fredag 27 juli 2012
Som om min bok är så himla bra då
Nä. Vore tacksam om ni inte drar den slutsatsen. Om min bok nu blir utgiven. Ha inga förväntningar om ni läser, det är allt jag ber om. Eller läs den inte. Den är liten och beige och ganska medioker, tänk på det. Själv tänker jag på alla som innan mig givit ut böcker. Jag tänker på att de fortfarande lever. Att ge ut en egen roman är ändå liktydigt med att kasta sig utför ett stup - när alla tittar på och gör en bedömning av den fallande stilen. Och jag känner att det inte är min grej att göra slikt, för jag är ganska harig av mig. Jag kunde inte känna den tydligare. Harigheten. Samtidigt som jag vill hoppa, och här kan vi snacka inre konflikt. En med många komplicerade lager. Tänk misslyckad Sachertårta. Men det var inte det jag skulle säga, allt jag hade på hjärtat var: HA INGA FÖRVÄNTNINGAR PÅ MIN BEIGA, om den kommer ut. Och om du likförbannat har det: LÄS DEN INTE.
Etiketter:
Min beiga,
Tappra försök att organisera tillvaron
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Om jag inte har förväntningar och likt förbannat läser den då?
Skärp dig och andas djupa andetag! Ett krasst och gott råd. :) Hur tråkigt skulle inte livet vara om vi inte vågade kasta oss ut för stup då och då? Oavsett din fallande stil, så var du modig nog att hoppa.
Hörrö du! Vad är det där för pessimism? Jag spår att du kommer att få en oväntad dos självförtroende i... Säg, augusti. Håll ut bara. :)
Sachertårta som är så himla gott! Och misslyckade mjuka kakor är godast, dom kan man äta med sked. Så, sammanfattningsvis: Vi kommer att läsa den och förväntningarna kommer att infrias även om den faller samman som en misslyckad sockerkaka.
Vill läsa. Har förväntningar.
Sluta fåna dig :-) Puss.
Knäppskalle! Vad f-n har det tagit åt dig? Stora darren, eller? Nu är det en hel skock här (dina läsare) som VILL läsa din beiga, oavsett vad du tror och tycker. Punkt.
Vänta du bara till tvåan kommer, det är ännu värre kan jag berätta.
Singel: Det blir bra.
Hanna: Jag hatar att andas djupa andetag på beställning. Men hoppar gör jag nog. Blundar och hoppar.
Kati: Vi får väl se... gulp.
Renée: Tack! Precis vad jag ville höra.
Kalle: Neeeej! Vad jobbigt.
Magica: Jag skulle aldrig fåna mig, det ligger inte för mig.
Smål: Usch. *ryser*
Åsa: Nä? Det kan inte vara möjligt.
Enda sättet att få oss att INTe läsa den är nog att inte ge ut den... ;)
I know the feeling! Min allra första reaktion när förläggaren ringde och sade att han ville ge ut min bok var inte att hoppa jämfota av förtjusning, inte ett rungande lyckligt JAAAA!!! utan en skräckslagen tanke: "Men, då kommer kanske folk att LÄSA den!"
Fast sedan är det bara kul med läsare som hör av sig och har synpunkter. Även de (relativt få, måste jag säga) negativa kommentarerna. De är värdefullast, faktiskt, för de får mig att tänka vidare på nästa bok! Roligast är det att diskutera karaktärernas trovärdighet. Skitkul!
Åh! Men jag har massor av förväntningar på den och jag tänker inte sluta läsa förrän alla blivit infriade! Och blir dom inte det när jag läst den 5 gånger först fram och sedan baklänges så kommer jag först ringa bokförlaget och fråga vad dom håller på med och sedan dig.
Nä.
Så är det förstås inte!
Kram
Mika
som verkligen ser fram emot att få läsa den där färgstarka Nilla boken!
Åh vad spännande! Jag kommer definitivt köpa din beiga! Och så klart kommer förlaget ge ut den!
Det här är sån där omvänd psykologi, va?
Det behövs inte med oss.
Vi kommer att läsa den.
Men jag vet inte varför du tror att vi har höga förväntningar? ;-)
Eva: =) Jag hoppas, men jag vet inte...
Katarina: Det är ÅNGEST. Pure ångest. Men kan det funka som omvänd psykologi så finns det ju någon vits med den. Hoppas.
Och vad gäller förväntningar. Jag hatar såna.
Jag har inga förväntningar.
Skicka en kommentar