tisdag 24 juni 2014

Nu har jag bestämt mig!

För att tjata hål i huvudet på er om mitt kommande halvmaraspring. Tänkte att jag skulle skona er, men nej. Ska jag utsätta mig för en massa springande så ska ni åtminstone läsa om skiten, eller hur?

Så, dagens information: En t-shirt jag beställt landade idag på hallmattan: I would run marathons if they were shorter - Stockholm halvmarathon.

Är inte det en fyndig text så säg? Jag tycker om när arrangörer av långdistanslopp har humor, för jag har en känsla av att det inte är så många långdistanslöpare som har det. Generellt ger de intryck av att ta sitt springande på lite för stort allvar. Tänk om de kunde lattja när de sprang, till exempel. Det vore mycket roligare för publiken, men framförallt vore det bra för dem själva att släppa lös skitnödigheten, om ni förstår vad jag menar. Man behöver inte se gravallvarlig ut bara för att man springer ett halvmarathon, det är en av mina främsta principer inom det här för mig obekanta området.

De andra principerna har jag inte filat färdigt på ännu, men de kommer med oanad kraft när de väl kommer. (Antar jag.)

5 kommentarer:

Singelmamman sa...

Jag skulle kunna tänka mig, men än tidigare, att springa halvmaran med en sån t-shirt. Klart rolig.

PT:n sa...

Jag ÄLSKAR att läsa om ditt springande - ljuv musik i var pt:s öron!

reneesfotoblogg sa...

Min princip är vässad och klar: När jag ser en enda människa som joggar/springer/lunkar/kutar med ett leende på läpparna eller inte ser lidande ut, så ska jag ta under övervägande att börja ägna mig åt den sortens kroppsrörelser.

nillas liv på pinnen sa...

Singel: Anmäl dig! Innan springplatserna tar slut, och det bara finns ståplatser kvar!

PT: Mmm.

Renée: Du får komma och kolla på mig då, jag kommer le hela vägen in i mål. Plus sjunga 'Jag hade en gång en båt...'

Den där tjockisen sa...

Jag som har som mål att kunna springa 2,5 km utan att stanna är full av beundran. Men längre än så är jag inte beredd att sträcka mig än. Halvmara? Det är ju rent löjligt långt.