tisdag 11 september 2012

När jag blir stor ska jag bli mogen

Gjorde bort mig på jobbet för en vecka sedan. Så till den milda grad att det (uppenbarligen) tog en vecka innan jag ens kunde nämna det här på min egen blogg. Det jag gjorde kommer kanske bli en trevlig anekdot om några år sisådär. När jag avtackas som pensionär, föreslog en kollega idag. Hon är en av tre på min arbetsplats som i efterhand fått ta del av fadäsen. De första två såg helt chockade ut när jag berättade, men den här tredje var snäll och sa att det jag gjort nästan kan sägas vara normalt. (Det kan det inte.)

Den som drabbades av mitt klavertramp har inte förlåtit mig än (trots att jag bett så rart så ni anar inte), men idag fick jag en blick som inte var alltigenom fientlig, och det ser jag som ett framsteg. Ett annat framsteg är att jag överlevt en hel vecka med denna intressanta pinsamhet i bagaget. Som jag inte tänker avslöja. HELL NO!

24 kommentarer:

Agneta sa...

Määäääääh?!

Småländskan sa...

Nåt för den aubergina?

Singelmamman sa...

Ok. Det får ju finnas gränser för vad vi läsare ska behöva läsa. Så tack för att vi slipper veta... typ.

Mika sa...

INTE SNÄLLT ALLS!!!! Jag VILL veta.... nej jag KRÄVER!

Jag kan berätta vad jag gjorde häromdagen. Jag gick tillsammans med en kollega mot bilen. Jag snubblar över en trottoarkant lägger mig på alla fyra som i slow motion, slår upp knät, där står jag på alla fyra och funderar på vad som hände. Min kollega baxar upp mig. Frågar vad som hände, på inandning svarar jag:
-OOoooh där kom marken.
Hon börjar skratta. Jag kan inte skratta. Tok-chockad är jag. Säger:
-Marken! På inandning igen med jättestora ögon.
Går och sätter mig i bilen och kör hem utan ett hej då eller tack eller något.
Jag får en konstig känsla i magen än idag över det där fallet. Jag vet inte om jag är generad, chockad eller bara förundrad över att jag är så lik min mamma, eller om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det.
Så himla märkligt är det! Och jag som brukar ta mig själv med en klackspark.
Tja det var min: vill inte prata om det historia. Nu är det din tur!

Kram!

Ps. Vilken dag ska du till bokmässan? Ds.

Knasterfaster sa...

Det är mycket underligt som görs som sägs vara helt normalt.
Du har många år kvar till pensionen. Du hinner samla på dig många pinsamheter tills dess!

Marina sa...

En spännande avtackning är att vänta när det är dags, alltså...

reneesfotoblogg sa...

Lugn, bara lugn! Obehaget kommer att klinga av och placera sig i någon extern hårddisk under några år men sedan, när man minst anar det poppar alla fadäser, alla klavertramp upp som majskorn i het olja. Allra mest när man ligger vaken på natten. Då åker man rutschkana tillbaka och upplever varje obehaglig händelse genom hela livet alldeles kristallklart.

Andra intryck sa...

Det här med att säga A men inte B... Du får inte reta vår nyfikenhet på det här sättet!

Livets Guldkorn sa...

Många är de klavertramp som passerat mig genom livet, och urfånigt blir det varje gång jag försöker ställa allt tillrätta! Känner mig typ som pappan (Peter Haber) i Sagan om Sune.....kanske därför det är sååååå befriande att få skratta åt hans töntiga klavertramp....och ursäkter.....(så kallad bearbetning av trauma......)
Ha dé
Ann-Louisekram

cat sa...

Har du sagt A får du säga B tycker jag not allt!

Åsa Hellberg sa...

Haha

Cina sa...

Haha! Du ser! En hel vecka har gått! Snart så. Får vi veta?????

Spader Madame sa...

Fy fasiken så jobbigt! Tappar du nästan andan när du tänker på det? Har några sådana grejer på lager, actually. Men att prata om det brukar hjälpa. Dock inte på bloggar.

Anonym sa...

Ok, jag gissar att du gratulerade till graviditeten....

Markattan

Karin sa...

