”Vill du ha skjuts?”
”Skjuts?” Det var nog åttiotal sist
han blev skjutsad på cykel.
Han såg sig omkring, inga polisbilar
i sikte.
”Okej.”
Det man en gång lärt sig sitter i
kroppen; han skyndade på stegen och hoppade upp på pakethållaren vid exakt rätt
hastighet. Cykeln vinglade till och Ingela gav ifrån sig ett förtjust tjut.
”Går det bra?” ropade hon och Börje hann precis svara ja innan asfalten
övergick i gatsten och förvandlade cykelturen till ett rasslande inferno. Denna
förbannade gatsten som man de senaste åren (ja, det hade tagit flera år) lagt på
stadens gator för att skapa gammaldags och pittoresk stämning. Med följden att
cykelreparatörerna nu gick in i väggen på löpande band.
Börje höll ett
krampaktigt tag i sadelns underrede samtidigt som Ingelas långa rödlätta hår daskade
honom i ansiktet. Hon reste sig till stående för att få mer kraft i trampandet.
”Vi kanske ska gå istället?” Pakethållaren
var hård, betydligt hårdare än han mindes.
”Nej, nej, det här går jättebra!”
gastade Ingela och trampade på med oförminskad styrka. ”Jag tränar på gym.”
Men flåsade gjorde hon nu. Börje sa
inget om det, funderade istället på hur han skulle komma av cykeln utan att
skada sig. Det kändes som om han for fram på ett knallpulverband; var tionde
centimeter, i skarven till varje ny sten, slog ryggraden i skallbenet med en
snärtig smäll.
”Jag tror jag vill gå nu”, försökte
han och Ingela bromsade in så abrupt att han åkte in i hennes
stickade mossgröna tröja. Darrig ålade han av pakethållaren. Ingela vände sig
om, ögonen var febrigt blanka och de rosiga kinderna blossade.
”Jag fattar inte varför det är förbjudet
att skjutsa på cykel!” Hon såg indignerad ut. ”Typiskt Sverige.”
15 kommentarer:
Är det inte lite tidigt att skriva sina memoarer?
Åhhhh :D
(Det betyder att jag är imponderad)
Imponerad menade jag.
Mer?
Åh, ge oss mera, mera!
Tycker nog att de där kullerstenarna låter lite bekanta. Speciellt i kombination med en skumpande cykel ;)
Stackars Börje...
Åh, ser fram emot denna bok! Gillar det jag läser :)
Renée: Haha! Du uppmärksamma läsare!
Knaster: Imponderad är annars ett mycket tilltalande ord, tycker jag.
Helena: Kan det kanske bli så småningom. =)
Zelda: Haha, en till uppmärksam läsare! Man får ju låta sig inspireras av livet liksom. =)
Anna: Mmm. Lite.
Duktiga tjejen: =)
Behövde Ingela (också!) köpa ny cykel efter turen med Börje?
:-) Jag gillar!!!
Imponderad tycker jag ska införas i svenska språket! När jag är imponderad då är jag imponerad med tryck, alltså mer än vanligt impad!
Härligt och absolut mersmak!
Jag säger som Zelda. Det där verkar misstänkt bekant ;)
Kul att få lite aubergine, men hur går det med att få lite beige också?
Mmm, gott. Mer.
Aha nu är jag med. Det är så du inspireras till att skriva. Mm om jag skulle ta och prova samma sak.
Ska försöka få in en kullvräkt vas med utblommade midsommarblomster. Tyvärr var vasen halvfull med vatten undrar om grannen under blir glad ikväll
Ha en fin morgondag
Skicka en kommentar