Jag behövde bara skriva det där om ny pärm för att min effektivitet skulle öka.
Iallafall lite.
Till exempel så cyklade jag hem på min 50 minuter långa lunch för att äta mat, kolla bloggen och ta ut hundarna. En halvtimme gick åt till slirandet i snömodden med min cykel; en kvart hem och en kvart tillbaka. 20 minuter för ätandet, bloggen och hundarna, det kallar jag effektivitet.
Om ni nu var ändå effektivare på er lunch idag så nämn inte det, tack.
På vägen tillbaka började jag fantisera om att jag vurpade. En cool vurpa som skulle börja med att bakhjulet gled lite lätt åt höger varpå resten av cykeln och jag snyggt skulle följa efter i en cirkelformad rörelse och landa på sidan i snön. Som en konståkningsinspirerad installation, kan man säga.
Ett himla bra blogginlägg hade det blivit.
7 kommentarer:
Det hade blivit ett bra blogginlägg men du fick fart på min fantasin ändå så jag sitter här och småler...
Kram
Jag håller tummarna för att fantasi håller sig till just det och inte förverkligas..! Vurpor är sällan graciösa ;)
Kram på dig.
Vurpor kan leda både till det ena och det andra, gips t.ex.
Att fantisera är bra! Verkligheten brukar vara så mycket brutalare och så oändligt mycket mindre graciös!
Har kids som gör sådana cykelvurpor mest hela tiden , på jobbet alltså, inte hemma -cykelgymnasium ju! Men det ska sägas, har aldrig tänkt tanken på att själv försöka... cykla utomhus -näe...
Susanne: Alltid något...=)
MissC: Jo, mina är det förstår du. =)
Magica de Hex: Hm, det skulle jag inte vilja ha förstås.
Märta: Förutom min verklighet då, som alltid har något graciöst över sig.
Spader Madame: Aha, cykelgymnasium!
Garv!
Skicka en kommentar