lördag 2 februari 2013

Avdelningen absurda telefonförsäljarsamtal

Hur otroligt det än låter så gick jag med i en bokklubb för något halvår sedan när en kvinna ringde och frågade om jag ville vara med. Jag svarade nej förstås, det gör jag alltid när försäljare ringer, ändå hade jag gått med när samtalet var slut. Frågetecken, frågetecken, frågetecken.

Hursomhelst. Den här bokklubben har insett att de måste sätta klorna i sina medlemmar om de ska köpa några böcker och därför ringer de hem varje gång det är dags att beställa. Det heter att alla får en 'personlig rådgivare'. Min personliga rådgivare är ganska irriterad på mig. Det är för att jag varje gång hon ringer säger att jag inte har tid att prata just då. Sist hon ringde gick hon till motattack och hotade med att mitt ärende skulle 'gå vidare' eftersom jag inte verkade vilja uppfylla avtalet jag tackat ja till. Jag kontrade med att försäljaren när jag frågade, sa att inget kommer hända om jag inte köper de där tre böckerna inom ett år, och jag hörde hur det kom hetvattenånga ur min personliga rådgivares öron. Det kunde inte stämma att försäljaren sagt så, men hon skulle ta fram det bandade samtalet och lyssna själv. Sedan skulle hon skicka mitt ärende vidare till 'nästa instans'. Och DÅ kunde jag bli tvingad att betala boken och dvd-filmen jag fick som välkomstpresent. OCH MÅNGA HAMNAR HOS KRONOFOGDEN BARA FÖR DET. (Det sista sa hon inte, men i alla fall.)

Hm, det är det att jag inte har tid att läsa nuförtiden, mitt liv är lite rörigt ... exempelvis är jag mitt i en skilsmässa, sa jag i ett försök att förklara. Min personliga rådgivare blev knäpptyst. När hon hämtat sig sa hon att jag borde ha berättat det på en gång. VARFÖR SA DU INTE DET PÅ EN GÅNG? Som om de har en speciell klausul för folk i skilsmässa, bara man kläcker det ur sig i början av samtalet. Tänkte väl inte jag på, sa jag. DU SKULLE HA BERÄTTAT DET PÅ EN GÅNG, DÅ HADE DET JU VARIT EN HELT ANNAN SAK! Och nu skulle hon ge mig tid och inte återkomma förrän om ett halvår, nädå, en så fin människa var hon. Hänsyn hela vägen. Kommer du ha samma telefonnummer då? undrade hon med lenaste strupen och jag garanterade med min allra mest övertygande röst att det kommer jag verkligen ha. Speciellt som jag nu vet att hon kommer ringa om ett halvår. Min egen personliga rådgivare.

21 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Hahahaha! Nu tänker jag alltid svara att jag är mitt i en skilsmässa när det ringer telefonförsäljare. Det kanske ger mig fördelar som jag inte har en aning om!

Åsa Hellberg sa...

Hm. Undrar vilket kurs hon har gått?

B i t t e sa...

*s* Nu har jag varit dålig på att titta in på ett tag så jag vet ju inte om det är sant eller inte men det var onekligen spännande att de är så fina att de tar hänsyn till det. Bara så där.
Jag brukar säga att de ringt fel (efter de presenterat sig) eller så ber jag att få deras hemnummer och säga att jag återkommer när de slutat jobba ;-)

Agneta sa...

Hahahahaha!

Tyvärr finns det de som hamnat hos KFM pga ej betalat för välkomstpresenterna. :/

Cina sa...

Haha! Ett trick väl värt att notera. Om man nu måste genomgå en skilsmässa kan man alltså i vissa lägen dra lite fördel. Alltid något.

Karin sa...

