När det gick trögt att skriva om Börje idag plockade jag fram den beiga, och skrev lite på den. Ser man på, ser man på, den var visst inte riktigt färdig! Min lilla fina raring. Det spelar ingen roll om den är bra eller dålig, jag älskar den oavsett. Jag tror den har känt sig övergiven på sistone när jag slukats av Börje och auberginen så nu har jag bestämt att jag ska titta till den då och då. Och den ska få bli bok, jag lovade den det. Hur det ska gå till vet jag ännu inte, men det ska bli av, sanna mina ord. Jag kan se omslaget framför mig: ett beige med krusidullrosor och/eller laxpudding på.
Hur hanterar ni era romaner så att det blir rättvist mellan dem?
22 kommentarer:
Jag låter min ena ligga på topplistor (guuuud, vad det var roligt att skriva) medan jag har hand om tvåan. Trean får komma fram när tvåan är på sin vända hos redaktören.
Typ så.
Jag är också tvåromansmamma, :) Och jag är nog inte någe vidare rättvis. En får hur mycket attention som helst tills den failat hos förlagen, då skiter jag i den och vänder mig till den andra, tills den failat också, då kommer den första till heders igen och får all uppmärksamhet. :) obs, scenario två har inte hänt än, men den dagen...
oj jag är alldeles romanlös så jag kan inte komma med några käcka tips
Krusidullrosorna kan jag bistå med när det blir aktuellt.
Jag har inga problem att behandla mina romaner rättvist eftersom jag inte har en endaste en.
Och nu vill jag bara säga att det är ju fint att du gullar lite med den beiga igen, men missa nu inte att Börje har namnsdag på lördag.
I och för sig vet jag ju inte om han är typen som skulle sura över sånt, men i det här läget är det bäst att du tar det säkra före det osäkra.
Krusidullrosor my as.
Det blir det aldrig och det vet de!
Jag tycker att Börje med auberginen ska få en orange Trabantlimo och så kan den beiga få en egen Trabant den också. Sedan borde syskonrivaliteten vara som bortblåst ;)
Vad är rättvisa?
Det där med rättvisa vet jag inte mycket om...men en bok med laxpudding på framsidan skulle förtjäna extra uppmärksamhet!
Håller med Malin C i den här frågan. :)
Det brukar jämna ut sig i slutänden. Jag jobbar helt själviskt med det manuset som jag känner för just då.
Laxpaj på nummer ett, aubergine på det andra, frågan är vad det blir på omslag nummer tre...
Tänker att laxpudding blir coolt på framsidan. Mina romaner kommer att bli olika behandlade. Ju yngre desto mer bortskämd. Som med mina kids. Så får det bli.
Är nyfiken på vad du tillförde den Beiga? :)
Jag kör på en i taget, men har två till påbörjade. De får vänta.
Huset står faktiskt i Braunschweig :)
Mäh! Ge ut någon av dem snart! Jag måste ha något att läsa på planet....
Ja just det. Är det inte dags att låta den första ge sig ut i livet? Kan aldrig vara bra att hålla dem vid sin barm hela livet. De måste få prova sina vingar vet du
Som det kända uttrycket: Jag har en dröm. Min dröm är att min roman ska bli omarbetad och omtyckt av andra förutom mig. Så kommer du din lilla mansslukerska, jag har nog förstått hur det ligger till med Börje och de andra gentlemännen och pratar om prioriteringar mellan två romaner. Du kan gott fundera över det för jag är inte minsta lilla avundsjuk
Åsa: Låter som BÄSTA hanteringen!
Kati: Om jag var din roman skulle jag skriva plakat och demonstrera: FÖR EN RÄTTVISARE OCH KÄNSLIGARE HANTERING.
Du får ju tänka på att romaner också är männschor.
Shamrock: Några romaner har du säkert.
Renée: Det kan jag verkligen tänka mig! Små beiga puddingrosor, kanske?
Katarina: Tack för påminnelsen om namnsdagen. Även om den inte behövdes. Börje kan vara lite tjurig mellan varven, men just namnsdagar och sånt skiter han i.
Och det där med att du inte har några romaner: det tror jag inte på. Alla har väl minst en.
Magica: Jaså, det tycker du? JAG tycker att krusidullrosor fångar essensen i den beiga väldigt väl. Liksom krusidullrosor vecklar handlingen lättjefullt ut sig blad för blad. Kan man säga!
Karin: DET vet inte mina romaner, kan jag tala om. Jag vet inte var de fått det ifrån (kanske har de läst om franska revolutionen?) men de tror att ALLT ska vara millimeterrättvist.
Cat: Den beiga får ingen bil, det är liksom redan för sent. Men ska Börje ha en bil så blir det definitivt den orangea trabantlimon. Ingen annan bil kan komma ifråga sedan jag fick syn på den.
Singel: Ja du ... Vi kanske skulle ta och träffas och prata om det?
MalinC och Nina: Ni tror det? Den är i en väldigt fin gratängform också.
Anneli: You selfish bitch! ;)
Marina: Oj, dit har jag inte kommit ännu. Kanske jag ska ta någon av dina bilder från den där inälvsmarknaden?
Spader: Skynda dig att skriva!!! Vetja.
Duktiga tjejen: Man kan säga att du sådde ett litet frö när du responsade... Det var inte många ord jag lade till, men ändå...*spänningsmusik*
Cat: Hm, låter tyskt. Som Berlin ungefär.
Agneta: Så snabbt går det inte i boktryckarvärlden. Faktum är att det verkar gå väldigt långsamt. Man skickar in till förlagen och tänker: well, de hör av sig på måndag och börjar trycka på fredag. Men, nej.
Tant Björn: Min beiga är lite seg. Eller mammabunden, kanske man ska säga. Jag har slängt ut den genom fönstret som en symbolisk gest för att visa att nu är det dags, men den bara föll plafs ner i det blöta gräset.
Lisbeth: Mansslukerska?! Var har du fått det ifrån? Jag som verkligen är STOLT över att jag inte slukar några män, ens om det kommer hela stim av dem åt mitt håll.
Jag hanterar mest dina romaner. Har inte så många egna att hantera. Dina försöker jag läsa så rättvist som möjligt. Fast just nu ligger Börje på efterkälken. Jag hoppas kunna rätta till det snarast. Nästa vecka har vi avslutning för våra sexåringar. Då ska jag börja andas normalt igen. Och läsa precis vad jag vill (Börje "tillexempelt").
Puss.
Jag har inte läst alla kommentarerna här ovanför men jag skriver ändå det jag tänker föreslå. Du kan ha laxrosor på omslaget. Det blir fint!
Skicka en kommentar