Har nu skrivit ungefär en sjundedel av Börje och auberginen. Visst låter det mycket? Jag tycker det låter jättemycket. Men när jag igårkväll vände på steken och tänkte på det faktum att jag har sex sjundedelar kvar så kände jag:
Det här kommer aldrig gå.
Vad i hela friden ska jag skriva om i sex sjundedelar? Det är för många sjundedelar att hantera. Jag började lite halvdesperat planera: en sjundedel i skrubben, en sjundedel i telefon, en sjundedel på Ingelas pakethållare... och så vidare. Rätt mycket kommer hända i skrubben, kanske till och med två sjundedelar kan utspela sig där? Rent dramaturgiskt är det smart att ha en miljö som är trång. Mina karaktärer kommer nära varandra, nam nam. De kan inte springa därifrån (utan min tillåtelse) och inga vackra miljöskildringar tar fokus från det som händer mellan de två. Däremot kan jag dryga ut texten med miljöskildringar av själva skrubben. Ni som har lite koll på skrubbar, vad finns i en sådan?
17 kommentarer:
Ska jag ta en bild av min skrubb (också kallad samvetet) och skicka till dig? I alla fall så innehåller min skrubb allt från fotoalbum till potatis. Allt och lite till finns där. Faktiskt.
Batterier, glödlampor, nubb, huvudvärkstabletter, snören, moppar, skrubbsvampar, plastpåsar, spänner, trasiga brandlarm (eller kanske att man bara tror att de är trasiga ...) medicinlåda, extra flaskor med skurmedel, smörjolja. Nejnej, det är a-b-s-o-l-u-t inte min skrubb jag pratar om. Inte alls.
Jösses. Miljöskildringar. Jag blir bara sömnig av för många sådana så håll dig i skrubben du. Det är väl miljö så det räcker med tanke på Hannas lista.
Ingen koll på skrubbar.
Gamla skrivmaskiner. Lådor med böcker och fotoalbum. Kramdjur från 70-talet. En hopfällbar luftmadrass. En nerpackad symaskin, en burk med nålar och tusen trådrullar och en burk med massor av knappar. Vinterskor. Dammsugarpåsar. En projektor från 40-talet. Skateboardskydd. För små ridkläder. En kjol från ungdomen som aldrig någonsin kommer att passa igen och som dessutom är för kort. Farmors gamla päls. Morfars små snidade träfigurer. Pappas lilla teckning till Mors Dag i början av 50-talet.
Ja, det var nog det. Behöver du mer?
Jag har ingen bara en klädkammare. Mormor hade en skrubb. Där hade hon sina städgrejor. Det var ett fönster rätt långt upp som gav bara en strimma ljus. På väggen satt en rund kupa som gav ljus . Ett mörkt ställe där jag alltid gömde mig. Jag älskade skrubben och flyttar jag någon gång ska jag ha en egen skrubb. Börje behöver inte vara orolig jag ska lämna hans i fred
En skrubb är väldigt trång. Om två stycken sitter på golvet i en skrubb slår de knäna i varandra. I skrubb kan det stå tomma blodkrukor, påsar med jord och växtnäring. Reservglödlamporna kan stå där liksom julgransfoten. De luktar grönsåpa för skrubben används även som städskrubb. Om det finns plats så kan man sopsortera i skrubben. På insidan av dörren sitter en plansch med lanskapasdjur alt. landkskapsblommor,alternativt landskapssvampar eller något annat som har med landskap att göra.
En skrubb eller garderob är inte stor nog för två fullvuxna karlar att sitt i eller ens stå i om det inte är några djävla pygmeér du skriver om?
Och vad gör dom där inne egentligen? Försöker jobba bort sin klaustrofobi eller?
Blodkrukor?! Hur sjutton smög de sig in i min skrubb?
Jag kan inte ha varit riktigt vaken när jag skrev den där kommentaren. Hoppas du förstår vad jag menar trots alla stavfelen.
Det luktar av varmt gammalt trä. Allt jag behöver veta om din skrubb.
Jag kan inte låta bli att tänka mig Roland och Börje som lärare. Och att skrubben är deras arbetsrum. För hur många Rolandar och Börjer finns det inte på våra skolor därute?? Och ett antal skrubbar har åtminstone jag jobbat i! Och där finns ju alltid en jäkla massa papper som ingen har någon aning vad det är...
Jomen, i min gamla skrubb från huset jag växte upp i får man absolut plats två personer. Fast kanske inte stående. Och så kan man krypa in och gömma sig en bra bit in, i utrymmet under trappen där den skrubben är placerad. Och så luktar den skog och motorsågsolja eftersom där hängde pappas skogshuggarkläder och motorsågen.
(Ooops, oj, du får inte blanda in Börje i någon motorsågsmassaker bara).
Och så doften av "Raffinol"!! Finns det fortfarande? Den där burken med klet som fungerade som rengöring av händerna för att få bort olja och sånt.
Skrubb. Det är seriösa grejer det. Inte överciviliserat som en garderob, inte rymligt som en klädkammare, inte dragigt som ett förråd. En skrubb är liten och högsmal, finns ofta under en trapp, i en farstu, har ohyvlade bräder på insidan, med många kvistar och i regel så gammalt och torrt virke att själva kvisten ramlat bort och genom kvisthålen kan man kika ut och se vilka som kommer och går. En Börje får plats, nätt och jämnt, men Ingemund(?) för nog ta skrubben intill!
Blir lite oroad av Knasterfasters blodkrukor....vad har hon mer i garderoben?? :/
Gafflan: Lite foton innehåller nog Börjes skrubb också. Tack.
Hanna: Oj, vad mycket grejer. Börjes skrubb är ganska välordnad. Och lite mysig, faktiskt.
Åsa: Precis så jag tänker! Det gäller att välja sina ställen när en historia ska berättas.
Spader: Nu tror jag att du ljuger.
Mette: Hm, hur ska jag säga det här ... Börje är lite mer ordningssam människa än den som har den där skrubben du beskriver. Okej?
Lisbet: Börje hälsar och tackar.
Knaster: Jag stirrar mig blind på blodkrukorna här. Vems är blodet?
Renée: Det här är en stor och fin skrubb! Fattar du väl.
Knaster: Jag blir också väldigt orolig över de där blodkrukorna!
Annika: Men varför är det VARMT? Jag måste kanske trycka dit en kamin också.
MalinC: Precis! Du som är lärare fattar. Det finns skrubbar överallt i de svenska skolorna. Fast Börje och Roland är inte lärare.
Zelda: Någon mototsågsmassaker blir det inte, det kan jag lova. Raffinolen kanske jag däremot trycker in.
Karin: Det finns stora och snygga skrubbar också! Som rymmer två karlar. Tänkte du inte på det?
Helena: Jag är också VÄLDIGT orolig.
Blodkrukorna är tomma så det är inget blod i dem. Oroa er inte.
Skicka en kommentar