torsdag 17 oktober 2013

Mer poesi till folket

Här ligger jag (ja, i min säng, alltså) och försöker kläcka ur mig en dikt. Har fått blodad tand sedan jag skrev den om han som står och glor. Ändå; hur mycket jag än stövlar runt i mina poetiska träskmarker kommer inget annat än:

Din idiot!

Kan för er verka random, men tro mig, det är det inte. Tvärtom är det en mycket färsk erfarenhetstråd jag halat fram. Mycket, mycket färsk. Den kokar fortfarande, kan man säga, och jag har inte hunnit generalisera den ett dugg.

Eftersom den som dikt är i kortaste laget (och eftersom jag är praktiskt lagd) lägger jag helt sonika ihop den med glo-dikten. Kanske kommer jag till slut få ihop en hel sonett om jag fortsätter på det här sättet.

Dikten i detta nu:

Men du
raring,
varför står du där borta och glor?
Din idiot!

15 kommentarer:

Marina sa...

Den kommer att sluta som en dikt av högre rang om det fortsätter på detta viset!

Singelmamman sa...

Vad kan jag annat säga, nu börjar det likna något.

Knasterfaster sa...

Passar fortfarande bra ihop med min ko. Kossor är inte smarta.

Anette sa...

Klockren :-)

Anonym sa...

Underbart!

Anna sa...

Låt mig citera Hjalmar Söderberg: "Ingen vet egentligen varför men så är det, att diktare betraktas som mindre tillräkneliga personer."

:)

Kalle Byx sa...

Det tar sig.

Mika sa...

Hahahaha...Jag gillar den! Massor! Den liksom talar till mig i så många bilder på så många plan!!! (Du ska lyssna på mig som nu efter typ nio år öppnat en riktig pappersbok och därmed utnämnt mig själv till bokrecensent (trots väldig osäker på titelns stavning) av högsta rang!

Kram Mika

Mika sa...

AAAAAAA! vad är det som skådar mitt högra och vänstra öga simultant?

En beige blogg????? DEN BEIGA????

...om svar anhålls snarast!

Shamrock sa...

man kan även upprepa sig, det har jag sett i dikter. Kör den da capo så blir den kanske så lång som du vill ha den

cat sa...

Nu känns den första dikten mer komplett på något sätt. Fast om du bygger på den framöver, så blir den säkert lika bra.

Magica de Hex sa...

Guuud har glömt att läsa din blogg i evigheter, men nu är jag på hugget igen. Underbar dikt.

PS: När jag möter karlar på stan viker jag inte längre undan, utan går bara rakt fram. Det brukar resultera i krock och jag ber aldrig om ursäkt, hihi. Med tanke på din armbåge.

Anna Granström sa...

Nästan som en haiku! :)

nillas liv på pinnen sa...

Marina, Singel, Anette och medankaffetkallnar: Det är så jag tänker.

Knaster: Fast nu ska vi inte underskatta kossor. De har en hjärna ändå. Till skillnad från en del andra.

Anna: Men ändå som genier, visst?

Kalle: Kan bara gå uppför från och med nu.

Mika: Jao!

Shamrock: Testade några upprepningar men i sanningens namn - det blev lite tjatigt ...

Cat: Kan inte bli annat än bra, eller hur.

Magica: Hur du kunde glömma bort min blogg är en fullständig gåta. NOT OKEJ.
Känner igen det där med att du bara går rakt fram, apselut.

AnnaG: Måste kolla upp vad en haiku är, min dikt kanske skulle gå att sälja i Japan?

Jessi sa...

HAhaha åh vilken träffande dikt, den känslan kan jag starkt relatera till!