Nilla, du anar inte vad vår fantasi kan åstadkomma i stället: fadäser som slår det du gjorde med hästlängder. Så det är väl lika bra att berätta. Eller?

Titti sa...

Tro nu för all del INTE att jag är det minsta NYFIKEN, det var ALLS inte DÄRFÖR jag skrev den här KOMMENTAREN ^^

Shamrock sa...

Men.... nu har du ju fått oss så nyfikna

Anneli sa...

Vänta en vecka till och berätta sedan : )

Mette Ottosson - fotograf i Båstad sa...

Nej nu jäklar! BERÄTTA!!! Och du, "förlaget" finns det inget som heter. "Ett av förlagen", däremot. Så skicka nu den beiga till nästa och därmed basta. Prova tex Sekwa? De har gett ut Drömbokhandeln på svenska, bara en sådan sak. Pöss pöss kära du!

Madlar sa...

Men nu blev jag besviken. Menar du att du är människa med brister precis som oss andra dödliga? Nej, jag tänker inte heller berätta om mina plumpar....vill helst inte påminnas om dem...japp, pluralis...inte singularis.

Småländskan sa...

... och förresten... hur definierar du "stor" och "mogen"?
Att göra bort sig och sen erkänna det tycker jag är stort, det är moget! Att ta konsekvenserna av det är ännu mera moget och ännu större!
Och nu kommer jag att tänka på hur stor och mogen jag troligen är, eftersom jag gjort bort mig otaliga gånger. Och erkänt det. Och tagit konsekvenserna utan att skylla på nåt/nån.
Men, som jag skrev i min tidigare kommentar, kanske nåt du kan skriva om i din aubergina?

nillas liv på pinnen sa...

Agneta: Jaa, så är det att läsa min blogg.

Smål: Det är så man får återanvända sina tabbar, ja.

Singel: Var så god! Kul att någon inser att det här är så hemskt att ni inte vill veta.

Mika: Ha ha!
Men, mitt var mycket värre och kommer inte avhandlas här. Fredag och lördag. :)

Knaster: Nej, för jag är inte en sådan person som gör pinsamma saker. Förutom den här gången, men en gång är ingen gång.

Marina: Om jag inte är död innan dess. Sådant kan man aldrig veta.

Renée: Haha, tack för informationen. För jag har ALDRIG vaknat upp mitt i natten och ångrat något jag sagt eller gjort. Jag gör bara fina saker i mitt liv (förutom den här gången) och därför var det roligt att höra hur det är för en tant som brukar göra bort sig. :)

Andra intryck: Faaast, jag gör nog det ändå.

Guldkorn: Trauma kan man verkligen tala om i det här sammanhanget. Och social skam, oh my god.

Cat: HELL NO!

Åsa: Jo, du. Du skulle bara veta.

Cina: HELL NO!

Spader: Man får liksom tänka på att bloggar inte tål vad som helst!
Jag tappar inte längre andan när jag tänker på det, men det blev inte speciellt mycket syre dagarna efter, så mycket kan jag säga.

Markattan: I WISH. Att det hade varit någon sådan liten behändig pinsamhet.

Karin: Hmmmm................ nej.

Titti: Nej, jag tror inte du är den nyfikna sorten, du är alldeles för mogen för det. Det är min magkänsla, faktiskt. Mogen och klok. Och lite gammal.

Shamrock: Sorry, det var inte meningen.

Anneli: Nja, om en vecka har jag nog förträngt hela händelsen. Tyvärr.

Mette: Sekwa ger bara ut franska författare, tycker du jag ser ut som en fransk författare?
Jag kanske gör det när jag tänker efter.

Madlar: Fast jag är en sån som bara gjort bort mig en gång (eftersom jag buntar ihop alla gångerna), och en gång är ingen gång, det måste man ändå säga.

Smål: Okej, nu känner jag mig plötsligt väldigt mogen! Thanx.

Fotograf Mette Ottosson sa...

Jaså, det hade jag faktiskt inte en aning om :-) men ja, visst ser du fransk ut? Prova en basker om gå omkring och säg Baguette Piruette för dig själv så ska du se.

Helena sa...

Nu är du INTE snäll!!!! >:/
Det fattar du väl vad nyfiken man blir när du skriver sådär.