Antar att ni sitter på rad, som små pärlor på ett band, och undrar hur det går med min skrivchock.
Och DÅ kan jag berätta att den kommit av sig eftersom jag insett att den beiga är en riktigt, riktigt DÅLIG roman. Det är inte längre bara de mediokra passagerna som är dåliga, ALLT är dåligt. Insikten drabbade mig igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, som en stycken bomb i huvudet slog den ner. För att lugna mig letade jag i panik fram de allra BÄSTA avsnitten; de jag brukar tänka på och glädja mig åt att JAG har skrivit. De var också dåliga.
31 kommentarer:
Ok, så då blir det en dålig beige roman. Helt ok för mig.
Fast jag tror inte på dig. Alls. När det gäller omdömet om din egen bok alltså.
Det där är bara en helt vanlig liten svacka. Fullt normalt. Du är snart på banan igen!
Lägg ägg, jag tror inte på dig ett DUGG!
Författarens vånda!
Den ÄR säkert bra, bara du som börjar få separationsångest.
Släpp den snart!
Dags att lägga romanen på is helt och hållet några veckor. Lägg ner och gör något annat.
Sådana dagar har vi alla då och då, det är bara att ignorera. Imorgon, eller senast i övermorgon, kommer du att tycka att den är bra igen. Have a little patience. <3
Låt nu oss avgöra om det är en bra eller dålig roman. Sluta fjanta och lägg ut ett kapitel på bloggen så vi får göra en bedömning huruvida du ska förunna en förläggare att ge ut den beiga. Vi är fullt kapabla, jag lovar.
Oj så fruktansvärt! Och vilket slöseri med tid Nilla. Trist det här ju.
Fast vad jag minns så var en hel del stycken väldigt bra, vem har snott dem och skrivit om?
Skit i det och fortsätt att skriva. Jag fattar inte varför du envisas med att gå bakåt istället för framåt?
En skärpning är på sin plats.
Jag är helt säker på att även en dålig roman har sitt berättigande. Den kanske brinner bra, hahaha. Skojar bara. Smaken är som baken vet du och bara för att du tycker att din roman är dålig så kanske inte jag tycker det. Jag har väldigt svårt att tro att jag kommer att tycka att det du skrivit är dåligt. Det kommer vara svårt för mig att vara opartiskt men jag lovar dig att jag ska vara ärlig och du kommer få veta vad jag verligen tycker. Det är väldigt sällan som jag tycker som de flesta andra så säger jag till dig att jag tycker att du skrivit en dålig roman så behöver du inte vara orolig. Du kanske ska oroa dig lite om jag säger att den är bra men den oron ska du rikta mot val av klänning till Nobelfesten.
Aha, DET stadiet! Låt nu bli att läsa något annat, sluta jämföra, skriv på och ge dina personer lite lösa tyglar. Älska dem lite mer - de snälla - och hata elakingarna lite till.
Åh, hjälp. Känslan, känslan. DEN. Jag dör.
Jag tror du är lite less bara. Du har ju skrivit på den där beiga varenda dag i många, många dagar nu. Håller med Magica, gör något annat. Åk på fjällsemester vetja.
Kan nöja mig med en dåliga roman. Det finns så gott om dom så en till är helt ok för mig. Jag väntar tålmodigt
Det låter ungefär som att sitta och plugga till en tenta. Sisådär tre dagar innan tentan brukar jag alltid rannsaka mig själv och inse att jag kan inget, kommer aldrig klara tentan, förstår inte hur jag kunde var så dum att jag började läsa till läkare.
Jag tycker mig känna igen den tonen i ditt blogginlägg. Ett litet tips: lyssna inte på dig själv, du är inte det minsta tillförlitlig just nu. Kanske dags att låta någon annan provläsa?
Det går över! Snart känns det både magiskt och bra igen.
Lägg den åt sidan ett tag... Eller visa den för dinerat ärliga vän. Snart ser du kvalitéerna i den igen!
Tror att det betyder att den börjar bli klar. Alla darrar inför sin förlossning - skräckblandad förtjusning! Kom igen nu och låt oss se underverket!
Kan det inte vara så att du helt enkelt har dålig smak ;) Nej, allvarligt talat, jag håller med de andra, lägg den åt sidan ett tag och gör något helt annat, sen så...!
Singel: Det känns NAJS när du säger att en dålig bok är helt okej! Jag kan slappna av lite.
Sos: Någon gång är jag nog det. Fast på banan, vet jag inte... Men igång och skriver igen, ja.
