söndag 30 augusti 2009

nilla <3 ironi

Jag är oftast ironisk när jag skriver.
Ingen speciell tanke bakom det när jag skriver, det bara kommer.

Ironi fascinerar mig.
Så pass att jag skrivit en uppsats i engelsk litteratur på temat ironi.
Den handlade om delar av Nadine Gordimers skönlitterära verk.

Gordimer har hela sitt liv verkat som författare i Sydafrika och under apartheidtiden var många av hennes böcker bannlysta eftersom hon via dem beskrev det sydafrikanska samhället som hon såg det. Exempelvis såg hon att en människa är en människa oavsett hudfärg. Något som de styrande tyckte var väl magstarkt.

För att undkomma den sydafrikanska censuren utvecklade hon en underbar, subtil ironi i sina texter. Hon berättade bl a om vita välgörenhetsivrare som var så godhjärtade att de hjälpte de svarta med mat och kläder (trots att de var svarta). Och makthavarna kunde med tårfyllda ögon fira självförhärligande orgier medan andra läsare uppfattade den skarpa samhällskritiken som med ironins hjälp levererades som en smäck.

Det är ofta så ironin används; som en indirekt kritik av ett system, av rådande ideal, av makthavare och av föreställningar om hur det ska vara.

Kritisera med hjälp av ironi kan man göra även om man inte är författare, det krävs bara att man är en ohämmad härmapa med lite fantasi. Tjolahopp, tjolahej liksom.

Vad jag skulle komma till var att jag ibland märker av kommentarer jag får att min ironi inte uppfattas. Kanske beror det på att jag ibland är otydlig eller att ironin i sig helt enkel är hårfin.
Men, FYI, jag är inte fullt så korkad, barnslig och t ex missunsam som det ibland verkar...


Varudeklaration:

Jag är mer eller mindre ironisk nio gånger av tio.

Jag älskar att ironisera.

Jag är rätt smart. Egentligen.

22 kommentarer:

tandgnisslur sa...

Är jag en av dem som du tror inte uppfattar din ironi? Som inte kan läsa mellan raderna? Men även om ironin inte uppfattas är det väl inte så att du uppfattas som korkad, barnslig och missunsam?

Mika sa...

Härmaporna är dom som driver världen framåt!

kram
Mika

Anna sa...

Ja, det är betydligt lättare att få fram ironin när man talar direkt till någon. Kroppspråk och ansiktsuttryck gör ju sitt till då. Att få fram den i sitt skrivande kan vara desto mer klurigt. Men vi har nog uppfattat din, Nilla... ;)

P.S. Visst har hon ett underbart förnamn Gordimer... =)

mockapocka sa...

Ja, jag tror fortfarande att du bara djävlas ibland. Skadad sedan barnsben troligtvis...

Maj Korner sa...

Jag har svårt att förstå ironi. Inte som fenomen men ironi går mig ofta förbi. Tror det hänger ihop med att jag för det första är godtrogen och för det andra att jag alltid pratar sanning. Jag tar saker och ting mer bokstavligt än vad som är menat.

Sen är jag den första att skratta när jag inser att jag blivit "lurad".

stort och smått sa...

Ironi? Nu förstår jag faktiskt inte...

Jag har aldrig hört talas om ironi. Och om jag hade gjort det hade jag inte tyckt om det. Verkar fånigt liksom...

stort och smått sa...

Jag har blivit så missförstådd så många gånger pga ironi! Både IRL och här på bloggen!

Ironi är underbart! Men det kan vara lite farligt, för ibland tror jag att folk ska tro att jag ironiserar när jag menar allvar! Kan bli fel..

GladaKatarina sa...

Älskar ironi och inte minst din. Men har också känt av hur det är att missförstås pga av den.

Skulle gärna läst din Gordimeruppsats, fantastisk författare!

Fortsätt du som du gör. :-) Chacun à son goût.

OSLOSKÅNSKAN sa...

Missuppfattad ironi blir ju tolkad som elakhet; svårt utan minspel på internet. Jag har löst det med att skriva "ironi" i parantes för att vara på den säkra sidan; dvs slippa skäll. (som den fegis jag är) Men andras ironi högsk(r)attar jag!

Mofsan sa...

