måndag 3 augusti 2009

18 grader och mulet

Och den 18-gradiga Medelhavsvärmen sänkte sig över Sverige...
Ja ja, meteorologerna kan ju inte träffa rätt varje sommar.

För övrigt passar det begynnande höstvädret mig perfekt, för jag orkar inte vaxa mina ben en gång till denna sommar.
Jag hör till generationen som inte vandes in från början i hårbortagningens ädla konst och självklarhet. På min tid var det helt okej att ha håriga ben, åtminstone i de proggkretsar jag rörde mig. Det t o m sades att en kvinnas hårväxt på benen stod i proportion till hennes sexuella lust, och det var något positivt, vi pratar sjuttiotalet här.
Idag skulle jag bli sedd som en cirkusattraktion om jag gick ut utan att avlägsna benbehåringen först.
Tvi vale för 20hundratalet.
Det var bättre förr.
Även vädret vill jag minnas.

16 kommentarer:

Ironia sa...

Ja visst var det bättre förr. Speciellt vädret...
Skulle gärna se att sommaren bara fortsatte och fortsatte men positivt är att man inte behöver raka benen. Detta otyg...När jag var ung var det viktigare att ha tillräckligt med håspray så att luggen stod hela dagen. Minns aldrig att jag rakade några ben då....

Ann-Louise sa...

Att Nilla hade proggarhistoria visste jag inte! Spännande! Låter vettigare att tillhöra den generationen, än den som ägnar sitt liv åt vaxning och plastikoperationer. Brände du BH:n också? *Kuriosanyfiken*

Maj Korner sa...

*kollar ner på skånkerna* Nog finns där hårstrån alltid. Jag brukar sandpappra dem en gång på våren och sen får det vara. Som om jag bryr mig.

21,9 på min termometer. I skuggan.

Agneta sa...

Berätta mer!!! *storögd med hakan lutad i händerna*

Mamma J sa...

Det är mycket praktiskt att vara blondin ;-).

nillas liv på pinnen sa...

Ironia: Locktång var det här! Det var tider det... =)

A-L: Ha, jag hade ingen BH att bränna! Började använda detta otyg först när jag väntade mitt första barn.

Maj Korner: Sandpapprade gjorde min mamma också. Skulle inte gå att göra på mina torra ben. Förstår inte att det går att göra det utan brännskador...

Stortosmått: Ja du. Du får pallra dig hit helt enkelt så ska du få detaljrika berättelser från det glada sjuttiotalet! =D

Mamma J: Ja, det har jag tänkt mången gång. Varför är jag inte blondin? På benen åtminstone. Hade en kompis som blekte håret på sina ben med väteperoxid faktiskt.

Singelmamman sa...

Oh my god! så spännande. Själv rakar jag benen en gång om året, vare sig det behövs eller ej. Så har jag ju inte heller så spännande sexliv... *sorgsen* Men proggtiderna de var tider de! Fast en sak fanns inte då, champagnen. Ja det fanns ju, men saknades i mina kretsar.

Yvonne sa...

Syrran rakar ansikte, armar och ben. OFTA! Själv känner jag inget som helst behov av det! =)

cat sa...

Jag orkar inte heller hålla på med mer avancerad hårborttagning resten av sommaren.

Vi kanske kan köra ett dubbelnummer på cirkusen;)

Annika sa...

Jag lovade ju på heder och samvete att raka mina ben igår.
Så blev inte fallet. :-)
Det är mer att mina mörka hår på det vita blir så väldigt effektfullt.
Men nu skall jag fläta istället, det torde dra ögonen till sig ännu mer.
När kommer du och kokboken??? :-)

* M E T T E * sa...

Hej Nilla,

tack för din kommentar på bloggen, det värmer sååå gott i fotografhjärtat! I ovanstående måste jag hålla med om att det är riktigt skönt att vara blond ibland :-) för stråna är varken många eller grova. Men vänta... betyder det att jag skulle varit pryd på 70-talet då...? Hehe.

Åsa sa...

Haha! Ja denna rakning, jag är själv "offer" för den, ben å under armar...sen har jag en riktig mördarmaskin hemma som RYCKER ut hårstråna från benen. Man bli alldeles svettig när man använder den. Men effektivt som fanken är det!=))

Håller med dig om vädret, visst va somrarna ALLTID fina förr? Jo..sant!

Kram Åsa

winnerhorse sa...

Vet ni hårvetare om man får grått hår på benen på ålderns höst?

Är det tillräckligt långt Nilla kan du kanske med förtoringsglas få till en käck fläta. jag har passande rastafärgade småkulor som du kan dekorera änden med!

Vore väl något, rassla fram eller plinga, från benen också.

Ulrika sa...

Jag är välsignad med ljusa nästan osynliga hår på benen.'
Med betoning på nästan.
Däremot känns dom ju, jag brukar hyvla av någon gång då och då..
Jag visar ju inte gärna mina ben till hutt som mutt, Maken är ju van så han bryr sig inte, och till få andra.

Jag har min hyvel som jag fixar till det värsta med, vax och epileringsmaskiner avskyr jag. Låter jäkligt ont.
Så fin behöver jag inte bli. Inte!

DDT sa...

Och speglarna, glöm inte dem. De var också mycket bättre förr.

nillas liv på pinnen sa...

Jag idag: Och kamerorna.