Jag tycker om det. Inte ens matematiken, liksom. Trots att den är så himla uppstrukturerad och exakt.
Det innebär att man verkligen inte kan kräva av oss människor att lösa alla problem vi hamnar i, eller hur. Det är den enda slutsats man kan dra och nu drar jag den. För min egen, men också för Rosannas skull. Hur har hon lyckats med att samla så många jobbiga människor runt sig i sitt lilla liv? Måste ha varit en sadistisk typ som diktade ihop det hela.
Del fyra HÄR.
4 kommentarer:
Äntligen! Och jag är redan klar. Hur länge måste jag vänta nu?
Livet kanske bara är en lång räcka av ekvationer. Vissa går att lösa och vissa inte.
Färdig!
"Trummar otåligt med fingrarna mot bordet"
Mette, Knaster och Zelda: Puss på er! <3
Skicka en kommentar