Halleluja. Och till er som tyckte att mina mobilbloggade inlägg var obegripliga: Se dem som abstrakt konst. (Eller skit i dem, det kan ni också göra.)
Jag har nu läst ut Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och jag tyckte inte om den. Jag har googlat recensioner på boken och kan konstatera att jag verkar rätt ensam om det.
Men kolla.
Central för berättelsen är en vänskapsrelation som växer fram mellan två kvinnor, en ung och en gammal. Tack vare denna vänskap frigörs de båda från bojor i det förflutna och de kan börja leva igen. Fine. Mitt problem: Deras sex månader långa samvaro är helt friktionsfri. Såväl yttre som inre konflikter, de två kvinnorna emellan, lyser med sin fullständiga frånvaro. Ingen irritation, ingen ilska, ingen avundsjuka eller missunnsamhet, inga missförstånd, inga ambivalenta känslor, inte ett enda litet gruskorn i maskineriet. Inte ett enda.Varje gång de träffas är allt bara fint. Jag (som är en vanlig dödlig fullproppad grus och annat skit i maskineriet) tror helt enkelt inte på den här berättelsen. Den är inte realistisk.
Nu ska jag läsa Agnès Desarthes Ät mig. Lite mer friktion i den, hoppas jag. "Ät mig, snälla! Nej, bit inte så hårt, det gör ont! Men lite kan du bita, se så." Något sådant, kanske.
8 kommentarer:
Jodå, jag tycker som du. Det blir inte särskilt givande att läsa helt friktionsfria böcker. Jag läste vissa delar med behållning, men på det hela taget gäspade jag mest.
Lite fisljummen bok sådär....
Vi är minst två som inte gillade den! Jag blev väldigt besviken. Den var så platt, liksom.
Herreminje. Det är en av mina favoriter. Undrar vad ni, resp jag, missat ...
Friktionsfria milda sånger+migrän måste skapa en speciell läsupplevelse. Till exempel att man inte gillar boken. Men jag har inte läst den och tycker inte om friktionsfritt, så antingen skulle jag reagera likadant, även om jag läste den utan migrän.
Hanna: Same, same.
Oslo: Ja, det tycker jag också. Även om vissa delar, som Hanna påpekar, var läsvärda.
Anna: Håller med.
Magica: Jag tror inte att jag missade något. Det kan ju däremot du ha gjort, tänker jag.
Karin: Det var mycket dramatik i deras livsberättelser som återgavs parallellt med storyn om deras vänskap. Men för mig hjälpte inte det.
Nu blir jag i alla fall nyfiken på boken. Men ett friktionsfritt liv låter tråkigt. Och osannolikt.
Singel: Läs den! Så kan vi snacke om den sen.
Skicka en kommentar