Ironi är svårast i skrift. Du har ingen möjlighet att förstärka,förfula och trycka på med hjälp av yttre attribut. Här har du bara läsaren bakom skärmen som du inte kan påveka på samma vis. Du har ingen aning om sinnesstämning,livserfarenhet och nutid hos den som ska bemöta din text. Här spelar ju även vår sorts olika humor in.
Ironi är en form av snabb intelligens anser jag och jag uppfattar den i din blogg. Att läsa en text i olika sinnesstämningar är facinerande hur olika den tolkas. Vissa saker triggar och andra inte.
Intressant som faen iaf.

Anonym sa...

Jag tror att vissa människorinte förstår Ironi!!! Jag är också sådan som ofta ironiserar... Kanske inte lika mkt i texten som när jag talar... O man märker då att många inte förstår att man var ironisk...
Men de betyder ju inte att man tycker den som inte förstod är korkad...Utan snarare är de ju så att de inte är van vid de sättet att skämtsamt tala baklänges...Ha ha ha

Jag på http://ahvarforinte.blogg.se

Ystrasystra sa...

Jag tycker att det är en konst att ironisera på rätt sätt och på rätt plats! Vissa människor kommer liksom inte ur ironins "grepp". Att vara ironisk precis hela tiden tycker jag är lika med elakhet och/eller rent utav översitteri.
Att vara ironisk mot barn är nästan likställt med psykisk misshandel.
Är själv ironisk emellanåt, men vet hos vilka personer (i min närhet), sånt inte går hem hos och då gäller det att behärska sig!

stina sa...

Hej....nu "måste" jag ge mig till känna...hihihi

Tittar in här lite nu och då och jag gillar ironi, skriver så själv en hel del, men som du skriver så missuppfattas det många gånger och sen tror en del att man är helt korkad !!

Men så "känner" de bara till en på nätet också....synd för dem och tur för oss...eller var det tvärt om ?? ;)


Visst kan man utnyttja ironin till att vara elak, men det kan man vara ändå och värre där till utan att andvända ironi så inget är givet tycker jag.

För mig är det ett roligt sätt att skriva på...blir med glimten i ögat och som ibland överskuggar det negativa man försöker klara av som ex svår värk osv :O)


Vem är nu jag då...jo en fibro (Kär)-ing som också bloggar fast mest om vovvar och våran vardag.....nyfiken ?!

Välkommen//Stina


P.s Härlig och personlig blogg du har :)

Ann-Louise sa...

Ironi är också (i alla fall för mig)lika med självdistans, och jag ogillar MYCKET människor utan självdistans.

Jag praktiserar ironi till en väldigt stor del. Alla förstår inte, eller tycker om det. Men å andra sidan tycker jag inte att det är min primära uppgift att bli förstådd och/eller omtyckt av alla. Det räcker att de med självdistans och humor gillar mig:) *Ironisk, förtydligar*

Nilla sa...

Tandgnisslur: Nej, jag uppfattar dina kommentarer som raka och ibland även ironiska. Men jag kanske har fel? Jag kan säkert också misstolka ironi i kommentarerna jag får, har jag tänkt på sedan jag skrev detta inlägg.
Eftersom jag gör mig korkad etc ibland på skojs skull vilket är en slags ironi så kan jag nog uppfattas som sådan av den som inte uppfattar ironin.

Mika: Kanske det haha =)

Anna: Ja, jag upplever att min ironi uppfattas för det mesta. Och när den inte uppfattas är det säkert beroende på att det skrivna språket bara består av bokstäver. Nadine är ett jättefint namn, håller med.

Mocka: Hm, det kanske fortfarande finns ett uns av djävulsskap i det ibland...fast jag själv inte ser det förrän du reagerar...

Maj Korner: Jag tror inte du skulle läsa min blogg om du inte uppfattade någon ironi...För mig är ironi mycket mer än det mest uppenbara; att uttrycka något som är tvärtemot vad man tycker.
Det är t ex att skriva om något som uppfattas som onormalt och kanske skamligt, på ett sätt som om det vore helt normalt. Och en massa annat.

Stortosmått: Jo visst riskerar man att bli missuppfattad. Men det kan man bli annars också. Jag tar risken! Och det gör ju du också, vilket jag är glad för eftersom jag älskar din ironiska charm.

