Är tillbaka i stan igen pga av yttre krafter (läs: tonårsdöttrar).
Det fanns en tid när jag tog (lyfte om det behövdes) mina barn dit jag ville vara. Den tiden är över, på gott och ont.
Vill jag vara tillsammans med mina barn nuförtiden så får jag vackert anpassa mig.
*anpassar mig*
6 kommentarer:
Jag FÖRSTÅR!! Jag skjutsade till och med min dotter en gång UTAN hjälm (alltså hon för hon hade just gjort i ordning håret) baara för att få vara med henne den lilla stunden så jag förstår dig PRECIS!
Du har mail förresten..;)
Kram//Annelie
Fördelen är att du bara behöver anpassa dej när du har ett behov av det.
Hej!
Ny blogg bara så du vet!=)
Kram Åsa/Skrållan
det var många år sen jag kunde lyfta mon aungar dit jag ville trots att dom inte är speciellt gamla!
Ohh.. Jag stannar tiden!!
Mmmm..livet förändras, vare sej man vill eller inte. Lika bra att hänga med på tåget...
Skicka en kommentar