Svart som natta

Och vad gör Britta? Jo, hon ringer Benny i sitt mest sårbara tillstånd. Min manual till trots. Uppenbarligen skiter hon i den.

’Hej, var är du?’ Brittas hjärtslag ekar i huvudet. Hon trycker mobilen hårt mot örat.

’Hur så?’ svarar Benny. Han låter inte arg, snarare undrande vilket ger Britta en välbehövlig skjuts.

’Det är klart att jag undrar!’ 

Men Benny berättar ändå inte var han är. Istället blir det tyst i luren. Knäpptyst. Britta hör inte ens Bennys andetag, hur mycket hon än anstränger sig för att identifiera dem.

'Hallå?'

'Jag är här.'

’Kan du inte komma hem?’ piper hon. 

Benny svarar nej, bara ett lågmält men tydligt nej, inget mer. Britta känner hur paniken inom henne växer. Han låter så klar över sitt nej, som om han kommit fram till ett vägskäl och vet vilken väg han ska ta nu. En väg som inte leder hem.

’Imorgon då?’

’Nej.’

’Jag ska aldrig mer vara otrogen, jag lovar.'

’Det spelar ingen roll.’

Det är återigen tyst i telefonen. En lång stund. Det enda Britta vet är att samtalet inte får ta slut.

’Vad är det som inte spelar roll?’

’Ingenting spelar längre någon roll.’

’Det låter som något vi verkligen behöver prata om!’

’Nej.’

’Vadå 'nej'?’

’Nej. Jag känner bara ett stort nej.’

’Det kan man göra, absolut. Då är det bra att prata om det så att man förstår vad ens nej står för, eller hur?’

’Nej, det har jag inget behov av, och jag behöver gå nu.’

'Gå nu?'

'Hej då', säger Benny och sen klickar han bort henne.