker jag vill läsa.

Ingen dum idé faktiskt...

Ska börja skriva läslista!

Professorer är också tankspridda

Står i köket och har glömt bort vad det var jag skulle göra där. Går till vardagsrummet där min dotter är eftersom jag har en vag känsla av att det var där jag kom på vad jag skulle göra, vilket i sin tur ledde mig till köket.

Jag: -Du, vad sa jag till dig för en stund sen?

Mitt kära barn: -Va?

Jag: -Ja, men jag sa något till dig för en stund sen, eller hur?

Mkb: -Öh...nej...

Jag: -Men var det du som sa något till mig då?

Mkb: -Öh...nej...

Jag (gissar vilt): -Men sa jag inte att jag skulle laga mat?

Mkb: -Öh...nej...men du kom in för en stund sen och sa:
"Du måste vara hungrig", och sen gick du.


Jaha.
Det är tur man har så god utredningsförmåga när man är så tankspridd som jag är.