Hanna: Vad jag själv ska tro vet jag inte för närvarande, är förvirrad. Hur kan känslan för det man skriver pendla så makalöst från en tid till en annan? Helt sjukt.
Lippe: Jag släpper den nu, och låter den vila.
Magica: Jag ska. Har en sjuhelvetes massa böcker jag vill läsa så det blir nog en behaglig paus.
Kati: Kanske har du rätt, men jag gör en paus nu så jag får lite distans.
Renée: Åh, nej, jag får ångest av blotta tanken! Huvva.
Lotta: Deyt undrar jag med! Den jäveln skulle jag vilja lägga vantarna på.
Åsa: Nja, bakåt går jag väl inte direkt, har jag sagt det? Okej, lite bakåt kanske.
Knaster: Det är ljuv musik i mina öron att höra att du liksom räknar med att den är lite dålig, att det är helt normalt. För det var väl kontentan av din kommentar? Är du säker på att du skulle säga precis vad du tycker?
Karin: Det där lät väldigt bra ... ganska mycket jag, faktiskt. Och jag som precis bestämt att jag ska ta några veckors skrivpaus och läsa en massa... Nu är jag förvirrad.
Lisa: Intressant att andra känner igen den... Jag kanske är helt normal?
Mocka: Jag ska göra något annat men en fjällsemester vlir det nog inte, jag börjar ju jobba på onsdag.
Lisbeth: Åh, vad jag tycker om att höra att du tycker det är okej med en dålig roman! Det minskar liksom pressen, om du fattar. =)
FiaLisa: Det där känner jag igen från den tiden då jag pluggade matte och kemi. Kunde sitta dagen innan och vara helt förvirrad, men så klarnade det under natten. Herregud, det var jobbiga tider.
Jag har en som läst allt jag skrivit och hon har typ gjort tummen upp.
Anneli: You say? Ja, jag har ju varit där förr så då torde jag väl hamna där igen.
Mika: Jag ska lägga den åt sidan ett tag.
Joanna: Den är långt från klar, tyvärr.
Marina: Ska bli!
Alltså. Jag vet inte vad jag ska skriva- för som du vet blir den här tramsiga tjejen allvarlig mellan varven. Jag vet hur det är när det förbannade dåliga självförtroendet hugger tag i en från ingenstans och när inga ord från andra biter. Men både du och jag VET, för nu har vi hängt med i det här livet en stund, att det där kan vända när som helst och vi inser att vi förmdoligen är det bästa som hänt världen. Hur kunde vi någonsin tro annat?
Vi som läser här, och vi är underligt nog ett gäng modell större, är helt övertygade om att den beiga blir toppen. Vi tycker att du är toppen. Jag tror att det är dags att hugga in i en semla och ta ett friskispass bara. Ja?
Toppen, nu har du tid att spela Wordfeud igen! :)
Men då är det väl för väl att inte du kommer att kritisera din egen roman?
Jag tror på dig!
Kom igen nu! :)
Njää, nu vet jag inte riktigt vad som hänt med den kloka kvinnan som skriver den här bloggen?
Dina följare tvekar inte en enda sekund på den beiga så då är det ju onödigt att du gör det.
*uppmuntrande spark i baken*
Är du säker på det? Du kanske bara har en sån dag när allt är dåligt? Även det som är bra.
Låter som en tung insikt, men är du säker på att den är sann?
Med tanke på att vi allihop gärna läser inlägg som detta (och med nöje bör tilläggas):
"Skrivdag nummer fyra
Ska vi inte tala om."
...behöver du väl inte vara så fasligt orolig, väl?
God fortsättningskram från Mette
Jag håller i övrigt helt med Spader! Sen kan meddelas att jag har semester och sitter mest hela tiden. Väntar liksom. Det lossnar, Nilla! Det lossnar! Det är jag säker på!
Jag ljuger ogärna. Jag kommer att säga vad jag tycker. Som född i tvillingarnas tecken så kan jag väldigt snabbt byta fot och svinga mig från åsikt till åsikt men jag menar alltid det jag tycker. Det blir en hel del å ena sida och å andra sidan eftersom jag kan byta perspektiv. Det betyder inte att jag vänder kappan efter vinden.
Du har förstått mig rätt. Det är helt normalt att skriva en roman som är lite dålig.
Alltså, jag tror att du ljuger rätt bra om många saker, men det här var en dålig lögn!
Men neeej och shit vad jag känner igen det. Jag var redo att lägga ner min oxå. Från att ha gillat den. Tror att det är en naturlig del i processen. Håller med någon ovan om att kanske lägga den på is ett par v och sedan läsa igenom med nya ögon igen?
Skicka en kommentar