onsdag 11 januari 2012

FAN!

Alltså, herregud vad är det med mig?! Plötsligt kan jag inte skriva längre! Allt är så uruselt att jag måste radera det på stört. Helst fortare än på stört, så jag inte hinner se vad dåligt det är. Skriv, skriv, skriv, radera, radera, radera. Om ni fattar. För om jag till äventyrs läser igenom det jag skrivit innan jag raderar uppstår en glasrutekänsla mellan mig och texten. Orden och jag får liksom inte kontakt. Jag utgår från att ni känner igen er annars skulle jag verkligen inte berätta det här. Ni skulle ju kunna tro att jag var på väg att förlora greppet om något, typ förståndet, som jag ju i själva verket håller jävligt hårt i.

Och nu vet jag verkligen inte hur jag ska avsluta det här inlägget.

30 kommentarer:

Shamrock sa...

Min lösning på det mesta är en chokladbit (eller flera) har du testat det?

Anonym sa...

Jag tror att du sympatiserar med mig och mitt tungsinne.
Shamrock har dock en lösning på problemet.

Och du, har du förresten bestämt vlket ÅR romanen ska vara klar? Jag tror att du har himla gott om tid...

Den hemska tvillingen....

Karin sa...

Gör så här: fundera ut en scen eller ett par där huvudpersonen lyckas bra med något/tar revanch/har tur/uppnår något hen strävar efter. Kan vara någon skitsak, men det ska göra henom glad. Behöver inte vara välskrivet, bara skrivet. Gör samma sak med någon otrevlig person, fast tvärtom. Typ fastna med i klacken i ett galler och ramla huvudstupa på en papperskorg och få över sig skiten. Eller något mer begåvat. Grejen är att det kan få dig att se sidor hos de där personerna som leder vidare. Låt dem gräla med varandra. Låt dem hamna i en pinsam situation. Seså, sätt fart på dem, det är dina karaktärer som ska göra jobbet åt dig. Ju!

Kati sa...

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej, sluta radera och gå och gör något annat en stund. Läs en dålig (utgiven bok, titta på en film, ät godis, gör något som får dig att må bra, åtminstone. Och låt den beiga ligga några dagar tills du inte är lika mordbenägen. Om du absolut måste radera, gör en kopia först och gör alla ändringar du vill I KOPIAN! capisci?

Zelda sa...

Lägg undan den några dagar och gör något helt annat. Du får inte pressa dig sönder och samman.
Men chokladen låter vi bli, det är ju januari och nytt sunt år har börjat.

Ja just ja, du hade inga nyårslöften ;)

Hanna Lans sa...

Det finns en bra bok som heter "I could do anything if I only knew what it was". I den står det så himla bra om att många tror att de är så rädda för att misslyckas att de har svårt att avsluta grejer, när det i själva verket är så att de är rädda för att lyckas. Det är därför de hittar på hinder på vägen. Vad tror du, hör du till den sorten?

Åsa Hellberg sa...

Titta in hos Simona, hon lider av samma kval idag:)

Knasterfaster sa...

Jag skyller på vädret.

Malde sa...

Skickar kramar så du kan låta bli att radera!

Singelmamman sa...

Just glasrutekänslan har jag väldigt full förståelse för. Att du inte blir klar, mindre full förståelse för. Men det har mer med min otålighet att göra.

Helena sa...

Stop!! Step away slowly from the tangentbord and put down the vapen(fingrarna). Gå ut i köket och ta en chokladbit och en kopp te. Andas(det kanske du gör hela tiden, men jag tänkte mer på sån där avslappnande djupandning)!

Ny dag imorgon!

stort och smått sa...

Nilla, ta dig samman!!!

Hanna Lans sa...

Jaha, och idag skriver UnderbaraClara precis om det där med att lyckas-misslyckas. Läser hon dina kommentarer här månne ...?

http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/radd-for-att-lyckas/

reneesfotoblogg sa...

Säger bara en sak: Dead-line! Nu har du inte många dagar på dig!

