Vill inte leva mitt liv som fan.
Det där med att man behöver ta risker och kliva ur sin komfortzon och bla bla bla om man vill leva sitt liv fullt ut - jag tror att det är en nutida myt. En myt som springer ur en prestationsneurotisk kultur som bygger på ett förakt för människor som vill ta det lite lugnt och inte utsätta sig för en massa ångest hela tiden. Människor som (liksom jag) inser att ett ständigt steppande utanför komfortzonen faktiskt kan vara beroendeframkallande och farligt. Kanske hittar man aldrig tillbaka, till exempel, och måste leva resten av sitt liv ute i kylan i ett resultatlöst sökande efter den fina zon man en gång hade.
Det är så jag tänker.
9 kommentarer:
Lagom är kanske bäst. Visserligen lite tråkigt. Men det ska ju också vara bra att ha, sägs det ju.
Naeä, leva livet som fan verkar bra mycket roligare och kreativt! Säger hon som sitter i ett radhus i förorten. Men jag tror att man kan leva som fan även i en lugn och trygg vardag. Bara man lever som man själv vill.
mmm....tänkvärt tänk, det där....absolut.
Jag förstår dig. Jag är långt utanför min komfortzon just nu och det känns inte bra. Inte alls. Det jobbiga är att det är inte jag som har gått dit självmant utan någon annan har ställt mig där. Men jag hade gärna velat läsa den beiga.
Det hörs ju på ordet - komfortzon, det betyder att det är skönt att vara där. Kan väl inte vara fel - eller?
Fast jag gillar att röra mig utanför min komfortzon. Ofta. Eller så har jag bara inte fattat var jag har min komfortzon. Så kan det ju verkligen vara.
Ja.
Anna: Nä, det tror jag också är en nutida myt.
Hanna: Näää ... det tror jag inte.
Oslo: Mycket!
Knaster: Folk som ställer andra folk utanför sina komfortzoner borde ha något slags straff.
Fia: Nix, det kan det inte.
Singel: Haha, nej, vem vet var man har den någonstans egentligen? Den kanske inte ens finns, den kan vara en nutida myt ju.
Grekiskan: Okej?
Inte dåligt tänkt alls!
Skicka en kommentar