Lite sånt som ni inte bett om att få veta

Elva frågor från Knasterfaster:
1. Hur ser ditt drömboende ut?
    Varierar efter humör. Ena dagen kan det vara en lägenhet på, par example, Södermalm, och
    nästa en stuga i lappländska fjällen tio mil från närmsta granne.
2. Till vem vill du inte bli bjuden på middag?
    Jag vill inte bli bjuden på kungamiddag. Tvi vale, jag får migrän av blotta tanken. Skulle jag
    vinna ett pris som utdelades av kungen (årets uppfinnare, t ex.) skulle jag också bli tvungen
    att tacka nej.
3. Om du var ett djur, vilket skulle du vara?
    En björn, kanske?
4. Vilket klädesplagg trivs du bäst i? 
    I mysbyxor med resår och stor långärmad t-shirt.
5. Hur klär du dig när du ska gå på fest?
    Nu går jag sällan på fest. Sammanhang där mysbyxor med resår och långärmad t-shirt inte
    platsar undviker jag i möjligaste mån. Men om: Mjuka byxor med gylf och långärmad tunika.
    Kanske en silkig sjal runt halsen för att gå feststämningen till mötes.
6. Vilket sällskapsspel spelar du helst?
    Är wordfeud ett sällskapsspel?
7. Om jag ska bjuda dig på något riktigt gott, vad bjuder jag på då?
    Jag är inte kräsen. Lite kåldolmar och kyckling blir bra.
8. Hur förflyttar du dig helst?
    Cykel! Förstås. Och tåg när jag ska åka långt, mmm älskar.
9. Vad önskar du att du ägde?
    Större mod att ryta ifrån när det behövs.
10. Vad är en skälig månadsinkomst?
     Beror på vilka behoven är. En ensamstående flerbarnsförälder med ett jobb som sliter ut 
     kroppen i förtid (vilket leder till sämre pension) behöver kanske 35 000. En som bara har
     sig själv att försörja och mest snackar skit och äter sådana där representationsmiddagar på
     arbetstid (och därmed inte behöver handla så mycket mat hem) behöver kanske 20 000?
11. Vilken musikartist skulle du kunna lyssna på dag och natt i ett år?
     Ingen, gudbevars. Jag skulle få skavsår i hjärnvindlingarna efter ett par-tre dagar.

Jag har fått en refusering

Alltså finns jag.
Två veckor tog det, man får berömma dem för speeden.

Formkurvan sedan beskedet:

Öööh...? (Jag finns alltså?)
Nej! (De vill inte ha mig, alltså kommer ingen någonsin vilja ha mig!)
Mäh! (Hur kan de inte vilja ha mig?)
Mailar och frågar.
Nöjd.
Tar fram min aubergine för att skriva vidare.
Men vad fan?! (Det jag skrivit är ju skitdåligt! Hur är det möjligt att jag inte sett det förrän nu???)
AstridLindgrenJKRowlingsStiegLarssonDorisLessingJonasJonassonJennyJägerfeld (Rabblar kända författare som blivit refuserade.)
Svooosch. (Det stora vemodet rullar in.)

Har dock fått min insändare (mot böter för skolk) publicerad i lokaltidningen. Och det är ju bra. Fick ett luddigt och slingrande svar av ansvarig politiker så nu måste jag, suck, skriva en insändare till och fråga vad i helvete han menade.

Hallå där!

Du som googlade hit på "roman idéer".

Fan ta dig om du snor min idé om Börje och auberginen.

Bara så att ni vet

Känns som att den här frågespalten inte längre är en frågespalt. Istället för att svara på medelålderskrisfrågor (det är exempelvis minst en om dagen som googlar sig hit med hemorojdfunderingar) så vältrar jag mig i det som för tillfället uppfyller mig själv. Och det är verkligen inte hemorojder. En och annan aubergine däremot. Jag blir lycklig bara jag ser en aubergine nuförtiden. Pussar typ på dem i smyg på ICA.

Alltså är det lika bra att jag redan nu utfärdar en varning om att det kommer bli ett jävla tjat om auberginer på den här bloggen framöver. Börje kommer nog också nämnas tills ni spyr (på lilla Börje). Han är en sådan liten darling att ni anar inte. Och han har det inte helt lätt vilket gör att jag behöver finnas vid hans sida ganska mycket. Väldigt mycket.

Summa summarum: Det kommer bli aubergine aubergine aubergine aubergine aubergine och Börje Börje Börje Börje Börje. Och nu kan ni inte komma och säga att jag inte sa något.