Gladan: Tack, jag kommer fortsätta vara ironisk eftersom det bara kommer, om man säger så. Missförstånden får jag leva med.
Ja, det var en mycket intressant uppsats haha Jag lärde mig massor när jag skrev den, både om ironi, Nadine Gordimer och det sydafrikanska samhället.

Osloskånskan: Det händer (men sällan) att jag också skriver *ironisk* typ men för det mesta inte. De som tycker om att läsa mina texter uppfattar nog min ironi, de andra har säkert andra favoritbloggar. Alla är ju olika och tycker om olika sätt att uttrycka sig på. Och tur är väl det.

Mofs: Ja, men exakt så är det ju! Olika personer har olika erfarenheter vilket gör att vi alla uppfattar olika saker i en text. Och så måste det få vara. Det är f ö det som gör diskussioner av lästa texter så intressanta; vissa "ser" ditt i en text, andra "ser" datt.
Jag har egentligen inget behov av att veta hur det jag skriver uppfattas, jag är nog mest bara rädd att folk ska tro att jag är knäpp i huvudet haha. Men, då får de väl tro det... Och då lär de väl övergå till andra bloggar.
Och, det är ok.

Ähvarförinte: Ja, och jag vill verkligen inte påtvinga någon min ironi. Det finns säkert ironi som jag inte uppfattar heller, i synnerhet om den är skriven för att det då är mer tolkningsbart. Ibland är jag osäker på kommentarer jag får, om de är ironiska eller inte. Det har jag kommit på nu sen jag skrev detta inlägg.

Ystrasystra: Eller osäkerhet skulle jag vilja tillägga. Människor som aldrig kan vara allvarliga kan vara rädda för det helt enkelt.
Och jag håller med dig om att det är barnmisshandel att vara ironisk gentemot barn som inte förstår ironin. Det är bara rent och skärt maktmissbruk.

Stina: Välkommen! Håller med om det du skriver. Det är mycket glimten i ögat-humor i schysst ironi. Jag känner inte att jag är elak när jag ironiserar. Överhuvudtaget ironiserar jag nästan bara över mig själv. Hänger liksom inte ut andra till ironisk vädring. Sen kanske jag trampar någon på tårna någon gång utan att jag är medveten om det, men då får man hoppas att de reagerar.
Blir nyfiken på din blogg så jag ska titta in om en stund!

tandgnisslur sa...

Det händer.

Nilla sa...

Ann-Louise: Jag har landat där någonstans idag; dvs att det inte egentligen är viktigt för mig hur alla out there uppfattar det jag skriver. Alla är olika och har därför olika preferenser när det gäller vad man läser. Och hur skulle det kunna vara på något annat sätt?

Nilla sa...

Tandgnisslur: Vad är det som händer?

Anonym sa...

Egentligen helt fel inlägg att kommentera...

Men ändå..

Din ironi får mig alltid att skratta gott. Jag brukar maila dina blogginlägg till min sambo (som är rektor och inte läser bloggar) och då skrattar han också.

Om du någon gång skriver en bok (vilket jag tycker att du borde göra) kommer jag att köpa två exemplar. Men än så länge nöjer jag mig med din underbara blogg!

Kram Anna

nilla sa...

Anna: Alltså, du vet då hur man skriver en kommentar!
Jag ska skriva en bok för din skull enkom. Som tack för kommentaren.
Och en rektor som läser mina inlägg och skrattar hahahahaha *nervöst skratt* Tänk om det är någon av mina rektorer...Måste kolla imorgon om någon av dem har en sambo som heter Anna.

Kram tillbaka!

Nordic sa...

Jag har sett dina varma ögon stråla. jag har sett ditt härliga leende och buset som lyser! Jag uppfattar din ironi som härlig och upplyftande. ville bara säga det. kram!

//Nordic

Ulrika sa...

Tack gode gud för ironin!
Och för dig!

Jag älskar också att ironisera och läsa andras ironiska inlägg.
Det är min typ av filosofi.

Och den där sydafriska författaren var väl helt underbar. Tragiskt att behöva använda ironi för att nå fram i detta ämne men bra att det gick!