Bra replik att ha i beredskap. Hos oss blev det lite tvärtom när maken och jag, oberoende av varandra, kontaktade mäklare vid lägenhetsförsäljning (som alltså inte berodde på skilsmässa, den gången). Maken var snabbast och gjorde upp om lämpliga villkor, så när "min" mäklare ringde för att kolla läget sa jag som det var, att min man har hittat en annan. Oj vad mycket sympati jag fick, plötsligt! Och ett uppmuntrande: "Så du får bo kvar i alla fall?"

Cicki sa...

Tack för dagens skratt. Inte var de så snälla med mig vid min skilsmässa. Men man kan ju låna uppslaget.

Annars var det en elförsäljare på Stockholms Central som i ren frustration åt mina Nej skrek: Är du dum i huvudet, eller!

Marina sa...

Wow - inte alla som har en personlig bokklubbsrådgivare!!

Markattan sa...

De där telefonförsäljarna..... Jag blir galen när de ringer.
Hade en enveten dam i luren som inte gav sig förrän jag krävde att hon skulle köpa tyska plasttomtar målade i grälla färger av mig som motprestation.

Markattan

Kalle Byx sa...

Otroligt. Bäst att aldrig säga ja.

Titti sa...

De som jobbar med telefonförsäljning gör nog det för att de inte får några andra jobb. Det är nästan så man förstår varför...

Suzan sa...

Hahaha!!!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nina sa...

Ha, ha, ha!
Dagens ansiktslyft!

Mika sa...

Hemska människa.

Jag tycker att du ska byta telefonnummer "bara för att".

Jag lyckas alltid tacka ja. I alla fall till tidningar. När jag ska betala räkningen så är jag alltid lika fascinerad över att jag åkt dit igen.

Kram!

MalinC sa...

Ha, ha! Gud vad de hittar på för att få sälja - Personlig rådgivare...

DDT sa...

Åh det jobbet skulle jag vilja ha. Personlig litteraturcoach. Fast utan själva säljet då förstås. Sälja är himla tråkigt! Kan vara ungefär det jag är sämst på i hela världen.

Miss Upsey Daisy sa...

Jag gillar inte telefonförsäljare så där jättemycket om jag ska vara ärlig... Inte alls.

nillas liv på pinnen sa...

Knaster: Kan vara värt ett försök! Hörde av en kompis till E som jobbar som telefonförsäljare att det är ganska vanligt att folk de ringer till börjar berätta om sina livs tragedier. Så det kanske är en trend väl värd att haka på!

Åsa: Ingen aning.

Bitte: Alla sätt är bra utom de dåliga!

Agneta: Du skojar! Hoppas jag. Men jag gör fina paket av dem imorgon och skickar tillbaka dem. Så får det bli.

Cina: Man bör absolut dra ur skilsmässan samtliga dess fördelar. Med våld om så krävs.

Karin: Haha! Jag älskar missförstånd.

Cicki: Det är i såna lägen man ska flina hånfullt och sedan lägga benen på ryggen. Visst?

Marina: Nej, det piggar verkligen upp tillvaron. Mucho.

nillas liv på pinnen sa...

Markattan: Ville hon inte ha tomtarna, menar du...?

Kalle: Men det kan bli som i Parlamentet, du vet. Leken de åker ur om de säger 'ja', och vad händer? DE SÄGER 'JA'!

Titti: Fast det är många ungdomar som inte får några andra jobb. När jag tänker på det kan det hända att jag är lite vänlig.

Suzan: :)

Nina: Good for you!

Mika: Visst undrar man! Hur fan det kunde hända.

MalinC: De är väl desperata. Men de borde tänka på att desperata försäljningsmetoder skapar desperata kunder. Och att desperata kunder inte är att leka med.

Tjockisen: Men hjärtat, är det inte en slags försäljare du är ...?

MUD: Inte du heller? Vi kanske skulle driva igenom en folkomröstning i ämnet? Ska telefonförsäljare få finnas? Ja eller nej.

DDT sa...

öööhh... jo alltså, om man ser det på det viset, förstås... Ok, nu går jag tillbaka till min blogg och sätter mig och skäms.