måndag 10 september 2012

Depressionen är över

Att skriva blä på sin blogg kan rekommenderas. Efter att jag gjort det igår sipprade min depression bort och i dess ställe störtade skrivlusten fram likt en het svallvåg. Plockade fram min auberginefärgade skapelse och gav Börje (min huvudkaraktär) en omgång som heter duga.

Förlaget sa att min beiga roman är svår att placera i en genre. Min aubergine blir ännu mer svårfångad, det är min sorgliga magkänsla. En viktig del av berättelsen utspelar sig i nutid mellan två medelålders män i en skrubb någonstans i Sverige, vad kan det vara för genre? En sådan setting kan ju utvecklas åt alla möjliga håll. Psykologisk thriller? Chic lit? Kriminalroman? Romance? Bildningsroman? Brevroman? Pikareskroman? Vilken passar bäst, tycker ni?

20 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Det är ju upp till förlaget att genrebestämma, men hur svårt kan det vara?
Vad skulle du själv säga?

Märta sa...

Det där förstår jag inte riktigt? Genren är ju den Beiga!

Hoppas att något mer slugt förlag inser det så att vi som så enträget och nyfiket väntar snart får läsa den!

Lippe sa...

Precis som ovan undrar jag här nedan: det är väl företagets uppgift?? Annars får de väl helt enkelt skapa en ny genre!?

Singelmamman sa...

Exakt, säger jag med. Exakt som de andra alltså.
Och eftersom jag var tvungen att gooogla Pikareskroman kan jag säga att din blogg kommer upp som ett söktips.

Knasterfaster sa...

Skrubb-genren är en väldigt bred genre har jag hört (ibland pratar jag högt för mig själv).

Kati sa...

Jag tänkte samma sak som Åsa. Det säger mer om förlaget än om manuset ifall de inte kan genrebestämma det. Vänd dig du till ett annat förlag så ska du se att det ordnar sig.
Kram Katarina

Marina sa...

Typisk skrubb-litteratur!

Cicki sa...

Tänkte föreslå skrubb-genren men ser att det redan föreslagits. Men apropå skrubb=städskrubb, kan man inte hitta på en helt-och-rent-genren? Passar oss äldre damer som är fostrade i den andan. Dessutom säger det något om att det ska vara "rakt på" som gäller.

Mika sa...

Alltså. Vad sjutton är det för jäkla kommentar?
Genre?
QUE?
Måste allt vara så förutbestämt? Färdigt och fyrkantigt?
Är inte författare konstnärer? Får ni inte skapa fritt?

Herregud.

Jag tycker du ska maila dom följande:
Det finns bara en genre som denna boken passar i och det är Nilla-genren. De böcker som hamnar här är få (kanske snart två) och det är det som gör dom unika och kommer göra att människor som läser dom blir berörda så djupt att dom pratar om böckerna i år efter dom läst ut dom.

...tja...du får formulera det som du vill...bara du förstår andemeningen med det jag skriver.

...genre... *muttrar*

Karin sa...

En humoristisk relationsroman, med samhällskritiska inslag. DEN genren. Och i den genren har vi alldeles för få böcker!

Hanna Lans sa...

Den kommentaren har jag också fått. Mycket underligt. Under genren "relationsroman" kan ju så mycket stoppas in.

Eller så kollar du upp vilken genre Karin Brunck Holmqvist kvalar in under, eller Marianne Cederwall, så säger du att du tillhör den genren?

cat sa...

Återigen måste jag säga att det är alldeles för mycket fokus på genre. Vad är det för fel att kalla en roman för vardagsrealistisk eller vardagsdrama.

Titti sa...

Förlaget har ju inte fattat nå´t, den är helt enkelt början på en helt ny genre!

Evas Värld sa...

Men vad skönt att få säga Blää och få gensvar. Älskar mina bloggkompisar som är där och stöttar när livet är just ett enda Blä!

nillas liv på pinnen sa...

Åsa: Alltså, jag skulle behöva lite bildning på det området. Vet faktiskt inte hur jag ska etikettera min skapelse. Men Karin (nedan) har ett ganska bra förslag. Hon har läst.

Märta: Ja! Visst borde den beiga genren finnas, det tycker jag verkligen.

Lippe: Svårt att sälja in nya genrer om jag fattat det hela rätt... :(

Singel: Nähä? Då kanske det är pikareskromaner jag skriver?

Knaster: Pratar du tillräckligt mycket om den där skrubb-genren så finns den nog en vacker dag. Det är vad jag tror.

Kati: Jag får helt enkelt skicka runt mitt manus en vända till i förlagsvärlden.

Marina: Du säger det du också? Då är det nog en genre.

Cicki: Något säger mig att en helt-och-rent-genre inte riktigt är för mig. Känns inte som att jag riiiktigt platsar, liksom. Fast nu var det ju i och för sig mina romaner som skulle in i en genre, och inte jag.

nillas liv på pinnen sa...

Mika: Haha, ja en Nilla-genre skulle ju onekligen sitta som en smäck. Är dock inte säker på att bokbranschen är redo för en sådan.
Och, ja! Författare är konstnärer.

Karin: En humoristisk relationsroman med samhällskritiska inslag. Det låter ju asbra! Ska använda den formuleringen när jag skickar in mitt manus nästa gång. Tack.

Hanna: Okej, nu måste jag läsa de där författarna så jag vet om jag är i samma genre som jag. Spännande.

Cat: Inte vet jag! Det kanske inte säljer så bra?

Titti: Lilla jag, början på en helt ny genre...? Ja, om du säger det så.

Evas: Vad skulle man göra utan dom, liksom? Dö lite.

Lisbeth sa...

Världen är föränderlig. Den som inte tillhör något en vecka kan var det som man söker nästa vecka. Det gäller att ha rätt fingertoppskänsla. Beundrar dig för att du inte ger upp. Så ska en slipsten dras
Ha en solig dag

cat sa...

Men nästan alla romaner som inte är uttryckligen spänning, kärlek, sci-fi eller fantasy är ju drama eller vardagsrealism. Förlag är bra konstiga ibland!
Titta hur "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" klassas. Inte en genre så långt ögat kan nå:


Den unga författaren Veronika tar sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i Dalarna för att bearbeta en sorg och färdigställa en roman. En ovanlig vänskap spirar mellan henne och grannkvinnan, den gamla enstöringen Astrid som bär på mörka hemligheter och sorg.
Ämnesord
kvinnoskildringar
sekelskiftet 2000
Sverige
Dalarna
byar
familjehemligheter
sorgearbete
kärlek
vänskap
författare
unga vuxna
grannar
äldre
Skönlitteratur

Spader Madame sa...

Skrubb = Chic lit. Vad är problämet. Liksom.

Nina sa...

Bah!
Jäkla undanflykt för att tacka nej!