Fick en "liten" extra arbetsuppgift idag, nämligen att läsa in Kemi A (en kurs med extremt mycket innehåll) med en elev som inte gått den kursen. En måttligt stor arbetsuppgift om det inte vore för det lilla abret att jag inte haft den här kursen sedan någon gång på 90-talet.
För de som inte är lärare kan jag avslöja att man förpassar kunskaper väldigt långt bak i huvudet när man inte använder dem. Väldigt långt bak. I mitt fall tror jag att de har hunnit till Västerås, ungefär.
Vilket torde innebära att jag måste börja med att åka till Västerås. Och där finns ju risk att jag åker fel när jag ska hem igen, kanske hamnar jag i Malmö. Och eftersom alla vägar från Malmö bär till Rom så måste jag dit också. Kanske hinner jag inte tillbaka förrän till sommarlovet. Oj, vad synd.
20 kommentarer:
Det låter lite som när Husbonden eller Huliganen tagit för lång tid att uträtta något. Då har dom nämligen tagit vägen om Kiruna!
Trevlig resa till Rom ;)
Hahahhaha.. nu känner jag att du är tillbaka på riktigt!
*pöss*
Tänk om jag skulle lära dig det du lärde mig på 90-talet!!! :)
Låt mig tänka efter... ... ... ... ... ehhh ... hi hi hi ... ehhh. Hm, jag måste nog följa med dig till Rom...
Långt bak i huvudet??? Ehhh...Kemi A? Har jag gått den kursen tro...eller...näää? Får nog bli en resa med dig via Västerås/Malmö och Rom.
Ha, som om det bara är lärare som flyttar kunskaper till Västerås. Oh, no.
Det förstår jag. Mina kemikunskaper är nog på månen vid det här laget
För dig som är lärare kan jag avslöja att jag förpassat mina kemiska kunskaper till en plats långt bak i huvudet eftersom jag inte använder dem.
För några år sen var jag tillsammans med en man som ritade upp molekylkedjan för aceton. Till frukost.
Han hade inget bakhuvud.
Kemi? Den enda kemi jag känner till är mellan mig och andra människor, oavsett om de är i Västerås eller Rom. Men jag kan följa med till Rom och lära mig mer om kemin.
Nu kom jag på en bra idé. Du kan ha en sommarkurs med oss i Rom! Vill du prata kemi så ok, annars kan jag tänka mig att lära mig mer engelska.
Eller spanska.
Fast... det är klart, är vi i Rom kanske Italienska verkar mest logiskt. Välj du, det är ju ändå du som är lärare.
Men stackarinna som måste till Rom och njuta av plusgrader... ;-)
Trevlig resa. Och sen när du hämtat hem kunskapen igen, så stannar den ett litet tag igen. Det är ju alltid trevligt. :-)
Rom är ju vackert så här års.
Nej, det vet jag inte men det lät ju fint.
Elever gillar jag inte. Inte alls. Kemi gillar jag bättre men om jag måste välja något att gilla så väljer jag lappteknik.
Jag läste Kemi (komvux) för många år sen (mer komUng liksom) och där var jag urbra minns jag.
Eller urbra var jag kanske inte men ganska.
Nej, jag var väl inte ens bra men jag var bättre än när jag läste det på gymnasiet.
Det minns jag.
Tydligt.
Eller nåt.
Nu fick jag ju inte med poängen.
Jag menar att om du behöver hjälp så är det bara att höra av dig.
Sånt som är kolbaserat kan jag inte men resten är jag sisådär på.
Fast inga formler.
Eller uträkningar.
Eller hur mycket av det tillsammans med det ger vadå.
Inga sådana frågor men andra kan du ställa. Till mig eller någon annan kanske är bättre, men har du ingen bättre så kan du fråga mig.
Nu ska jag sluta.
Oao
(vad konstigt det såg ut, säger man inte over and out sådär? du som är engelsklärare?)
Renée: Ack, ibland behövs dessa omvägar!
Livet: Tack, tack!
Camilla: Det var nog bara tillfälligt, känner mig lite krasslig i hjärnan idag...
Knaster: Det är klart du följer med till Rom! Och där skiter vi i kemin.
Gafflan: Vi blir kanske ett helt gäng! =D
Åsa: Västerås lär vara ganska tungt på kunskapsfronten...
Shamrock: Det är ännu längre bort än Västerås.
Maj: Vad var det för typ? Rita strukturformeln för aceton till frukost! *fnys* Och *fnys* till alla som kommer ihåg allt i främre delen av huvudet.
Singel: Jag väljer italienska! Jag kan ingen men kan undervisa så det går nog bra. Aaaaa,det vore dejligt! Att skrutta omkring i Rom någon vecka och lära dig italienska, alltså.
Finnpajsaren: Du ser vad man får stå ut med när man är jag!
Alexandra: Ett väldigt litet tag blir det nog för jag behöver få plats med så mycket annat nuförtiden. I min hjärna, alltså.
Ulrika: Du anar inte vad glad jag är som har dig att fråga! Nu behöver jag ju inte repetera kursen, jag bara vidarebefordrar elevens frågor till dig.
Oao, har jag mig veterligt aldrig sett förut. Men det händer att jag glömmer saker jag sett, så helt säkra kan vi inte vara.
Vet du Nilla, att du lockar fram det bästa (läs: det roligaste) hos de som kommenterar hos dig, också.
Den här gången var det Ulrika som fick mig att dra på smilbanden lite extra.
Om du ändå (även om du inte behöver nu när du har Ulrika) åker till Rom via Västerås och Malmö, så kan du svänga förbi här och hämta upp mig. Jag vill också till Rom.
Fast vi skiter i kemikalerna då. Vi kan äta spagetti och dricka kaffe istället.
/mockis
Hahahaha!!! Underbara du!
Skicka en kommentar