Magica de Hex sa...

Ge dig bara. Sluta skriv för F-N. Sluta läs det du skrivit. Gör något A.N.N.A.T. Capice?

nillas liv på pinnen sa...

Shamrock: Tror du att det funkar med lakrits?

Tvillingen: Det här året var det väl liksom tänkt...=/

Karin: Hm, jag kanske ska sätta hela bunten på ett flyg till Afrika? Och inte låta dem landa förrän de rett ut sina inbördes stridigheter.

Kati: Jag pausar så gott det går. Men helt enkelt är det inte.

Zelda: Jag kör på lakrits istället för choklad, så det är lugnt.

Hanna: Kan nog ligga en del i det...

Åsa: Det är ju iaf uppmuntrande!

Knaster: Ja, vilket jävla väder!!! Fy, sjutton.

Malde: Tack! =)

Singel: Finemang att du förstår glasrutekänslan i alla fall.

Helena: Avslappnande djupandning är verkligen inte min grej. Men tangentbordet kanske jag borde hälla karlssons klister i, eller nåt.

Sos: Haha! Tack för det korta och koncisa rådet.

Renée: Jag har ingen jävla dead-line! *informerar*

nillas liv på pinnen sa...

Magica: Ja, ja. Tjatmoster.

cat sa...

Dags för en liten skrivpaus kanske.

Duktiga Tjejen sa...

Gillar Hans Lans kommentar!

Ulrika sa...

Jag tror du ska lägga undan boken en stund och sen se på den med friska ögon, det är väl så att du grubblar för mycket. Jag tror den är bra, för du är ju det.
Tror att du får kontakt med orden fast du låser dig i skallen. Låt det vara och låt orden flöda i något annat kapitel, om dom kan flöda alltså.
Det hoppas jag.
Det vore tråkigt annars.l

Miss Upsey Daisy sa...

Kaffe. Eller ett glas vin.

ELler flera glas vin.

Marina sa...

Det ena behöver ju inte utesluta det andra...en paus med lite vin, choklad och lakrits, kanske...

mockapocka sa...

Du skulle ju ta semester. Varför fuskar du? Semester är semester och jobb är jobb. Även för författare.

frunatmaken sa...

Tufft läge men det går antagligen över vad det lider.

Kati sa...

Hur känns det idag? Krisen över? :))

Maj Korner sa...

Såsom varande lite initierad kan jag lugnt påstå att det inte är uruselt.

Bryt ihop och kom igen, bara.

Spader Madame sa...

Fasiken. Det låter illa... Punkt? Och så ett litet uppehåll? Shamrock har i och för sig en bra lösning.

fruntimmerslivet sa...

Hallå där! Har Jante flyttat in hos dig. Släng genast ut honom... ;)

Erika sa...

Var glad att det inte är så jämt. För så känner jag att det är för mig. Men jag skriver på i alla fall. Går tillbaks och ändrar senare.

nillas liv på pinnen sa...

Cat: I'm having it!

Duktiga tjejen: Det värsta är att det ligger något i den.

Ulrika: Grubblar och låser mig. Japp.

MUD: En kopp kaffe sitter sällan fel. Vinet skiter jag i.

Marina: Jag köpte lakrits på vägen hem! *lycklig*

Mocka: Man får inte kalla sig för författare förrän man gett ut två böcker har jag hört... =(
Annars skulle jag ta semester.

frunatmaken: Ja, i skrivkrampsläge kan man inte vara för all evighet, det känner jag också.

Kati: Oh, no! Så snabbt tänker jag inte låta den gå över.

Maj: Det var rart sagt! Jag är för närvarande i ihopbrytningsstadiet.

Spader: Det har hon. Men jag vill ha lakrits.

fruntimmerslivet: Jag är osäker på om det här är Jante. Snarare Panik-Oskar.

Erika: Jag är expert på att gå tillbaka och ändra. Skriver ett ord och sedan går jag tillbaka och ändrar (det ordet).