Gott & blandat mm

Idag ledig!
Har varit ute en sväng med hundarna i det frostnupna solskenet.
Nu sitter jag här med mitt kaffe och min macka och försöker förstå varför det inte är kortvecka varje vecka. Viktig fråga som än så länge är utan svar.

Drömde innan jag vaknade att min 18-åring som är i Uruguay som utbytesstudent plötsligt dök upp och sa att hon åkt hem (till mig) för att hon inte längre stod ut med sin värdmamma. Är det det som kallas för Freudianskt önskedrömmande? För hårda fakta är att min gumma trivs ganska bra där borta med sin nya värdmamma...

Nåja, dagens sysselsättning för mig är att skicka ett 5-kilos paket till min dotter där på andra sidan Atlanten. Godis, Blå bands bearnaisesås och lite andra favoriter som hon längtar efter. Sen ska jag stoppa ner lite hemlisar också. Kan inte avslöja allt här eftersom hon ibland läser min blogg.

Nu iväg till stan!
Eller, så fort de öppnar iallafall...
(Är de inte lite sega som inte öppnar förrän 10???)

Skolans underbara värld

Idag har jag, och alla gymnasielärare i kommunen, varit på föreläsning och lärt oss att det finns ett samband mellan sena ankomster och bl a kriminalitet, droger och ökat antal skilsmässor. (Med statistik kan man påvisa vilka korrelationer som helst, bara man har lite fantasi.)

Nej, nyanser är inte att tänka på när man ska få lärare att förstå vikten av att jaga elever som kommer försent med blåslampa och därigenom minska kriminaliteten och skilsmässostatistiken i samhället.

Lite förundrad var jag dock över att föreläsaren inte alls reagerade på den strida ström av lärare som under första halvtimmen kom försent till denna föreläsning. Jag menar, hur ska det gå för dessa lärare (inkl mig själv)??? =O

Hade jag vågat hade jag ställt mig upp och skrikit:

BARN OCH UNGDOMAR GÖR INTE SOM VUXNA SÄGER, DE GÖR SOM VUXNA GÖR

Och sen hade vi kunnat komma överens om att vi vuxna ska bli felfria först, innan vi börjar kräva av våra unga att de ska vara det.

Alltså, det hade blivit en mycket bättre föreläsning. Och kortare.

Jag vägrar

Jag vet inte om det är tidsomställningen, det kompakta mörkret eller det faktum att det är måndag, men jag känner en obetvinglig lust att säga:

NEJ!

Who am I?

I natt har jag drömt.

Vid ett tillfälle var jag på ett tåg som stannat på den station jag skulle av, men jag kunde inte hitta en av mina väskor. Jag bar på mina andra (stora) väskor och försökte ta mig genom ett tåg fullproppat med människor eftersom jag var säker på att min saknade väska var i en annan vagn. Bråttom, bråttom och en massa folk som stod i vägen! Rätt var det var så började tåget rulla. Innan jag fått tag i min väska.

Drömtydning (á la mig själv): Anledningen till att jag inte började slå ner de som stod i vägen är att jag kanske är en ganska fredlig människa ändå.

När jag fått tag i min väska fanns på den ett konstigt fack där något från min barndom låg. Oklart vad. Iallafall skulle jag sälja detta oklara på en marknad där Runar Sörgaard sprang omkring.

Drömtydning: Nej.

25 oktober 1962

Idag är det 47 år sedan jag föddes på ett BB i Norrland.
Eller snarare, trycktes ut, om man ska tro min mamma som hävdade att jag inte bidrog till födelsen alls utan hade, om jag fått, stannat därinne i magen för resten av mitt liv.
Efter över ett dygn av svåra födslovärkar la sig en barnmorska, enligt min mammas utsaga, helt sonika på hennes mage för att trycka ut mig. En annan hjälpte till med saxen.

"Så här lång skåra klippte de", brukade mamma berätta och måtta en 7-8 cm med fingrarna. "Och jag kände ingenting för jag var redan så bedövad av smärtan", fortsatte hon. "Men jag kommer precis ihåg hur det lät. Som när man klipper i kött." Och så såg hon nöjd ut.

Och ut kom jag. Tre veckor för sent, med navelsträngen runt halsen och med en matchvikt på 4 580 g. Den fulaste bäbis min moster Ingalill någonsin sett. Hon kunde inte sluta skratta när hon kom upp på BB för att beskåda sitt första syskonbarn.

"Du var ju ganska kraftig och lite gulaktig i hyn eftersom du hade gulsot", förklarade mamma. "Men du var den sötaste bäbisen på hela BB", slog hon fast och såg nöjd ut igen.
Och då visste jag att det var så det var.

Fuck moster Ingalill!

Undantag från lördagsregeln

Jag vet att jag bestämde för ett tag sedan att jag inte ska ha några ambitioner att fixa grejer på lördagar. För de blir ändå inte gjorda, typ.
Idag gör jag ett undantag.
Ska damma, plocka, dammsuga, torka golv, göra rent toa, badrum och tvättstuga, rensa kylskåpet, cykla till sopstationen med kartonger, glas, tidningar och sjutton plastlådor, köpa inflyttningspresent till arbetskompis och träna.
Men inget mer.

Oskyldig

Lärarinnan hjälpte eleverna att fuska

- riskerar fängelse

.

.

.

.

Det var inte jag.

Lycka

Matematik är helt underbart!
Känner mig just nu alldeles upprymd av den fantastiska värld matematiken erbjuder.
Måste bara säga det.

Go' kväll!

Sjutton lådor senare

Den inte alltför minnessvage läsaren minns kanske att min dotter kom hem med sjutton lådor chokladbollar, kexchoklad och kakor för ungefär en månad sen. Till skolresas fromma. Hurra för alla goda syften. *vinkar med vimplar*
Dagen innan hade jag bestämt mig för att sluta äta godis och dylikt på vardagar. Vilket förstås snabbt sket sig.


Nu är jag inne på sista lådan. En aning slitigt har det varit måste jag säga, men vad gör man inte när syftet är gott.
Av en slump har jag samtidigt slutat väga mig eftersom jag inte vill bidra till bantningshetsen.
Heller inte veta hur många kilo fett och socker som ingår i sjutton lådor chokladbollar med familj,
men framförallt har jag gömt vågen av ideologiska skäl. Det är sån jag är. Ideologisk och så.


Iallafall ska det bli skönt nu när jag slipper äta en massa chokladbollar varje dag när jag kommer hem från jobbet.

Äntligen, liksom!

När det är mörkt ute ska man sova

Jag har alltid hatat tidiga mornar.
Minns att jag som tonåring, efter att jag tagit mig ur sängen, satt på toa och drömde om eftermiddagen då jag skulle komma hem från skolan och få gå och lägga mig igen. Obegriplig och fullständigt overklig var tanken att jag skulle lyckas ta mig genom skoldagen som låg framför mig.
Innan toasittningen hade min mamma ett digert jobb med att överhuvudtaget få mig ur sängen. Ett knep var att sätta på en skiva på min röda plastgrammofon, och sen dra på högsta volym.
Och jag blev helt vansinnig. Med ett avgrundsvrål kastade jag mig upp för att ta död på Hooked on a Feeling, Hotel California eller vad hon valt för musik just den morgonen.
Sen var jag för förbannad för att somna om. Fast jag försökte förstås. Kriget var på liv och död.
(Inte konstigt att man har sin lilla morgonångest...)