Om att skriva mellan raderna

Melissa Horn sjunger:

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Hon menar:

Jag saknar dig inte mindre och mindre
Det kommer inte tillräckligt med annat emellan och det är ett stort problem
Jag saknar dig mer och mer
Jag har inte glömt dig en vacker dag, det kan jag svära på,
din svikare

Det gäller liksom att ekonomisera.


Nu fick jag plötsligt nytt typsnitt, ser ni? Jag har dunkat datorn i golvet men får inte fram mitt vanliga. Måste innebära att livet nu väljer ett nytt typsnitt åt mig, och att jag borde vara tacksam. sATANS JÄVLA ASDATOR!

Måndag

Jan Björklund läser inte min blogg. Vad det verkar.

Jag är glad ändå. Av helt andra skäl. Börje spirar nämligen i min dator, så ock hans aubergine. Har petat ihop mer än tusen ord vilket innebär att jag bara har ungefär fyrtioniotusen kvar. Har insett att jag är en femtiotusenordsromanskrivare och det känns bra. Jag har ju ungefär ytterligare femtiotusen ord mellan raderna så det blir ändå en del. Eftersom jag skriver så himla långsamt är det väldigt fiffigt av mig att ha ett upplägg där jag bara behöver skriva hälften av det totala antalet ord.

Nu tillbaka till lilla Börje.

Insändaren är skriven

Har också ringt lokaltidningens redaktion och förklarat att de måste ta in min femhundraordiga insändare trots sin gräns på trehundra ord.

Det som gör mig så förbannad är att min kommun börjat bötfälla föräldrar vars barn skolkar (i enlighet med Jan Björklunds devis: Sparka nedåt, och gör det hårt.)

Och Björklund! När jag ändå har dig på tråden.

Så länge den svenska skolan inte klarar sitt uppdrag att skapa en trygg mobbing- och utslagningsfri skola för alla elever kan man heller inte kräva att alla elever ska gå dit. Många går ändå, för de ser inget alternativ. År ut och år in går de till en skola där de far jävligt illa (och inbilla dig inte att vi vuxna ser all mobbing, för det gör vi inte, långt därifrån). Skolk blir för en del av dessa en ren överlevnadsstrategi. Om du inte känner till det är det, med tanke på din position, skandal. Hur du tänker att dessa elever ska bli hjälpta av att deras föräldrar blir bötfällda är ett mysterium för mig. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag bara fram till en slutsats: Du är en idiot. Som definitivt inte borde ha den makt du har.

Jag vänder mig inte till Björklund i min insändare utan till min kommuns politiker. Och språket är något förfinat jämfört med ovanstående. En viss anpassning krävs om man ska bli publicerad, ni vet.

Kvällens noteringar

Har bestämt att jag ska ägna mig åt Börje en timme om dagen. Just nu undrar jag när dagens timme kommer. Den har inte dykt upp ännu.

För övrigt är jag jävligt förbannad idag. Nu ska jag inte orda mer om det, men jag är så jävla förbannad att jag tänker skriva en insändare. Har antecknat dräpande formuleringar hela dagen. Så snart jag har haft möjlighet, alltså, vilket jag inte haft så ofta eftersom jag jobbat, men ni vet när man är riktigt jävla förbannad! Och man liksom går boxningsronder i huvudet och jävlar vad man sätter idioter på plats där inne.

Imorgon ska jag gå upp klockan sju och skriva insändare. Bäva månde idioterna.

Aubergine is da shit

Min aubergine har idag vuxit från fyrahundra ord till nästan sjuhundra! Ord som liksom sprakar, sprätter och sprudlar. (Kanske lite väl mycket, men det går ju att fila bort det värsta i ett senare skede.)
Tänk solrosor, lavendel och vattendroppar som glittrar! Tänk Börje. Ungefär så långt har jag kommit.

Och tänker jag på att förlagen även idag (å det grövsta) har ignorerat min beiga? NEJ!

Det är för lite aubergine i nutida skönlitteratur

Nu har jag påbörjat ett nytt skrivprojekt.
Skrivprojekt är ett bra ord när man inte vill kalla en roman för en roman. För i sanningens namn - hur ska jag veta att det blir en roman? Det kan ju lika gärna bli något annat.
Färgen är i alla fall given: aubergine. Liksom i fallet med min beiga roman får jag bända reglerna när jag ska böja aubergine. 'Min aubergine roman' kommer ännu mindre på fråga än 'min beige roman', som ni nog förstår. (Jag tänker inte knöka boken full med auberginer, varken bokstavligt eller bildligt; det är färgen jag är ute efter.)

Något av följande blir det:

Min aubergina roman. (Uttalas åberjina)

Min auberginea roman. (Uttalas åberjineja.)